Gästkrönika
Vi kan väl enas om en sak – fotboll handlar främst om att göra mål.
Vi kan väl enas om en sak – fotboll handlar främst om att göra mål. Nu har vi startat tre matcher med en 4-5-1 uppställning, med 36-årige hjälten Kevin Campbell ensam på topp. Visst, vi har sett organiserade ut, och har inte riskerat några pinsamma förlustsiffror. Och några heta chanser har skapats. Men faktum kvarstår, med detta system har vi hamnat under vid samtliga tillfällen. Visserligen mot två av Europas bästa lag (nej, jag tänker inte på våra blåa grannar), men likafullt. Och varje gång vi satsat på två anfallare i form av pånyttfödde Nathan Ellington och Kanu har utdelningen kommit. Personligen tror jag att Bryan Robson inte längre vågar spela ett fyrmannamittfält utan Nigel Quashie. Men inför matchen mot Tottenham vill, nej kräver, jag att någon av dessa två startar. Helst båda. Det måste ju trots allt vara bättre att försöka försvara en ledning, än att tvingas jaga en kvittering.
Ronnie Wallwork får ta på sig första målet när han släppte markeringen på Louis Saha. Även det andra baklängesmålet föranleddes av tveksamt Wallwork-agerande. Ellingtons reducering såg aldrig ut att följas av en kvittering. Utan Kamara saknade vårt mittfält udd och kreativitet och skriker efter en frisk Zoltan Gera.
Backlinjen ser fortsatt bra ut med Steve Watson som mittback. Den senare spelar med både hjärta och hjärna och har vuxit ut till en personlig favorit. Det finns poängchans mot Tottenham, trots bortaplan. Men då måste Bryan Robson våga.
