Brighton - Bournemouth 2-2

Trots ledning med 2-1 och en man mer på plan fick Brighton nöja sig med oavgjort i sydkustsuppgörelsen med Bournemouth.

Att tillförordnade lagkaptenen Richard Carpenter blivit förpassad till läktaren tre matcher ställde naturligtvis till det för firma Dean & Dean; inte nog med att man måste hitta ett nytt komplement till Hammond på mittfältet, man var ju också tvungen att utse en ny tillfällig (?) kapten. Lite överraskande valde man att spela unge Tommy Fraser från start, och att ge Dean Hammond kaptensbindeln. Dessutom fick El-Abd sätta sig på bänken efter att ha fått en mindre blessyr mot Millwall; Paul Reid återtog sin plats på högerbackplatsen, och Frutos fick göra sin andra match från start för säsongen.

Hela laguppställningen: Kuipers i mål; Reid, Santos, Lynch och Mayo i backlinjen; Frutos, cox, Fraser och Hammond på mittfältet; och Hart och Revell i anfallet. På bänken fanns målvakten Sullivan, backarna El-Abd och Butters, mittfältaren Loft och anfallaren Robinson.

Första halvlek var en ganska händelsefattig historia, där Brighton knappast kan sägas ha gjort någon av sina bättre insatser. Jag räknade till två hyfsade möjligheter – efter en halvtimme väggade Paul Reid sig fram på högerkanten med hjälp av Fraser, och slog ett inlägg som Revell inte riktigt nådde fram till, och fem minuter senare slog Frutos ett inlägg som Fraser missade på liknande sätt.

Mellan dessa båda försök hade emellertid bortalaget tagit ledningen. En lång boll in bakom försvaret hade lurat Kerry Mayo, och James Hayter kunde i lugn och ro vandra ner till kortlinjen och slå en boll snett bakåt till en framrusande Steven Foley, som sprätte upp bollen i nättaket, utan chans för Michel Kuipers. 1-0 till bortalaget kändes visserligen lite onödigt, eftersom de knappt hade haft några farligheter så långt, men å andra sidan inte heller helt ologiskt, eftersom de haft det mesta av spelet så långt.

I halvlekens sista minut fick Brighton en gratisskänk – med spelet avblåst upptäckte domaren en regelvidrighet, och visade helt sonika ut Marcus Browning i bortalaget. Enligt uppgift hade Browning gett igen på något sätt (stampning?) för något Fraser sagt eller gjort; resultatet var i alla fall att hemmalaget bjöds in i matchen igen genom att man skulle få spela hela andra halvlek med en spelare mer.

Andra halvlek blev en öppnare historia, och det tog bara hemmalaget en kvart att vända matchen. Först slog Reid ett perfekt avvägt inlägg över den förste försvararen och ner på en framrusande Dean Hammonds huvud, och han hade inga problem att trycka in bollen lågt invid ena stolpen. 1-1, och Withdean, som så långt varit ovanligt tyst (och det vill inte säga lite) vaknade till liv.

Ledningsmålet kom efter en tilltrasslad situation efter en hörna. Om jag förstod de upphetsade kommentatorerna rätt hade bortalaget inte lyckats rensa hörnan särskilt övertygande, utan Santos kunde nicka bollen tillbaka in i straffområdet, där Fraser fick tag på den, la en passning snett bakåt som missades av en förfärlig massa spelare innan den nådde fram till Alex Revell, som dundrade in bollen i mål.

Ett mål, en man mer och en halvtimme kvar att spela; situationen såg onekligen ganska ljus ut. Men tyvärr lyckades man inte hålla i sin ledning; Bournemouth chansade lite och fick utdelning. En frispark från högerkanten fick gå till Eddie Howe, som nästan helt ostörd kunde nicka in kvitteringen. Tio minuter senare fick Shaun Cooper nästan samma läge, men nickade tack och lov utanför.

Även Brighton hade några möjligheter att återta ledningen, men det ville sig inte riktigt. Den bästa chansen kom kanske med fem minuter kvar att spela då Frutos bröt på egen planhalva, sprang upp med bollen till straffområdet och så när hade lyckats spela Revell fri.

Matchen slutade alltså 2-2, ett resultat som jag misstänker att ingen var särskilt nöjd med; Bournemouth därför att de med visst fog kan hävda att med elva spelare på plan i båda halvlekarna borde de vunnit, och Brighton därför att man inte ska släppa en ledning med en man mer på plan.

Några observationer och synpunkter:

Wayne Henderson fanns inte på bänken, och ett ganska spritt rykte vill göra gällande att det berodde på att han lämnat in en begäran att bli uppsatt på transferlistan. På sätt och vis kan jag förstå honom; att vara reservmålvakt i League One är inget man bygger en internationell karriär på, men tajmingen, med osäkerheten om vem som kommer att bli ny manager, är inte den allra bästa; det känns som om han reagerat lite för impulsivt. Nåväl, även legenden Cullip var uppsatt på den listan en tid utan att försvinna, så det behöver inte betyda något...

Tony Stokes, lånet från West Ham, fanns inte heller på bänken, och det är överraskande i mina ögon; han har väl inte gjort bort sig på något sätt? Uppenbarligen har Wilkins & White en annan värdering av honom än vad McGhee hade.

Tillfälliga managers är ju ganska vanliga nuförtiden, men det händer väl trots allt inte så ofta att båda lagen saknar manager? Gårdagens match var en sådan, sedan Bournemouths manager i helgen «gjort en Coppell», och dragit vidare till Doncaster.

Till slut några funderingar kring framtiden... Såvitt jag förstår har Dick Knight två val, av vilka det uppenbara är att hålla sig till Dean & Dean. Efter två matcher, vilket naturligtvis är alldeles för lite för att ge en fullständig bild av de bådas kvaliteter som managers, måste jag ändå säga att jag inte är imponerad. Vinsten mot Millwall får mer tillskrivas bonntur än taktik, och att släppa ledningen med en man mer är inte heller någon höjdare. Jag skulle tippa att med Wilkins & White får vi ett mellanår, där de båda försöker så långt det går att klara sig med egna produkter. Med tanke på hur tunn truppen är är det en farlig strategi, och jag kan mycket väl se oss indragna i en kommande bottenstrid.

Alternativet är att försöka få in en mer rutinerad och utåtriktad manager, lite grann av samma ull som McGhee; en manager som «varit där, gjort det, och skaffat t-shirten...». En sådan manager skulle, inbillar jag mig, förstärka truppen med ett par spelare, och leda laget till en ganska bekväm mittplacering, kanske till och med nosa på slutspelsplatserna. Gissningsvis hänger mycket på finanserna; vi ska helst inte göra KK under tiden...

bosjo2006-09-13 07:45:00
Author

Fler artiklar om Brighton