Chelsea – sett, hört och läst vecka 42
Det här var veckan då José Mourinho fick se fysiska tillkortakommanden, minimalt intresse för sina shorts - och för första gången den här ligasäsongen -sitt lag lämna planen utan vinst.
17-23 oktober
Robert Huth var ett utropstecken när det oväntade hände – Chelsea tappade poäng. Everton kämpade med den äran mot tunga Chelsea på planen och Huth kämpade med den äran mot tunge Duncan Ferguson i luften. 1-1 var en påminnelse om att sviter är till för att brytas, att bollen är rund och en uppsjö av andra klyschor. Men Chelsea leder fortfarande ligan med nio poäng.
Och vad ska man säga om Frank Lampard? Strålande mot Everton och sjätte målet på de senaste fyra ligamatcherna.
Det finns många fotbollsfans som ser Lampard som ett föredöme både på och vid sidan av planen. Tacksamt nog verkar barnen nu också föredra Lampard framför David Beckham, som tidigare varit etta. En undersökning av butikskedjan Tesco bland barn mellan 7-16 år visade att Lampard är engelska barns största sportidol i hemlandet. Lampard vann före maratonlöparen Paula Radcliffe, cricketspelaren Andrew Flintoff och Beckham på fjärde plats. Visst finns det hopp för den unga generationen.
Chelsea kan få en skotsk partner. Samtal förs med Hibernians om ett samarbete. Kan man hopas på större utbyte än tidigare avtal med fotbollsgiganterna Auckland Football Kingz från Nya Zeeland och Total Network Soultions från Wales…
Man kan undra hur Didier Drogba reagerade på Thierry Henrys omdöme om honom. Med spänning och stolthet måste Drogba ha läst inledningen från Arsenalstjärnan: ”Drogba får ibland kritik för sin första-touch, men man måste ha stor respekt för honom, han springer överallt”. Här kan man föreställa sig ett brett leende sprida sig på Drogbas läppar när idolen delar ut beröm. Lika snabbt kan man se det försvinna när han läser resten: ”Emile Heskey får också kritik men det är inte lätt att vara överallt och ge allt. Heskey och Drogba drar till sig negativa kommentarer från en del eftersom de inte gör så mycket mål, men de täcker bollen och finns över hela planen”. Heskey?! Jämföras med Heskey?!
Scott Sinclair gjorde sitt sjunde mål på tio matcher för ungdomslaget när man spelade 1-1 mot Fulham. Phil Younghusbands blev ende målskytt när Chelseas reserver gjorde en svag insats och förlorade med 1-3 mot Coventry.
Tränare är ett lustigt släkte. Alex Ferguson ser fel överallt. Arsène Wenger ser ingenting. Och José Mourinho ser resultat ingen annan ser. Till exempel spelade tydligen Chelsea 0-0 mot Liverpool i Champions League-semifinalen på Anfield i våras. Och i söndags blev det seger mot Everton. ”Vanligtvis vinner man matcher när man gör två mål och släpper in ett”, sade Chelseas manager, och syftade på Drogbas bortdömda mål för offside (på Eidur Gudjohnsen). Som tur är så är det domare och varken Ferguson, Wenger eller Mourinho som dömer.
Större träffsäkerhet i kommentarerna var det när Mourinho såg den lustiga sidan av Arsenal och Robert Pires superstraff i lördags. ”Vet ni varför de slog straffen så där? Eftersom de får så många straffar på en säsong att de måste variera sig”, sade Mourinho med ett snett leende till pressen.
Först var det Nigeria-brev, nu är det Ghana-nyheter. ”BREAKING NEWS: Essien suspended for three games”, basunerade GhanaWeb ut – en timme före det engelska fotbollsförbundets beslut att INTE stänga av Michael Essien för toktacklingen på Boltons Ben Haim.
Men Michael Essien skapade annars rubriker av helt andra skäl. Instasen i 4-0-segern mot Real Betis i Champions League var lysande. Den bästa i Chelseas tröja hittills. Och lagkamrater och den engelska pressen slogs om beskrivningarna av Chelseas monstermittfältare.
Daily Telegraph: ”Betis spelade som en försvagad tjur med Essien som dess energiske matador.”
The Guardian: ”Om det är möjligt att kalla en spelare fynd trots en prislapp på 24 miljoner pund, så såg Essien ut som det”.
The Times: ”Mannen som kallas Le Bison var en veritabel best.”
Joe Cole: "Han är helt enkelt den bäste atlet jag någonsin sett i fotboll. Han har allt – styrka, snabbhet, han kan springa hur mycket som helst och han är smart.”
