IFK-bloggen: Utropstecken och frågetecken
IFK Vänersborg tog en komfortabel seger borta mot Sirius på ett regnigt Studenternas IP. Matchen som sådan är inte mycket att orda om, Sirius hade redan från start bestämt sig för att slå lyror i 90 minuter medan IFK försökte utnyttja isen så länge den var hyfsat spelbar. Under de perioderna var IFK också klart bättre än Sirius, men i takt med att isen blev sämre jämnades matchen ut och det mest som skapades var slumpchanser efter lyft in i straffområdena. I andra halvleken var isen något bättre och IFK utnyttjade det till fullo med att göra tre snabba mål första fem minuterna av halvleken, och därmed avgöra matchen. Man fortsatte spela sig fram medan Sirius tjongade lyror, och kunde således öka till 5-1 och 6-1 innan Sirius fick ett tröstmål på hörna i slutet.
Svåra yttre förhållanden som IFK-spelarna behärskade väl. Man tog kampen i duellerna och såg ut att ha bra energi i laget. Christoffer Fagerström bäst på isen med två mål och skapade mycket framåt. Även Emil Viklund och Richard Wallin Kamperin var bra, framförallt i defensiven. I Sirius tycker jag målvakten Kjellsson var duktig liksom junioren Thorén. Man såg även att Markus Kumpuoja är en klasspelare. Nog om gårdagens match.
- - -
IFK Vänersborg har stått för en klart godkänd säsongsinledning. Man kan alltid hänga upp sig på "tänk om..."-resonemang men det är rätt meningslöst. IFK har gjort fem bra matcher, två helt okej matcher och en dålig match. Det är en jämn serie med en del överraskande resultat - Tillbergas seger mot SAIK, Kungälvs mot VSK, Kalix mot Edsbyn igår - och så lär det fortsätta.
- - -
I IFK-laget har det funnits en del utropstecken så här långt. Jag tycker att Robin Lundqvist verkligen klivit fram och presterat på en mycket hög nivå i säsongsinledningen, liksom Martin Röing som ser bättre ut än på länge som libero. David Borvall släppte in en del enkla mål på försäsongen men när serien drog igång kopplade han på ordentligt och har varit stabil och trygg längst bak, och utöver det stått för många viktiga räddningar i avgörande lägen.
En spelare som växt mycket är Adam Herou Löf, som går från klarhet till klarhet som högerhalv. Kombinerar fin teknik med kvickare skridskoåkning och ett större mod i spelet än föregående säsong. Låg igår bakom det viktiga 2-1-målet med en diagonalåkning och inspel till Johan Koch. Framtiden ser ljus ut för Adam, som har alla egenskaper som krävs för att bli en riktigt, riktigt bra ytterhalv.
- -
En spelare som redan är en riktigt bra ytterhalv redan är Emil Viklund. Han är så bra att han i mina ögon utan tvekan är Sveriges näst bäste vänsterhalv efter Erik Säfström. Att han då inte fick chansen att visa upp sig i de kommande decemberlandskamperna känns underligt.
Svenne Olsson säger å ena sidan att han vill använda landskamperna för att inventera materialet och testa lite nytt, men tar sedan bara ut 18 spelare och bara tre halvor - tre stycken som dessutom får sägas vara hyfsat etablerade. Inte mycket till test där, inte.
Men Emils chans kommer. Så även Christoffer Fagerströms, som efter en något blek säsongsinledning verkar ha varvat igång och börjar se ut som sitt vanliga jag igen.
- - -
Ett annat frågetecken utöver Viklunds märkliga icke-uttagning av Svenne Olsson, finns det kring isen i Arena Vänersborg. Efter matchen mot Kalix var framförallt Joakim Hedqvist öppet kritisk mot isen i hemmaborgen som spelarna upplever på tok för mjuk. Tydligen är det något tekniskt problem som gör att isen inte riktigt mår så bra som den borde, men att det ska åtgärdas.
När det är fixat är dock oklart, men man får ju hoppas att det blir så fort som möjligt. Det är inte bra om spelarna känner att den egna hemmaisen gör dem slutkörda.
- - -
Vill även ge lite beröm till Bandypuls-teamet, som levererar bra produktioner och gör det möjligt att bland annat se båda IFK:s bortamatcher den här veckan via webben. Mycket bra.
