Blackburn - Birmingham 2-0
Sjätte förlusten på tio omgångar...mer finns inte att säga.
Eller jag kan säga så mycket som att nu är det illa. Man kan skylla på att det bara har gått tio omgångar eller att David Dunn saknas i anfallspelet (vilket jag brukar använda mig av). Men efter tio omgångar har i alla fall en fjärdedel av säsongen gått och tabellen börjar få sin skepnad. Det börjar nu visa sig vilka som slåss om Europa och vilka som slåss för Premier League. Birmingham slåss för helt fel sak just nu, det sistnämnda. Det kan mycket väl vara dags för Bruce att röra på sig.
Innan dagens match kändes det ganska bra. Butt och Cunningham tillbaka från avstängning och revanschlusta efter derbyförlusten. Såg framför mig hur spelarna hade fått en rejäl avhylning av Bruce och var laddade till tusen. Men ack så jag hade fel. Det var samma gamla spel. Långa bollar på Heskey som nickade ner till antingen en motståndare eller till en Lazaridis som snubblade ut över linjen. De slog, på sedvanligt vis, bort bollar och passade rakt på framstormande Blackburn-spelare. Firma Heskey/Forsell såg fortsatt fantasilösa ut. Ola Andersson sågade anfallet rakt av i Canal+-studion, och det med rätta. Jag kan verka hård och taskig men om man har förlorat sex matcher med ett material som Ola Andersson är imponerad av men som han är besviken på ska man ha lite kritik.
Ett riktigt avslut på mål hade man under hela matchen. Då lyckdes Butt få till ett halvtaskigt skott eller en strumprullare, kalla det vad du vill, på mål som Friedel plockade enkelt. Första halvlek var oerhört dålig från båda lagen. Mycket dueller på mitten. Savage var duktig mot sitt forna lag och Damien Johnson likaså. Den lille nordirländaren var minst dålig i bortalaget och var egentligen den ända som försökte. Maik Taylor kan inte heller lastas för förlusten då han släppte in en straff och ett friläge.
I andra halvleken höjde Birmingham sitt spel men chanserna lös med sin frånvaro. Istället dömdes en tveksam straff till Blackburn då Paul Dickov hölls fast av Upson när skotten var på väg ut från straffområdet. Dickov satte den utan problem mitt i målet. Där avgjordes matchen helt klart. Men domaren är ju bara en människa som oss. Eller hur?
Men Birmingham fortsatte att äga mycket boll och det var mycket spel på Pennants högerkant men spelet är så jävla dåligt just nu så man skapade inte ett dyft på mål och Brad Friedler i Blackburn målet kunde lika gärna ha läst tidningen eller nåt. Blackburn gjorde sen 2-0 då Kenny Cunningham hade gått upp en bit i banan för en nickduell och lämnat Craig Bellamy fri. Det var i själva verket tre Blackburn-spelare fria men två offside. Dock inte Bellamy vars offside upphävdes av Damien Johnson. Bellamys mål blev det sista och Blues drog på sig sin sjätte nollpoängare.
Blues hittar vi i fall man letar långt ner i träsket bland träskmonster och elände. På 18:e plats just nu med Sunderland och Everton bakom sig. Sunderland har en match mindre på fem poäng, Everton med två matcher mindre och tre poäng. De tar emot Chelsea i morgon. Nästa helg blir det en livsviktig match mot Everton hemma. Hemma? tänker ni då och blir rädda. Ja, då tänker ni rätt. Det är väl inget positivt att spela hemma om man tittar på statistiken med endast 1 poäng på St. Andrews. Just det, match mot Norwich i Carling Cup i veckan också. Bara så ni vet.
Sammanfattningsvis kan man säga att någonting måste göras. Om det är att Steve Bruce avgår/sparkas eller att man byter ut halva laget vet jag inte. Men någonting är det som måste göras i alla fall. För det går inte att gömma sig bakom att "det ska lossna snart" hela säsongen.
