Torsk i luten...
Nej, vi slapp inte undan... Det är bara att seja som det är – Brighton tvingades återvända från Luton med långa näsor...
Redan laguppställningen vittnade om att McGhee var på experimenthumör – hela fem ändringar jämfört med det lag som startade mot QPR. Att Carpenter skulle gå in i stället för Oatway var väl ingen sensation, men stöttepelare som Reid, Frutos, Kazim-Richards och Knight fick också vila, vilket innebar ytterligare ett nykomponerat anfall; Mark McCammon och ... Federico Turienzo, minsann!
Laget såg i sin helhet ut så här: Kuipers; El-Abd, Butters, McShane, Mayo; Hart, Hammond, Carpenter, Carole; McCammon, Turienzo.
Jag tänker inte beskriva matchen alltför detaljerat, enär jag inte har en utpräglat masochistisk läggning. De första tjugo minuterna hängde Brighton med bra, och höll spelet väl uppe, men så hände det som inte fick hända – Luton kom runt på vänsterkanten, men bollen såg ut att gå död, vilket fick några Brightonspelare att stanna upp; men en hemmaspelare lyckas hinna upp bollen (åtminstone ansåg domare och linjemän det) och passade till Steve Howard som ostört kunde peta in bollen. På något sätt känns det som jag beskrivit det här målet förut...
Resten av halvleken var det spel mot ett mål, och strax före halvtidsvilan kommer det andra målet efter en kalabalik framför brightonmålet – El-Abd rensar på mållinjen en gång, en lutonspelare träffar stolpen innan Feeney slår in spiken i kistan. 2-0, och matchen var i princip avgjord.
I början av den andra halvleken hade Brighton några halvchanser tack vare frisparkar i farliga lägen, men det blev i stället Luton som utökade sin ledning till 3-0 då en av Lutons bättre spelare, Stephen Robinson, lobbsköt över Kuipers, också det sedan det varit stor oreda i det brightonska straffområdet.
Resten av matchen spelades av utan särskilt mycket inlevelse från vare sig spelare eller publik. Frutos, som tillsammans med Knight och Kazim-Richards fått hoppa in i ett tidigt skede (CKR redan i första halvlke sedan Turienzo tvingats utgå), hade kanske Brightons bästa möjlighet att reducera men hans skott rensades undan på mållinjen. Men i ärlighetens namn ska sägas att Luton var närmare 4-0 än vi var att reducera.
En detalj som kan vara lite oroande inför fortsättningen är att Kuipers lämnade över utsparkarna till McShane, vilket tyder på att han inte är helt kurant. Vi har inte råd att bli av med en målvakt till.
McGhees chansning gick alltså inte hem, men baktanken måste ju ha varit att vila några spelare inför den oerhört viktiga hemmamatchen mot Millwall på lördag – tre poäng där, och vi kan med gott samvete glömma Luton; en förlust, däremot, vore «inte bra», för att ta till ett så milt uttryck som möjligt. Jag är säker på att de flesta brightonsupporters kan tänka sig att stoppa dit ett mustigare uttryck.
