Fy fan vad skönt
Vissa tar till fina citat eller använder sig utav ord de knappt förstår. Det skiter jag fullständigt i nu för denna känsla är obeskrivlig.
Vi har egentligen inte slagit Arsenal på Highbury (numera Emirates) sedan säsongen 01-02. Faktum är att vi inte ens tagit poäng mot de på bortaplan sedan dess. Så krysset idag kom som en stor chock.
Säsongen 01-02 var en minst sagt fin säsong. Det var då senast som vi verkligen var med och slogs om Premiership titteln och vi låg även i topp ett tag. Och det var just borta mot Arsenal på Higbury som Newcastle gick upp som serieledare. Detta efter först mål av O'Brien sedan Shearer och sist men inte minst Laurent Robert som numera klassas som ett klassiskt Newcastle mål.
Vad har ni då för nytta av att veta detta? Jo det är nämligen i sådana stunder man svävar på moln och verkligen är stolt över att hejja på det lag man gör. Och det är lite så det känns nu. Trots att vi slagit Palermo och går fram som en ångvält i Cup spelen så har i alla fall inte jag kännt den där känslan denna säsong förrän nu. Man känner det från topp till tå. De där smått kittlande myrorna som är ack så små jobbiga men ack så underbara. Det är sådana här insatser som får allt att vända.
Och jag vet att jag inte är själv att känna det. Spelarna såg verkligen pigga ut idag och Roeders taktik gick verkligen hem. Dessutom lär samtliga Toonfans jorden över gå runt med ett smått leende på läpparna fram tills torsdagens match i UEFA cupens gruppspel. Jag tror det är nu det vänder och när jag vaknar imorgon (förövrigt på min 20års födelsedag) kommer man ha ett brett leende på läpparna i vetskapen om att Newcastle är på rätt väg. Det må vara en lång väg upp till topp sex men det är nu det vänder. Det är jag säker på, det säger magkänslan. Det är sådana här insatser som leder till trendbrott! Så Pompey får akta sig nästa helg för nu börjar den sovande skatan komma till liv.
Tack för mig och återigen FY FAN VAD SKÖNT!
