Brighton Pier Pub Eleven - Crewe 1-4
En dyster söndagseftermiddag såg Brightons ihopsamlade pubgäng få en rejäl omgång av Crewe – 4-1 till bortalaget är siffror som för tankarna till förra säsongens hemska avslutningsmatch.
Både Hart och Henderson hade återhämtat sig från sina respektive krämpor, och McGhee valde därför att låta dem återta sina vanliga positioner. I mittförsvaret fick dock Santos förnyat förtroende trots att El-Abd nu var tillbaka efter sin avstängning. Laget i sin helhet: Henderson i mål; Reid, Santos, Lynch och Mayo; Carpenter, Stokes och Hammond på mittfältet; och Dean Cox, Gary Hart och Alex Revell i anfallet. På bänken återfanns Kuipers, Lowe, El-Abd, Loft och Robinson. Fortfarande saknas alltså de två spelare de flesta trodde skulle vara vårt viktigaste anfallsvapen, Kazim-Richards och Frutos...
Första halvlek började lite sömnigt, och den första halvtimmen hände det inte mycket, men oroväckande nog var det Crewe som hade de giftigaste möjligheterna, i synnerhet tack vare Nicky Maynard, som orsakade stora problem med sin snabbhet. På brightonsidan noterade jag bara två halvchanser, dels ett inlägg från Dean Cox som creweförsvararen Cox fick undan just innan Gary Hart hann fram, och ett inlägg från Revell som Hammond bredsidade utanför.
Med mindre än tio minuter kvar på halvleken blir det rejäl fart på matchen. Först grundlurar Maynard Lynch, men Henderson hinner ut i tid för att blockera skottet. På den efterföljande hörnan går någon brightonförsvarare (Santos?) helt fel, och mittbacken Baudet får stå helt ostörd, men tack och lov nickar han över. Men i anfallet efter slår en av Brightons ynglingar till – Carpenter sköt ett ganska dåligt skott, men bollen hamnade på något sätt vid straffpunkten, där Dean Cox höll sig framme och kunde göra sitt första «riktiga» mål i Brightontröjan. Med tanke på hur matchbilden sett ut så långt var det inte särskilt rättvist, men med lite tur skulle vi kunna hålla ledningen till halvtidspausen, och med några väl valda ord från managern skulle vi också kunna få ordning på det krånglande spelet. Trodde vi, ja...
Några minuter senare fick Crewe en frispark kanske 30-35 meter från målet, Baudet drog till en mörsare som Henderson inte lyckades hålla, utan bollen damp ner framför målet, där Billy Jones var snabbast framme och stötte in kvitteringen.
Och det skulle bli värre... Nästan direkt efter avspark tappade Brighton bollen, Maynard sprintar igenom och Kerry Mayo stoppar honom – domare J Singh, som nog inte är världens populäraste person i Brighton för tillfället, pekar på straffpunkten, och tar dessutom fram det röda kortet. Straffen rullar Ryan Lowe säkert in, och på två minuter har trevliga 1-0 förvandlats till betydligt mindre angenäma 1-2, med en man mindre på plan.
Andra halvlek är inte så mycket att slösa hårddiskutrymme på – efter tio minuter sköt Revell ett skott som verkade på väg in i mål efter att ändrat riktning på en försvarare, men den tog i stolpen – Billy Jones tofflar iväg bollen, Henderson går ut för att rensa, men gör det inte bättre än att Maynard får den rakt på sig, och han har sedan inga problem att nicka bollen i öppet mål. 1-3, och matchen var definitivt över. Strax innan slutsignalen gjorde Maynard sitt andra mål efter snabbt passningsspel där brightonförsvaret inte hängde med. Slutresultatet blev alltså 1-4; inte något att skryta med, direkt...
Några spridda kommentarer:
Kerry Mayo menade efteråt att han spelade på, och träffade, bollen när han försökte stoppa Maynard. Hur det nu än var med det tyckte alla, åtminstone i brightonlägret, att Lynch var med i spelet, och att det därför inte slulle varit utvisning. Tyvärr hade ju mannen i svart en annan uppfattning. TV-reprisen visar tydligen att Mayo hade rätt, och att det inte skulle varit vare sig straff eller utvisning, men missbedömningar tillhör nu en gång för alla spelet; tyvärr fick ju den här «missen» ganska drastiska följder.
Wayne Henderson fick mycket kritik från supportrar efter matchen, men sanningen är nog den att hela laget gjorde en synnerligen blek insats. Han får kanske ta på sig det första målet, och eventuellt det tredje, men hann däremellan att göra flera kanonräddningar. Nästa vecka är han ju borta på landslagsuppdrag, så vi får se hur Kuipers klarar sig.
I mitten av andra halvlek byttes Revell ut mot El-Abd, och detta hälsades med en sällan hörd bu-orkan; den klassiska ramsan You don't know what you're doing! skallade över Withdean. Men faktum är att dels var bytet inte så defensivt som det verkar (Gary Hart, som gått ned på högerbacken då Mayo blev utvisad, fick återta sitt jagande på topp), och dels hade Brighton sina förmodligen bästa tio minuter på hela matchen just efter detta byte... Kan det faktiskt vara så att McGhee vet åtminstone lite grann vad han håller på med?
Joel Lynch hade knappast någon av sina bättre matcher, och det kanske var lika bra eftersom en viss Tony Adams, numera «chefsskåjt» för Portsmouth, fanns på läktaren. När El-Abd kom in flyttades han över på vänsterbacken, och så småningom övergick han till något slags fri centerroll. Om jag förstod McGhee rätt var det inte planerat att Lynch skulle leka Adam Virgo, utan helt enkelt så att han kände av en skada och därför fick en mindre ansvarsfull uppgift än mittförsvarare – det är bara att hoppas att det inte är något allvarligt.
Publiksiffran, 5848, är verkligen inget att hänga i en julgran, men jag kan räkna upp åtminstone tre stora anledningar till att att den inte blev större: 1) Sussex vann något slags cricket-cup dagen innan (det var därför matchen var flyttad), och man kan tänka sig att ett flertal annars trogna supportrar tyckte att klockan fjorton var alldeles för tidigt på morgonen för att titta på fotboll; 2) Crewes bortasupportrar var tämligen få, uppskattningsvis ca 100; och 3) Gong och Barbie, två medlemmar av den «inre kretsen» på den officiella sidans forum hade valt just den här dagen att gifta sig på, och det betydde naturligtvis att en mängd supportrar valde detta evenemang i stället, och allt talar för att de valde helt rätt...
Till slut en tröstande tanke: Brighton slog Crewe 1969, så det går faktiskt att besegra dem...
