TV-spöket is no more!
Besvärjelser, trolldomar och en viss Ray Jones skrämde Rangers TV-plåga på flykten.
TV-spöket är numera historia för QPR, det känns skönt att äntligen kunna skriva det sedan Ray Jones med sitt sena segermål skjutit hem segern för de tvärrandiga och spridit glädjechockvågor hos alla Swedish Hoopsare som samlats framför TV-apparaterna runtom i riket. Även om det behövdes besvärjelser, trolldom och en hel del magi för att skrämma bort det skräckinjagande spöket som visat sitt fula tryne under så många TV-matcher tidigare så var det framför allt en klockren laginsats från Rangers som lät tala denna kväll.
Vi var en brokig skara som samlades kring spöktemat i Atlasområdet, Stockholm, såväl monster av diverse typ som en apa samt en präst slöt upp för att driva spöket på flykten och stämningen var på kokpunkten innan kick-off. QPR hade ju genomgått en smärre metamorfos under november och formligen öst in mål, skulle trenden hålla i sig mot serieledande Cardiff?
John Gregory följde devisen ”ändra ej ett vinnande lag” då han tog ut samma elva som mot Luton till mötet med gamla antagonisten Cardiff, vi som var på plats under play-off-finalen vet hur den torsken sved. Cardiff var i princip ordinarie med målfarlige Chopra på topp och med en debuterande 17-årig högerback, Chris Gunter.
QPR inledde finfint och man var orolig för det ”vanliga” första baklängesmålet men istället var det gästerna som gick framåt och Jimmy Smith testade skott från ca 15 meter, detta gick dock över Cardiffmålet. Strax därefter fick Gareth Ainsworth en smäll på knät, han försökte spela men tvingades byta med Nick Ward i den 14:e minuten, tungt för ”Ainsan” som ju redan missat en spelmånad detta år.
Det var bara Rangers i inledningen, Cook slog en fin cross i den 17:e minuten som dock Blackstock nickade över. ”Cookie” var fantastisk som vanlig på sin kant, hoppas bara att inte för många av toppklubbarnas representanter såg matchen på TV:n.. Cardiff skapade sin första halvdana chans i den 25:e minuten men Ledley lyckades inte något vidare, delvis på grund av en snäv vinkel.
Efter 32 minuter så borde QPR ha gjort 1-0, bollen kom in mot Cardiffs målvakt Alexander som bara skulle ta ner den och spela ut den i banan igen, Blackstock var dock snabbt med på noterna och snodde bollen och hade till synes öppet mål men fick bara till en fösare som Alexander till slut fick kontroll över. Cardiff hade ett hyfsat läge 5 minuter innan paus då Parry sköt från långt håll men halvtidsställningen kvarstod vid 0-0.
Inledningen av andra halvlek tillhörde Cardiff som nu tryckte tillbaka QPR som kröp ner alldeles för långt i banan. Det kändes inte helt komfortabelt när McNaughton helt oattackerad fick ta sig framåt i Rangers straffområde och skjuta klockrent i ribban, skottet sjönk så där otäckt och Royce hade inte haft en chans på bollen om den hade gått under målramen. Cardiff visade nu äntligen lite av det spel som fört laget till serietoppen och i den 65:e minuten hade man en boll inne men linjedomaren hade innan dess helt korrekt vinkat av McNaughton för offside.
Med 25 minuter kvar bytte Gregory ut den tröttkörde Blackstock och satte in Ray Jones som ju tidigare varit skadad, detta för att delvis få stopp på hemmalagets offensiv. Ricardo Scimea sköt just efter bytet över Rangersmålet varpå Smith hade ett tämligen misslyckat skottförsök i planens andra ända. Dave Jones, Cardiffs tränare bytte därefter in Malvin Kamara men matchen hade inte sett sitt klimax ännu. Först ville Cardiff ha straff efter att Purse gjorts ned, reprisen visade dock att domaren gjorde rätt som friade. Nick Ward fick minuten senare bollen i ett högerläge, tog sig förbi två hemmaspelare innan han skickade in bollen mot mitten där förste spökjägare Jones dök upp och lätt kunde raka in bollen i målet till 1-0 för QPR med 3 minuter kvar!
Den brokiga skaran i min TV-soffa blev som tokig och QPR-sångerna ekade över hela norra Stockholm, de 3 övertidsminuterna klarades av och ”Pigbag” väckte säkert halva huset men vad gjorde det en kväll då en ligaledare lades på rygg och ett spöke skickades på flykten.
Det var en laginsats i QPR, från målvakten Royce fram till anfallarna som lade grunden till en välförtjänt seger, förutom en kvart-20 minuter i inledningen av den andra halvleken så var det Rangers match men fingertoppskänsla hos John Gregory som sätter in Jones på slutet avgör definitivt. Man kan gå in på individuell spelarkritik om man vill men om man slår ligaledarna borta så behövs inte det, det var som sagt en laginsats och alla bör hyllas.
QPR har tre raka segrar och är obesegrade under de senaste 5 matcherna och plötsligt så har vi bara 2 pinnar upp till play-offstrecket, dags att börja titta uppåt kanske? Nästa lördag möter vi Coventry hemma men det är en annan historia och inget vi tänkte på när vi firade segern på lokal igår samtidigt som ett envist spöke slutligen försvann i vredesmod ut över Östersjön, månne kommer det någon gång tillbaka men då skriker vi bara ”Ray Jones” så sticker han igen, fort som en avlöning!
RTID!
-----
Så spelade lagen:
Cardiff:
Alexander
Gunter-Purse-Loovens-McNaughton
McPhail-Scimea-Ledley-Parry (Kamara 81)
Thomson-Chopra
QPR:
Royce
Bignot-Rehman-Stewart-Mancienne
Ainsworth (Ward 14)-Bailey-Smith-Cook
Blackstock (Jones 65)-Nygaard
Mål:
QPR:
Joes 87
Varningar:
Cardiff:
Parry
QPR:
Bignot, Nygaard, Bailey
Domare: Joslin
Publik: 13.250 (på Ninian Park, Cardiff)
