Sunderland - Birmingham 0-1
En liten lättnadens suck drar man efter den första vinsten sen augusti.
Det var två lag med fem förluster i rad möttes i det riktiga bottenmötet mellan nästjumbon och jumbon. Det var nästjumbon som gick vinnande ur striden på Stadium Of Light.
Steve Bruce hade gjort en rad uppseendeväckande förändringar i truppen. Maik Taylor placerades på bänken och Nico Vaesen ställde sig mellan stolparna, vilket inte hänt sedan Mars 2003. Matthew Upson fanns på vänsterbacken och Martin Taylor och Kenny Cunningham var mittbackar. Mario Melchiot och Damien Johnson var tillbaka. Pennant fick sitta på sidan och tillbaka på mitten var DAVID DUNN!! Den skadebenägna mittfältaren spelade 65 minuter. Spelare som Nicky Butt, Jamie Clapham och Stan Lazaridis fick inte ens plats på bänken. Skönt att se att Bruce litar på Kilkenny som fick fortsatt förtroende.
Efter några minuter av matchen fick just Kilkenny ett gyllene läge på vänsterbacken Upsons långboll. Han var i stort sett fri men fumlade lite oturligt med bollen och Sunderland kunde rensa undan.
Det bjöds inte på världsfotboll i den första halvlek. Regnet öste ner och chanserna bestod till mestadels av långskott från Jarosik och Sunderland Jonathan Stead. Spelarna väntade på att få komma in i ett mysigt omklädningsrum och på att få dricka varm nyponsoppa.
När regnet kom efter ungefär halva halvleken gav det dock en positiv effekt på båda supporterskarorna och Birminghamfansen fortsätter visa att de är trogna.
Något mer nämnvärt från första? Nej.
Bruce valde i halvtid att byta ut Jarosik mot Walter Pandiani.
I början av andra brassade Dunn på ett hårt volleyskott som tvingade fram en stark räddning från Ben Alnwick i Sunderlandmålet.
I den 60:e byttes Neil Kilkenny ut och Pennant kom in. Det satte lite fart på Birmingham och Walter Pandiani sköt och Alnwick tippade ut till hörna. Som Pennant slog till Heskey som nickade över. Centertanken slog ett par minuter senare en fin genomskärare med Pennant som adressat och Pennant ville inte vara sämre själv och slog ett patenterat inlägg som tyvärr ingen anfallare lyckade stöta in.
I den 65:e byttes som sagt en matchotränad Dunn ut mot en spelsugen Julian Gray. Det blev ett lyckodrag från Bruce sida. Eller alla hans byten var lyckodrag.
Det var inhopparen Jermaine Pennant som slog ännu ett precist inlägg till inhopparen Walter Pandiani som nickade hårt på Alnwick och returen hamnade hos inhopparen Julian Gray som gjorde Birminghams första mål på 422 minuter eller säg 5 matcher och 68 minuter. De ditresta fansen var snudd på euforiska, och jag som satt framför Canal+ hemma i källaren hoppade upp och sprang på väggar och hoppade på polarna. Det var som om en klump i magen lossnade. En otroligt skön känsla.
Efter målet bevakade man ledningen. Varför ta några risker? Det resulterade i de första tre poängen sen West Bromwich den 27:e augusti. Det var första gången i år som Bruce i stort sett hade en komplett trupp. Får man behålla dessa spelare friska då bör vi ta oss upp ur träsket.
Mål: Julian Gray 68'
Blues: Vaesen, Melchiot, Upson, Cunningham, Martin Taylor, Dunn (ut 65), Kilkenny (ut 59), Johnson, Izzet, Jarosik (ut 46), Heskey
Avb: Maik Taylor, Gray (in 65), Clemance, Pennant (in 59), Pandiani (in 46)
Publ: 32.442 åskådare.
Domare: Uriah Rennie