Rotherham - Brighton 0-1
Efter en kämpainsats lyckades Brighton bärga alla tre poängen på Millmoor, trots att man fick spela en hel halvlek med tio man. Nye Alex Revell gjorde målet.
Mark McGhee lyckades, som vanligt är jag beredd att säga, hitta en oväntad laguppställning. Att Henderson fick förtroendet i mål var knappast en sensation; både han och Kuipers har gjort bra ifrån sig på försäsongen. Men att Frutos skulle vara placerad på bänken, att den inlånade mittbacken Lowe tog plats bredvid honom, och att svaret på vilka två anfallare McGhee skulle välja av Kazim-Richards, Revell och Robinson blev Revell och Gary Hart hade nog ingen tänkt sig... Och formationen var, enligt kommentatorerna, 4-3-1-2! Laguppställningen var alltså Henderson i mål; en fyrbackslinje bestående av Reid, Lynch, El-Abd och Mayo; på mittfältet spelade Carpenter, Hammond och Stokes bakom Dean Cox; och i anfallet alltså Revell och Hart.
Första halvlek var en ganska jämn och nervös historia, och redan inom någon minut hade båda målvakterna testats på grund av dåliga bakåtpassningar; först fick Henderson rensa efter en miss av Paul Reid, och strax efter lyckades Alex Revell smita emellan, men målvakten hann blockera bollen.
Det nervösa spelet fortsatte, och chanserna avlöste varann vid båda målen; mer på grund av tveksamma försvarsingripanden än på bra spel. Brightons bästa chans hade förmodligen Hammond, som nickade strax utanför bortre stolpen efter fint förarbete av Dean Cox.
Några minuter före slutet på halvleken fick matchen ordentlig fart. Carpenter slog en boll mot Stokes, som nickade tillbaka bollen mot straffområdet. Där stod Revell, som fick tid att vända upp, och skicka in bollen vid bortre stolpen utan att Cutler i Rotherham målet hann med. 1-0 till Brighton!
Målet hade dock en allvarlig baksida; både Revell och Dean Cox åkte på gula kort för att de firade målet för häftigt. En varning är naturligtvis inte hela världen, men när Cox på övertid fällde Lee Williamson blev situationen plötsligt allvarlig – domaren valde nämligen att hala fram det gula kortet ännu en gång, och tyvärr hade han bättre minne än Graham Poll. Båda korten var ganska hårt dömda, men såvitt jag kunde förstå helt enligt regelboken. Ganska orutinerat av unge Cox, men en stor del av skulden tycker jag bör falla på McGhee – bör inte en manager se till att hans spelare kan reglerna? I och med utvisningen stod det klart att det skulle bli en lång och mödosam eftermiddag.
Andra halvlek blev mycket riktigt lång – hur domaren lyckades hitta fyra övertidsminuter vet jag inte –, men ärligt talat blev den inte så mödosam som man skulle kunnat tro; Rotherhams anfall var helt enkelt för tandlöst. Statistiken talar om hela 33 inlägg, och 8 hörnor, men så där riktigt, riktigt farligt blev det aldrig. Det enda hotet stod egentligen Richie Partridge för, han slog förmodligen 30 av de där inläggen. Men sedan Rotherham plockat av Hibbert, den ende som någon gång lyckades få pannan på bollen, försvann även den faran.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är svårt att säga något om Brightons chanser efter den här matchen – den första halvleken var för ostrukturerad för att ge någon tydlig vägvisare, och i den andra var Brighton tvungna att spela defensivt eftersom Cox blev utvisad. Dessutom kommer förmodligen Rotherham att hålla till på den nedre halvan, och detta inte bara på grund av att man startar säsongen på minus tio poäng. Men en vinst är alltid en vinst, och defensiven såg ganska stabil ut i andra halvlek, trots det numerära underläget. Henderson gjorde en habil insats utan att tvingas till några spektakulära räddningar, och han dominerade sitt luftrum på ett förtroendeingivande sätt; Lynch och El-Abd samarbetade bra; och Mayo verkade besluten att visa att vänsterbacksplatsen var hans. Den svaga länken var nog Reid, som blev uppsnurrad av yrvädret Partridge ett par gånger, och det är nog möjligt att Lowe kommer att hoppa in på den platsen de närmaste matcherna.
Framåt är det alldeles för tidigt att bedöma nykomlingarna Cox, Revell och Stokes, men de första indikationerna är lovande. Revells mål var enligt uppgift en pärla, och i synnerhet Cox visade framfötterna vid ett flertal tillfällen. När han läst regelboken så att han får spela mer än en halvlek per match kommer han att bli en tillgång för laget.
Härnäst gäller det Gillingham hemma på tisdag, genast en tuffare uppgift. Låt oss hoppas att vår goda statistik mot «skinklagen» håller i sig...
