Krönika: Owen- Finis malorum?
En enögd och trångsynt kapten. En upprorisk besättning. Ett skepp i gungning, och likt ett asplöv- ett offer för vinden, drivandes än hit än dit. En kapten, oförmögen att styra vare sig besättning eller skepp mot ädlare besittningar. En besättning som råkar i luven på varandra och inte minst obstruerar mot sin kapten.
Där har Ni Newcastle under förra säsongen. Kanske något överdrivet och en kanske något tveksam liknelse, men på ett ungefär åtminstone. Souness kom i konflikt med spelare, spelare kom i konflikt med Souness, och spelare kom i konflikt med varandra. Det var då. Hoppas det är överspelat och inte kommer att förekomma igen.
Denna säsong har allt annat än börjat bra. En inspelad poäng och noll gjorda mål. Anmärkningsvärt. Med de resurser, rent ekonomiskt, publikmässigt och infrastrukturellt (träningsmöjligheter, hemmaarena osv.) borde ”Magpies” år efter år kunna vara ett etablerat topplag i Premier Leauge. Men icke. Redan innan säsongen började stod det klart att Newcastle skulle behöva ett par nya anfallare. Vad hände? Intet. Så; precis innan transferfönstret slog igen kom de. Anfallarna. Plötsligt står svartvitrandigt där med tre anfallare av absolut högsta klass. Luque, Owen och Shearer.
Nu är ursäkterna, med andra ord, slut. Med nyförvärv som Albert Luque och Michael Owen ska laget mäkta med att göra mål. Och att vinna matcher. Många matcher.
Tyvärr släpptes även JJ iväg (Jermaine Jenas), men enligt uppgifter trivdes han inte uppe i norr rent socialt och då är det inte mycket att göra. Tyvärr, då han var (och fortfarande är) en mycket talangfull mittfältare. Milner försvann också, om endast tillfälligt på lån. Detta kan säkert vara nyttigt för dennes utveckling, om, säger om, han begåvas med mer speltid i Villa.
Ytterligare ett nyförvärv presenterades timmarna innan transferfönstret stängde. Den elegante, och för att flirta med fansen, gamle favoriten på St. James’, Nolberto Solano. Det där med flirtandet från Souness och Shepard gick åtminstone jag på. Solano var onekligen en favorit och har under tiden i Villa varit mycket bra. Kul att han är tillbaka, allas vår ”Nollan”(som jag och bror kallar honom).
Jag har varit skeptisk till Souness redan från dennes inträde i klubben. Jag var dock varken bättre eller sämre än att ge honom en chans. En chans att bevisa motsatsen. Att jag hade fel. Tyvärr har min misstro förstärkts under säsongsupptakten. Trots allt insåg jag dock att han faktiskt saknade ett par anfallare för att ha en fullt slagkraftig trupp. Nu är den förstärkt och ursäkterna är slut. Hur Souness nu formerar laget, enligt 4-3-3, 4-5-1, eller 4-4-2 är mig egalt. Fullständigt egalt. Bara laget börjar vinna. Jag förväntar mig ingen vinstmaskin, men poängen måste börja trilla in. Spelet måste bli bättre (jag vet, rent idrottspsykologiskt bör man inte ta med ord som måste, eller ska. Jag är dock ett fans, så jag inte bara får, utan även tänker ta med dessa ord). Topp sex, med chans till Champions League- spel denna eller nästa säsong är inte orimligt med dagens trupp.
En del må tycka att jag spänner bågen högt när jag nämner Newcastle som ett lag för topp sex- fyra. Men varför inte? Med införskaffandet av en etablerad mittback under nästa övergångsperiod är det ingen orimlighet. Vilka lag, förutom Chelsea, Arsenal, Liverpool, Tottenham och Manchester United slår Newcastles förstaelva, namn för namn?
Sedan spelar naturligtvis inte namnet i förstaelvan någon roll om inte kollektivet fungerar. Om inte spelarna har tydliga roller och känner sig trygga i spelsystemet. Titta på Bolton, Charlton eller för den delen Manchester City (så här långt).
Nu vill det till att Souness enar trupperna och får ett fungerande kollektiv. Hur han gör detta och hur han formerar laget är som sagt ointressant. Bara han gör det. Bygger upp en trygghet och en tillit till spelidé och de olika rollerna. Närmast väntar Fulham. Gör ingenting om laget redan då visar upp en ny, positiv och offensiv sida.
Luque och Owen är naturligtvis fantastiska nyförvärv, men betyder inte per automatik att spelet kommer att klaffa, att målen självmant rullar in, eller att poängen kan kasseras in. Nu är det upp till bevis för Souness att ena laget under samma flagg, för att dra åt samma, gemensamma mål. Så återigen; det är två oerhörda nyförvärv klubben gjort, men betyder för den delen inte att det är slut på allt ont. Även om vi alla (åtminstone vi med ”skathjärtan”) hoppas det.
Finis malorum är latin och betyder: Slut på allt ont.
