Birmingham - West Ham 1-2
Sjätte hemmaförlusten kom i måndags. Heskey gav Blues ledning men taffligt försvarspel gav West Ham tre poäng.
Sullivan fortsätter avisera sitt förtroende för Bruce. "Vi tror på lojalitet, stabilitet och att inte byta managers." sa han bland annat. Jag undrar om det inte börjar bli dags för han avgång snart. Förlust mot Fulham, då kräver i alla fall jag det. I hans försvar ska jag säga att det märks att han gör vad han kan. Han har ju ändrat mycket på laget den senaste tiden, men vad har det hjälpt? Dock spelade vi stundtals mycket bra mot West Ham men, tjatigt värre, ineffektiviteten är så gigantiskt stor.
Någon på Aftonbladet beskrev dagens Sunderland som ett av de sämsta lagen på länge i Premier League. Birmingham har tyvärr inte varit mycket bättre i år. Missförstå mig inte, vi är inte ett av de sämsta lagen någonsin i Premier League, men vi har vunnit två matcher denna säsong och det var mot lag som ligger bredvid oss i tabellen, Sunderland och W.B.A. och vårt hemmafacit kan mycket väl vara ett av de sämsta på mycket länge. Den börjar mer och mer bli en tragikomisk svit, om det inte redan är så.
Det var match i måndags. Hemmamatch. För er som kan lägga ihop 1+1 så vet ni ju att vi skulle förlora den matchen också. West Ham är ett bra lag, inget snack om det, men vi bjöd på två försvarsbjudningar och på den här nivån får man inte göra såna misstag.
När jag såg startelvan blev jag lättad av att se Dunns namn. Han var den enda ljuspunkten i ett mörker utan dess like. Han höll i 90 minuter, jobbade kopiöst och slog en underbar djupledsboll till 1-0-målet. Det var ett mycket snyggt mål, förresten. Heskey blev fri med Caroll och rundade målvakten. Snyggt. Men vad Heskey höll på med i matchens sista minut det kan bara han svara på. Mitt förtroende för honom sjönk i alla fall drastiskt.
Skadorna fortsätter att hemsöka Birmingham. Redan i den 23:e hade Bruce tvingats till två byten då Mario Melchiot skadade sig i den åttonde och Izzet därefter. I halvtid byttes även Martin Taylor ut skadad.
Birmingham tog alltså ledningen i den tolfte. I den 36:e gjorde West Ham 1-1. Zamora fick alldeles för lång tid på sig i straffområdet och Birmingham agerade mycket passivt när Zamora kunde dribbla och sedan slå en tunnel på Vaesen. 1-2 kom psykologiskt i den 46:e minuten och det var ett diskutabelt mål. Etherington kom på högerkanten och bollen var för de flesta över linjen men han tilläts slå in bollen av domaren. Ute eller ej, Birmingham försvaret var återigen frustrerande inkompetent, fegt, mesigt och sega och så dyker farlige Herewood upp till slut och dunkar in den.
Första halvlek präglades av hafsigt spel åt båda håll. Birminghams adelsmärke just nu är...nej, jag kommer inte på något. Det såg ut som en helt vanligt Bluesmatch. Inget lag är överlägset och ställning är uddamålsledning för motståndaren. Vad det beror på det vet jag inte, det vet nog inte Sullivan, inte Bruce, inte ens Gud vet vad fan som pågår. Det är bara djävulen själv som vet.
Birmingham hade ett rejält spelövertag i andra halvlek men målen uteblev. Man stängde av ytorna för West Ham och hade ett bra passningspel. Man hade chanser framförallt. Upson hade öppet mål men sopade bollen högt över från tre meters avstånd. Nicky Butt hade en bicacleta, Dunn träffade stolpen. Så kom det här målet tillslut. I den 90:e fick Pennant stora ytor på högerkanten och Heskey var ensam med en West Ham-back och löpte in i straffområdet. Pennant slog ett vacker inlägg och Heskey slänger sig fram och nickar in den. MÅL!! skriker jag, MÅL!! skriker Canal+ kommentatorn, MÅL!! skriker Heskey och publiken. Men Hands!! ropar domaren.
Heskey, varför? Du har ingen frisyr att vara rädd om. Bollen var ju på väg mot ditt huvud. Varför? Du kunde ha gett oss en av de tre poäng som vi var värda. Du hade chansen. Du är inte Maradona. Du är en centertank i Birmingham.
Nu har jag varit ganska hård mot mina älsklingar men så är det. Det är hårt att ta in att vi ligger på nedflyttning, men det måste man om man vill gå vidare. Jag övervägde att hoppa skoldagen efter. Ligga hemma och gräma mig passade bättre men med lite eftertanke kom jag fram till att det gäller att se till att ta tjuren vid hornen och gå vidare.