John Terry: "Han har varit strålande sedan han kom hit. Det borde ta tid att vänja sig men han har genast smält in med alla och varit outstanding på planen.”
Mourinhos berömda rock må ha sålts för över 22 000 pund, men inte ens The Special One kan sälja sina shorts på välgörenhetsauktion. En av Mourinhos tröjor gav visserligen 200 euro men både hans shorts och byxor – båda med monogram – förblev osålda på tillställningen i Porto. Att även en t-shirt från Cristiano Ronaldo nobbades av köparna är väl inte så mycket att säga om.
Trotjänaren Carlo Cudicini förlänger gärna kontraktet med ytterligare ett år, till 2009. Det är bara att ge honom vad han vill ha, Kenyon.
Frank Arnesen är tydligen en rubriksättares mardröm. ”Chelsea ska fortsätta spendera” har Sporting Life som rubrik. ”Arnesen hjälper Abramovitj att stoppa undan plånboken”, har Daily Telegraph. Bakgrunden är samma uttalande från Chelseas chefsscout Frank Arnesen som säger att Chelsea kommer att satsa på egna talanger men också måste köpa för att konkurrera med det bästa.
Tidigare läsare av ”Sett, Hört och Läst” minns kanske att gamle Chelseaprofilen Frank Sinclair dömts för rattfylleri. Det finns fler tidigare blå som har problem bakom ratten när de hamnar bortanför London. Jimmy Floyd Hasselbaink till exempel. Han har erkänt att han kört på en cyklist. Straffet blev hårt. 250 pund. Det måste ha smärtat i plånboken.
Aftonbladet har stämt in i hyllningskören för Chelsea. Och det med en trevlig och detaljerad skrivning om laget. Men trovärdigheten skulle förstås öka om man inte satte ”Drogba” och ”kylig avslutare” i samma mening. Eller beskrev Makelele som en av tre ”målfarliga” mittfältare. Och är det för övrigt bara undertecknad som undrar när Mourinho i augustibråket med Carvalho ”lovade att aldrig någonsin tala med honom igen”? Någonting kan ha gått fel i översättningen av ”Carvalho knows how I work, I think he is just temporarily angry but I will speak with him personally.”
En som inte låtit sig imponeras av Chelsea är Johan Cruyff, en gång lika stor på planen som han nu är uppblåst vid sidan av. Cruyff har vid tillfällen öst galla över Chelsea sedan mötet med hans älskade Barcelona tidigare i år. I La Vanguardia fortsatte han sitt korståg med att ge igen på Mourinho för att denne sarkastiskt efterlyst tips från Cruyff på hur han ska bli en bättre tränare och Chelsea ett bättre spelande lag. ”Jag kan lära honom hur man spelar riktigt bra, som Ajax under 70-talet eller Barcelona under 90-talet” och ”Vid hans (Mourinhos) ålder har han haft tid nog att lära sig om att vinna och förlora. Att vinna andra människors respekt är en helt annan sak”. Ouch. Fortsättning lär följa.
Chelseas officiella jubileumsbok har lanserats: Chelsea FC, The Official Biography. Roman Abramovitjs lovar i förordet att bygga ett ännu starkare Chelsea som ska hålla i hundra år. Och, nej, varken Arsène Wenger eller David Dein finns inte jublandes med på bild bredvid texten.
Stackars Joaquin. Det blir nog ingen flytt till Stamford Bridge den här gången heller. ”Jag hoppas att jag gör väl ifrån mig och visar ryssen vad jag är värd. Det är ett bra shoppingfönster och låt oss också se om vi kan vinna”, sade Joaquin hoppfullt före matchen. Men efter en första kvart som lovade så mycket för både Betis och Joaquin gick det mesta snett. Och avslutningen blev förnedrande. Chelseas nuvarande val på högerkanten med årets inlägg till 4-0-målet och Joaquin själv varnad för filmning. Stamford Bridge blir nog inte nästa hemmaarena efter Estadio Manuel Ruiz de Lopera.
Efter Betis-matchen fann José Mourinho trots allt utrymme för både kritik och funderingar. ”När vi mötte Liverpool och Bolton hade de spelare som var 1,85, 1,90 och två meter i Crouchs fall. Så jag kan inte acceptera att vi de första 15 minuterna har problem (med höjdbollar) mot Betis som inte har en spelare som är över 1,85.”
Det var ännu en påminnelse om det obegripliga i att den erkänt längdfixerade Mourinho köpte in Premier Leagues kortaste spelare i somras.
