Inför: Norwich - Colchester
Det vankas derby då Colchester kommer på besök till Carrow Road. Frågan är hur Peter Grant har hanterat lördagens stjärnsmäll mot Stoke? Har han lyckats förvandla det då totalt håglösa laget till ett ”vinnarskallegäng” tre dagar senare?
Ja ett gäng viljestarka vinnarskallar är vad som kommer att krävas för att omedelbart åter skapa arbetsro i East Anglia då Colchester kommer på besök. Colchester, "förort" till Ipswich och för året nya i Championship, kommer med all säkerhet knappast bära silkesvantar och sockeplast då de springer ut på planen. Colchester har inga namn man ”hoppar högt” över i sin trupp men vad de verkar ha så är det en bra team-spirit. De ligger just nu på plats 10 med +4 i mål och 20 poäng och hemmaslog senast Southampton med 2-0.
Själva befinner vi oss på en 18:e plats med -6 i mål och 18 poäng. Faktum är att i antal insläppta mål är det bara Barnsley som är sämre med 28 insläppta. Vi delar nästjumbon med Leeds på insläppta 26 baljor….
Vad har då vi Canaries för anledning att tro på en omedelbar revansch?
Hmmm, ja, jo.… vi är trots allt starka hemma på Carrow Road med raden 4-0-2 denna höst.
Vi har Yuossef Safri tillbaka som mittfältsstrateg och därmed slipper vi se Doherty i en liknande och för honom helt åt skogen fel position. Safri är dessutom en spelare med blick för spelet som kan slå avgörande passningar på djupledslöpande forwards. Frågan är dock om det finns några sådana att spela bollen på i denna match? Både Earnshaw och Huckerby som saknades något otroligt i matchen mot Stoke ges bara 30% chans till spel pga sina skador.
Som salt i såret meddelas idag att även Croft, vår tredje man i den gyllene triangeln som snurrade upp diverse backformationer till fjärde bänkraden i början av säsongen, åkte på en ankelskada mot Stoke och väntas bli borta i fyra-sex veckor. Eländes elände, sa Bull!
Ett alternativ skulle kunnat vara att stoppa in McVeigh men han har en match kvar av sin avstängning och kan vara aktuell först mot Sunderland på lördag.
Vad mer då? Jo trots att våra hjältar emellanåt, och ofta när man som minst anar det, verkar sakna allt vad kampmoral heter så får vi verkligen hoppas att vår nya och ganska frispråkiga coach Grant har lyckats pränta in sitt motto ”våga spela utan rädsla” i spelarnas sinnen så det sitter som ett mantra 04.18 a.m.
Vad som skall bli spännande att se är hur nämnda Grant väljer att formera de styrkor som trots allt finns till buds. För ca 10 dagar sedan, innan ”ungtuppen” Eagle går in och gör en kanonmatch i cupen, lovade han att ungdomarna kommer få chansen för att sedan mot Potters spela med 37-åriga Dublin på topp och en matchotränad, seg och allmänt malplacerad Hughes på vänster ytter.
Kanske ville han ha fysiskt starka spelare mot Stoke, han poängterade innan match vikten av att det skulle bli ”krig” i den matchen, och därför valde dessa herrar?
Hur som helst så hoppas jag verkligen att han spelar Eagle på vänster ytter och Ryan Jarvis ihop med Dublin på topp i en 4-4-2 uppställning. Tyvärr blir jag inte helt överraskad om Hughes på något sätt ändå lyckats nästla till sig en av mittfältsplatserna och om Thorne spelar på topp ihop med Dublin.
Men min önskan och därmed gissning på startelva ser ut som följer:
Gallacher,
Colin, Doherty, Shackell, Drury,
Robinson, Etuhu, Safri, Eagle,
Jarvis, Dublin,
Kanske är inte läget det rätta just nu med den turbulens som råder iom ny tränare och skadesituationen men vad som skulle kunna vara intressant där är att sätta de fyra på mitten i en ”diamant” med Safri som balansspelare och Etuhu med ganska fria tyglar att gå framåt?
Nåja, det återstår att se vad Grant hittar på men en sak är dock säker. Ni kan lita på att jag och Lars kommer att ge vad vi kan av våra sångröster för att heja fram våra Canaries till en seger mot ”The U´s”!!
COME ON CITY!!
källa: www.pinkun.com & www.canaries.co.uk
