Birmingham - Everton 0-1
Nu ser det illa ut i Birmingham då det blev ännu en hemmaförlust.
Pinsamt. Dåligt. Förjävligt. Vad kan jag mer säga om den situationen Blues befinner sig i just nu. Som ni kan förstå är det inte precis så att man springer upp till datorn och njuter av att skriva om det som börjar likna en djup kris. Fotbollens och supporterskapets mörka sida är på oss nu.
Man kan hitta en enda positiv sak i allt det här. Neil Kilkenny. 19-åringen visade de stora pojkarna hur det ska gå till. "Det var kul att se Kilkenny, han visade ingen rädsla", sa Bruce efter matchen. Kilkenny kom in i den 34:e minuten då Nicky Butt blev skadad. Kilkenny slog ett par fina passningar och var ett hårsmån från att kvittera på frispark i den 66:e min. Bollen tog i Martyns vänstra stolpe och rullade på mållinjen över till andra sidan och ut.
Kanske Bruce ska börja göra det han borde gjort för länge sen. "Nu måste jag kanske använda ett par av de unga spelarna pga skadorna vi har. Men missförstå mig inte, jag är inte rädd för det eftersom de kan inte göra det värre än vad det är", sa Bruce. Spelare som Njazi Kuqi, Marcos Painter och Mat Birley knackar på dörren. Varför inte skippa Forsell och ha in Kuqi på bänken istället?
Brums insats beskrivs på den officiella hemsidan som den sämsta av Birmingham på länge. Publiken buade ut sina "idoler" efter slutsignalen. Martin Taylor och Upson bildade mittbackspar samtidigt som kapten Kenny fick spela på högerbacken. På mittfältet spelade lånen Jarosik och Butt. Där spelar förhoppningsvis Kilkenny nästa match, och om vi får be gärna Dunn också.
Matchen började intressant med ett par halvchanser för Birmingham de inledande 10-15 minutrarna. Men Everton tog successivt över matchen. Man hade ett några bra chanser i australiensaren Tim Cahill. Maik Taylor gjorde b.la. en lysande räddning på en hård nick av Cahill.
I 34:e byttes som sagt Kilkenny in och nästan direkt sköt han ett hårt skott som gick precis över ribban. Istället var det Everton som rättvist tog ledningen.
I den 42:a sköt Simon Davies ett halvdant skott från 25 meter som inte såg otagbart ut för Taylor. Men mål blev det. Psykologiskt att få det tätt inpå halvtidsvilan.
I andra halvlek började Blues bättre och Forsell fick en chans när Kilkenny slog en fin pass men precis som vanligt klantade den forne målskytten Forsell till det. Hörna blev det till slut. Heskey hade strax därpå ett bra skott som Martyn gjorde en skicklig räddning på och styrde ut till hörna. Birmingham pressade på men de är så uddlösa, fantasilösa, ineffektiva. Kalla det vad du vill. Mål kan vi inte göra i alla fall. Då har vi ändå det på pappret respektingivande anfallarna Heskey, Pandiani och Forsell. Men det verkar bara bli skit av alltihop.
När tiden började rinna ut chansade Bruce framåt på ett tremanna-anfall innehållandes de tre nyssnämnda. Men förgäves. Pandiani hade visserligen en gyllene chans att kvittera i 86:e då han blev fri men han sköt över. Resultatet stog sig matchen ut och nu ligger Birmingham illa till. Med sex poäng tagna på tio matcher ser det allt annat än bra. En poäng på hemmaplan. Så här sa Steve Bruce efter matchen.
"Vi håller nu till på nedflyttningsplats och du kan ju gissa på hur stämningen i laget är just nu. När du förlorar fem hemmamatcher hamnar du verkligen under press."
"Spelarna är trötta på den här situationen och så ska det vara, men det är bara vi som kan ta oss ur den här knipan vi har satt oss i och vi måste ta oss i kragen snabbt."
Nästa helg tar man sig an Newcastle på St. James och förhoppningsvis finns en frisk Dunn och en frisk Melchiot med i truppen. Och så klart Neil Kilkenny.
