Inför: Brighton - Millwall

Vad går upp mot ett tätt, hårt, uppsnackat och otroligt viktigt bottenmöte i engelska andradivisionen på en kylslagen pyttearena en nyårseftermiddag? Inte mycket.

Det är dags för ännu en match av yttersta vikt på Withdean och nu är det jumbon Millwall som står för motståndet. Det skiljer, inför mötet, sex poäng mellan de två lagen till Brightons fördel och något som också bör nämnas är att Seagulls form är bättre än gästernas.

Jag vågar påstå det eftersom man, i det närmsta, kan bortse från Seagulls förra match som spelades mot Luton och slutade med en brakförlust, 0-3. Man kan göra detta eftersom Brightons signum under de senaste åren har varit att just glömma och fortsätta framåt mot nya segrar, dessutom kan man hoppa över att bry sig om smällen på Kenilworth av den enkla anledningen att Mark McGhee vilade flera spelare i fin form som vuxit fram till att bli viktiga kuggar i det bygge som han alltjämt håller på med. Man kan alltså ana att det just var i vilosyfte som Reid, Kazim-Richards och Frutos ställdes över eftersom dessa haft nyckelroller i våra senaste segrar. En annan kille petades också och det var Leon Knight, fast den petningen kan ha orsakats av att han inte presterat fullt så bra som den gamle Lions-managern McGhee tycker att han kan och borde göra, detta har nämligen varit fallet flera gånger på senare tid.

Man kan dock fråga sig vad Albions försvar höll på med förra omgången eftersom alla baklängesmål som blev till under senaste matchen var av det grymt tabbiga slaget och då var det alltså inte bara en tabbe – utan flertalet dåliga ingripanden per mål. Man kan självklart skylla på att de var slitna efter tuff matchning och mycket paketpappersslitande eller att hela laget underpresterade och att det ledde till att Hatters kunde totalpressa i 90 sunkiga minuter men jag tror att man slappnade i de bakersta leden efter att ha fixat första nollan bakåt på länge mot QPR. Om det nu var som jag tror så kan kanske Lutons knockoutseger göra mer nytta än skada på längre sikt.

För att återgå till formfrågan och samtidigt hoppa över till Millwall så är det är inte heller särskilt många som presterat mycket sämre än de gjort i höst och faktum är att de bara vunnit en match på de senaste 17 försöken i Championship. Den anrika klubben med de ökända supportrarna säljer sig dock inte billigt på bortaplan och har faktiskt bara åkt hem tomhänta fem gånger från både cup- och seriematcher under hösten och då får man ta hänsyn till att de fick pisk de tre första matcherna som spelades någon annanstans än på The Den.

Då lagen senast strålade samman gjorde man det på Withdean och Seagulls stod då som segrare efter att ha avgjort på övertid efter ett bökigt mål som gjordes av sköne publikfavoriten Gary Hart. Just Hart har i veckan också konstaterat att nyårsmatchen är både viktig och stor för Albion och att onsdagens platta fall mot Luton var lagets absolut sämsta insats för året.

Möteshistoriken förtäljer att de båda sidorna har varit helt jämna genom historien och det har, på senare år, varit extremt målsnålt med bara en match där fler än tre mål gjorts på de sista tio mötena. Det är egentligen ingenting som säger att det borde bli särskilt målrikt imorgon heller eftersom lagen inte varit några mördare framför andra lagets påse på hela hösten.

Den som under senaste matchen var tänkt att, tillsammans med ”Big Mac”, trycka dit bollarna var argentinaren Federico Turienzo. Denne ådrog sig dock under första halvlek ett sträckt lår i det kyliga vädret och tvingades utgå. Han kommer nu vara borta från spel i över en vecka men det spelade mindre roll då han var dålig när han väl var på planen. Det har annars inte rapporterats om några nya skador i ett Seagulls som varit så otroligt skadedrabbat att man kan tro att försäsongsträningen hoppats över i år.

Det har istället för nya skadebekymmer klargjorts att vår reservskipper Alexis Nicolas knäskada inte var alls så allvarlig som först befarat utan han kan förhoppningsvis vara spelklar till måndagens sydkustderby mot Saints. Det skulle absolut inte vara bra om han inte är det eftersom trion bestående av Reid, Hammond och Kazim-Richards är avstängda efter att ha dragit på sig fem gula kort vardera i och med det att de blev varnade i segermatchen mot Millwalls grannar QPR. Också Charlie Oatway är borta från spel både imorgon och till derbyt då farhågorna om att hans vrist skulle vara bruten kunde konstateras som sanna och han beräknas därmed bli borta fram till mars men han är tuff och gnäller inte i onödan så räkna med en tia på plan i slutet på januari, hehe.

Förutom ”strikern” Freddy T., hårde Charlie och cyprioten är dessutom Hinshelwood, Dodd och McPhee fortfarande borta från speldiskussionen.

Morgondagens drabbning i Brighton skulle ha blivit sista gången som det irländska mittbackslånet McShane skulle dra på sig Seagulls mundering men hans lånekontrakt förlängdes idag, fredag, fram till säsongsslutet. McGhee uttalade sig, till BBC Southern Counties Radio, såhär om den lika rödhårige som populäre kämpen från Manchester United: “He's fully committed to Brighton, even though he's on loan” och fortsatte sedan i samma takter då han sade: “He's a tremendous character and we want to keep him permanently.”

Paul McShane kan i vilket fall möjligtvis, kanske mönstras i en sådan här elva imorgon klockan 13.00 lokal tid (från höger till vänster): Kuipers – Reid, Butters, McShane, El-Abd – Carole, Carpenter, Hammond, Frutos – Hart, Kazim-Richards

Millwall å sin sida har, som alla lag söder om norra polcirkeln, ett bättre skadeläge än Brighton. I Lions är bara mittfältskämpen Marvin Elliott icke aktuell för spel imorgon på grund av en lindrig knäskada som denne fick här i mellandagarna. En avstängning kan också noteras och den avtjänas av mittbacken med det mäktiga barret, vid namn Matt Lawrence. Det hål som uppstår i backlinjen, då han är utesluten från spel, kommer troligen att fyllas av unge Paul Robinson som lyckats överklaga sin avstängning som annars hade stoppat honom från spel på Withdeans brungröna matta imorgon.

Mycket lutar åt att det imorgon eftermiddag slutar oavgjort eftersom Millwalls matcher ofta slutar så då de ger sig ut och åker men samtidigt har Brightons senaste fyra matcher slutat med seger… för något av lagen och det är något av ett trendbrott. Jag tror att Seagulls nu är så trygga i sitt (numer) kreativa, fyndiga och tunga spel att de lyckas föra matchen och funnit spelet och självförtroendet hemma på Withdean. Vi rår därför hem tre pinnar efter en övertygande seger som tillslut skrivs till 2-1.

Anders Nilsson2005-12-31 02:03:00

Fler artiklar om Brighton