En poäng på Turf Moor
Brighton kämpade sig till en poäng borta mot Burnley, som innan matchen låg på allra sista plats i tabellen.
Ett virus tvingade Mark McGhee att göra ändringar i laget, både Gary Hart och Dean Hammond utgick och i stället blev Kerry Mayo återkallad på sin vänsterbacksplats, Paul Reid flyttade tillbaka till «sin» högerbacksplats, och Charlie Oatway fick chansen att återuppta sitt samarbete med Richard Carpenter i centrum av mittfältet. Mayo eller Hart borde inte spela så stor roll, men Hammonds längd gör honom viktig i försvaret vid fasta situationer.
Första halvlek började ganska försiktigt, och efter tio minuter stannade spelet helt ett tag – Burnleys målvakt Danny Coyne gick ut för att bryta ett anfall, och ramlade ihop i en hög utan någon var i närheten. Kommentatorernas gissning var att det var en knäskada, och Burnley var tvungna att byta målvakt redan i tolfte minuten.
När spelet kom igen var Burley det farligare laget, och både Noel-Williams och Akiniyi testade Henderson med farliga nickar. Men det var Brighton som tog ledningen...
Det började med att Carole sprang upp med bollen och en tröjryckande Graham Bransch i släptåg. På tredje försöket lyckades äntligen Bransch få omkull Carole, och fick en varning för besväret. Frisparken ledde till en hörna; hörnan togs kort, ett snabbt väggpass tog Carole lite närmare straffområdet och hans inlägg nådde McShane som från mycket nära håll kunde sätta sitt första mål i rätt ända av planen sedan han drog på sig Brightontröjan.
Men glädjen varade bara sju-åtta minuter; domaren ansåg att Mayo eller Oatway hade knuffat omkull McGreal i straffområdet. Garreth O'Connor satte straffen högt utan chans för Henderson, och det var inte helt orättvist i det läget. Burnley hade haft det mesta av spelet i första halvlek.
I den andra halvleken bytte McGhee i rask takt in Kazim-Richards, Frutos och Nicolas för Carpenter, Jarrett och Robinson, respektive. De två senare var säkert för att försöka sätta lite sprätt på Brightons spel, som så långt inte kommit upp till de senaste matchernas nivå, men Carpenter gick enligt uppgift ut för att han råkade ut för en fotskada.
Resten av halvleken var kanske den sämsta som Brighton spelat den här säsongen, med mängder av felpassningar, men som tur var spelade Brighton mot ett av de lag som inte hade förmågan och turen att utnyttja det. Jag noterade ett par hyfsade skott av Leon Knight och Kazim-Richards, och ett hyfsat inlägg från Carole mot Frutos vid bortre stolpen, men det var i stort sätt allt.
Sammanfattning: Det är lite oroväckande att några skador och sjukdomar får vårt spel att mer eller mindre säcka ihop. Det är bara att hoppas att Hammond och Hart återhämtar sig snabbt, och att Carpenter inte är allvarligt skadad.
