Brighton - Chesterfield 1-2
Ännu en letargisk insats från Brightons sida, och nu krävs seger i nästa match om inte vi ska tvingas betrakta tabellen nerifrån resten av säsongen.
Efter de senaste matchernas mindre imponerande spel, och dito resultat, var det kanske inte helt oväntat att den nya managern Dean Wilkins skull rumstera om lite i laguppställningen, och så blev också fallet. Santos, som fått en hel del kritik för sina insatser den senaste tiden, fick nöja sig med en plats på bänken medan Kerry Mayo lämnades utanför truppen helt och hållet. I stället fick El-Abd ta steget in i mitten, medan ytterbacksplatserna togs av unge Sam Rents till vänster och «gamle» Gary Hart till höger. På mittfältet fick Doug Loft en ny chans från start, och i anfallet fick som väntat Sam Williams, lånet från Aston Villa, plats.
Laget i sin helhet: Henderson i mål; Hart, El-Abd, Lynch och Rents i backlinjen; Loft, Carpenter, Hammond och Cox på mittfältet; och Revell och Williams i anfallet. På bänken satt Kuipers, Santos, Robinson, Gatting, samt lite överraskande den unge mittfältaren Scott Chamberlain. Ingen Frutos, ingen Butters, ingen Mayo och ingen Tommy Fraser...
Första halvlek såg ut som alltför många matcher gjort den senaste tiden. Brighton spelar runt bollen på mittfältet, alltför långsamt för att skapa några farligheter, medan motståndarna kontrar snabbt när man lyckas komma över bollen. Den här gången var spelet i början ganska nervöst, Chesterfield fick ta hand om mycket av spelet, och hade till och med en boll i stolpen sedan Rents och Henserson missförstått varandra, och trott att den andre skulle ta hand om bollen.
Efter tjugo minuter slog Chesterfields målvakt en lång utspark, Wayne Allison nicktouchde bollen förbi Brightons mittbackar, Caleb Folan sprang lätt ifrån El-Abd och satte enkelt 1-0 bakom en chanslös Henderson.
Efter ytterligare tio minuters sidledsspelande på mittfältet fick Wilkins nog, och bytte ut Doug Loft mot Jake Robinson. Tanken var naturligtvis att få fart på kantspelet, och skapa något som liknade målchanser; redan två minuter senare skickade Cox ett inlägg mot bortre stolpen, där Robinson nickade just över. Men så värst mycket bättre blev det inte; nye Sam Williams nickade ett inlägg från Hart, men målvakten plockade lätt ner bollen – närmare en så kom man inte under en av de blekaste halvlekar jag hört Brighton prestera, och gudarna ska veta att jag lyssnat på en och annan färgfattig insats under de senaste åren.
I andra halvlek började hemmalaget betydligt bättre, och lyckades också kvittera efter mindre än tio minuter. Sam Rents fick bollen på vänsterkanten, slog ett fint avvägt inlägg som nye Sam Williams nickade över målvakten och in i mål, om jag förstod de extatiska kommentatorerna rätt. 1-1, och eftersom Chesterfield i princip inte åstadkommit någonting av värde sedan man gjorde sitt ledningsmål såg det ganska ljust ut.
Det varade emellertid inte så länge. Chesterfield jämnade snabbt ut spelet, och matchen fick ånyo den matchbild vi hade i första halvlek, och i alltför många matcher under den här säsongen – Brighton spelar runt bollen på mittfältet och försöker hitta en lucka någonstans, medan bortalaget kontrar snabbt, och ofta effektivt, när vi tappar bollen.
Och med en dryg kvart kvar av matchen kom ett sådant tillfälle. Derek Niven (jag tror ärligt talat att det var första gången jag hörde kommentatorerna nämna honom, men han hade uppenbarligen tillbringat hela matchen på Chesterfields mittfält) rusade mot Brightons mittfösvar, väggade sig fram via Folan, och gjorde inget misstag ensam med Henderson. 1-2, och tystnaden över Withdean var bedövande...
Ingen kan säga annat än att laget verkligen försökte komma igen, men det ville sig inte. De två bästa chanserna hade förmodligen El-Abd, som nickade utanför efter att ha blivit lämnad ifred av bortaförsvaret vid en hörna, och Hammond som tvingade målvakten Roche till en kvalificerad räddning sedan han blivit framnickad av inhoppande Joe Gatting. Men trots att Dean & Dean satsade allt framåt i slutminutrarna ville bolluslingen inte besöka (rätt) nätmaskor.
Några spridda kommentarer:
Sam Williams gjorde väl ungefär vad han skulle; ett mål och några framspelningar visade att han nog klarar av jobbet, om han kan få något som liknar hyfsat understöd.
Wayne Henderson försvinner såvitt jag förstår iväg till irländska landslaget nästa vecka, vilket betyder att Kuipers får en ny chans i målet. Stackars Henderson måste fundera på vad som egentligen pågår; han har de två senaste matcherna knappt haft något att göra – och har ändå tvingats släppa in fyra mål...
Att mittförsvaret läcker som ett såll just nu är det väl ingen som missat, men frågan är vad som ska göras. El-Abd verkade inte vara riktigt redo, Santos har verkat darrig i de senaste matcherna, under de 5-6 minuter Butters var på plan släppte Brighton in tre mål mot Southend, och Lynch verkar ha tappat det trollspö som gjorde att han kunde rädda sina lagkamrater ur besvärliga situationer. Adam Hinshelwood har nu börjat träna igen; visserligen ska man inte ta ut något i förskott när det gäller knäskador, men hans återkomst kan vara vad Brighton behöver just nu.
Slutligen några ord om tillsättningen av «The Deans» (en kort lektion för dem som är mindre bevandrade i sydkustens geografi – «The Deans» kallas i folkmun ett område strax öster om Brighton; det består av de före detta byarna Woodingdean, Rottingdean, Ovingdean, och Saltdean.): Jag har en obehaglig känsla av deja vu i maggropen, och de slutsatser jag dragit den av tillsättningen och det sätt på vilket hela processen skötts är inte muntra – låt oss hoppas att jag har fel... Deja vun sträcker sig naturligtvis tillbaka till Martin Hinselwoods dagar, då en orutinerad ny manager försökte ersätta skadade nyckelspelare med egna produkter som ingen kommer ihåg idag (Dan Marney? Shaun Wilkinson?). Slutsatserna är inte mindre skrämmande, och tyder på att Brightons ekonomiska situation är avsevärt allvarligare än vad vi tidigare anat, och/eller att Dick Knight är hårt pressad av något eller någon. Låt oss hoppas att jag ser spöken mitt på ljusa dagen, och att «The Deans» snabbt får laget på fötter igen.
Nästa vecka spelar Brighton ännu en hemmamatch, mot Blackpool, laget som ligger just under nedflyttningsstrecket, och det blir naturligtvis en rysare. Matchen spelas på söndagen, och visas på Sky sports; kick-off är kl 14:30.
