Inför: Manchester City - West Ham
Det är två lag i gungning, med mycket att förlora, som möts på City of Manchester Stadium under lördagen. Spekulationerna kring ett övertagande av Hammers rasar vidare, samtidigt som Stuart Pearce för första gången ifrågasätts vid Citys roder. NU är det dags att vinna igen.
Lugn och ro. Stillhet. Det är vad kollegorna Alan Pardew och Stuart Pearce så gärna vill ha och så flagrant saknar. Engelsk media har gjort värvningarna av Carlitos och Javier till något närmast negativt, genom att konstant gräva efter skandaler och på så sätt skapa turbulens i klubben. På senare tid har man kunnat se allt fler uttalande där Alan försäkrar att spelarna varit en pleasure att jobba med. Av vad vi fans kunnat se finns inget som motsäger det. Carlos Tevez har visserligen varit något överambitiös med bollen, men med tanke på hans potential att skapa chanser på egen hand är det ett pris i alla fall jag gärna betalar. När det gäller Mascherano är undertecknad redan frälst. Ett mjukt, följsamt positionsspel och smekande passningar, kombinerat med inte fullt så smeksamma tacklingar – Javier ser ut att kunna bli länken till topp åtta. Men. För det kommer ett litet otäckt men efteråt. Laget måste hitta entusiasmen och speeden från förra året. Handbromsen ligger och släpar och hämmar Hammers. Jag är dock trygg, fader Pardew har använt den senaste veckan på Chadwell Heath till att slipa bort det där, att finna 2005/2006-flowet.
Stuart Pearce var en av anledningarna till att mitt hjärta började pumpa mörkrött blod. Ja, inte så att jag tänker kräva något faderskapstest, mer så att han alltid gav allt i Claret and Blue-tröjan den tid jag började snegla på östra London. Nu är han ute i, om inte blåsväder så i alla fall ett lätt duggregn. För första gången sedan han tog över Manchester City spekuleras det i hans avgång. Alan Curbishley nämns av kollegorna på City-redaktionen som ett tänkbart alternativ i så fall. För egen del tror jag att det ska mycket till för att sparka Pearce den närmsta tiden. Han har trots allt visat upp en imponerande förmåga att lyfta sitt lag, även om årets 17: e plats hittills talar emot det argumentet. Årets säsong för de ljusblå har mer handlat om problem än fotboll. Ben Thatcher sänkte Pedro Mendes och sig själv – armbågstacklingen gav åtta matchers avstängning och enligt Thatcher själv var han ”äcklad” av sitt eget agerande. Ett annat tecken på att inte truppen är i full harmoni var när Micah Richards i matchen mot Reading blev utbytt till fördel för nyförvärvet Hatem Trabelsi. Richards löpte amok på bänken, kastade flaskor och sparkade på stolar. Lagkamraten Ishmael Miller fick hålla tillbaka hans kraftiga känsloutbrott. I matchen på lördag behöver dock inte Richards sura ur, eftersom Trabelsi är skadad lär den unge talangen ta platsen som högerback.
På motsvarande position i West Ham är både Tyrone Mears och John Paintsil borta på grund av skador. Förra året hade det förmodligen betytt att Alan Pardew självt tvingats gå in som högerback, men i år är truppen som bekant mil bredare. Vi får chansen att se ett nyförvärv, Jon Spector, debutera för Hammers. Spector spelade hela senaste reservmatchen och bör vara en relativt stabil lösning på problemet.
Två positioner är svåra att sia om i Hammers startelva. Målvaktsposten och mittfältet. Roy Carroll imponerade inte mot Newcastle och med Rob Green färdigrehabiliterad finns det möjlighet att ett målvaktsbyte är på gång. På mittfältet råder numer stenhård konkurrens. Efter att ha petat Yossi senast är det inte lätt att veta hur Alan tänker inför City. Vågar/vill han peta Nigel och sätta Bowyer eller Yossi som offensiv central, eller ska han satsa på Matty som vänsterytter och återgå till förra årets succéuppsättning – undantaget Mullins?
Utgången av matchen är hur som helst oviss, West Ham har vunnit sex av tio möten i Premier League och även tagit segrar i de två senaste mötena mellan lagen. Allra senast var det i förra årets FA-cup, där Marlon Harewood och Dean Ashton var strålande tillsammans och Hammers vann med 2-1. Magkänslan säger mig att det blir Carlitos och Marlon på topp imorgon, även om Bobby skulle vara det logiska valet.
En seger skulle vara underbart skön och ge arbetsro – problemet är bara att situationen är likadan för City.
Stuart – for old times sake, okay?
2-1 till West Ham!
