Eftertext till Stoke - WBA
Here he is again..Alster #3
Gråmulen Lördageftermiddag, november, 2006.
Albion radio står på och blåser ut matchreferatet i vardagsrummet. Katten ligger utfläkt i tremanssoffan, medan husets egentliga herre ligger under en filt, förpassad och obekvämt ihopvikt i länsfåtöljen. Men märk du vakna läsare, den där ihopvikta figuren under filten liksom tycker sig svischas tillbaka till tidigt sjuttiotal, när han lyssnar till det utdundrande matchreferatet... Jovisst, det är typ gråmulen lördagseftermiddag i november 1972/73 och han tycker sig uppleva tipsextras signatur, tipstavlan presenterad i svartvitt, en äkta engelsk vintersoggig gräsmatta, nedrullade strumpor, extravagant bruna byxbakar, lera i polisongerna, skrubbsår på knäna, Leif Larssons nasala utrop, min giftgröna läskeblask i glaset, de vuxnas mellanöl i andra glas, en bunke popcorn, en svårläslig och svartsmutsande tipskupong på bordet, tillfälligt avbrott, en lersprutande glidtackling med fullträff i skrevet, en lönnfet massör till utryckning, kylspray, ett tandlöst leende med rök ur munnen, mål på straff, å så typ stryk av Stoke med 1-0... Ja just där någonstans känner den illa ihopvikta figuren under filten sig ett och hel med sitt öde, förnimmer den särskilda hjärtekrampen som soldat i Albions armé, just den där besynnerliga aningen av en ständigt hotande hopplöshet.
Det är gråmulen lördagseftermiddag, november, 2006, och figuren under filten undrar om det är hjärtlig romantik eller systematisk självförnedring han burit med sig i dessa dryga trettio långa år..?
Nåja, innan han hänger upp sig i tumskruvarna, innan han tillfrågar grannfrun om hon samtidigt har tid att slå honom under fotsulorna med en käpp, alltså före han toalettdyker sig själv, ja definitivt innan järnjungfrun slår igen, drar han sig eftertänksamt i fingrarna så det knäcker och knäpper härligt i lederna, fattar pennan och skriver; "vad som väcker den där äkta Albionkänslan-listan", 26/11:
1. Nigel.Q, rensningar i eget straffområde.
2. Big Curt, kämpa kämpa kämpa, ett ynka ben felplacerat, straff...
3. Kevin.P, offside.
4. Darren.K, offside.
5. Jonna.G, ömsom en halvdan vattenpromenix, ömsom hårresande ända ut i skägget. Passa på, nu även som högerback!
Dögrävarn undrar: kanske en posttraumautisk frågeställning, men4-4-2 eller 4-4-3 eller månne 4-4-1-1, symptom Robsoneffekten..?
Sambadansösen undrar: JH, ja ni vet han årets nyförvärv, älskling vart tog du vägen? Det blir ju kallt så här stillastående i bara bastkjolen!
I natt jag drömde: om N. Pärson.
Ur lång resas loggbok: "Skeppets passagerare lida under stora sjösjukan. skeppets oroliga färd med endera medvind, endera motvind göra havets vågkammar höga och osäkra för ovana landkrabbeben. Gröna i ansiktet, mellan fasans skrik och lidlig bön, med hastigt upprusande skeppsskorpor fastnade i skägget, lyssna vi till kapten där han stå vid rodret för att bemästra denna väldiga sjögång. Men se, en jättelik våg slå in över däck och skölja även vår kapten i ordet. I den långa kön till latrinhytten, utan ord, endast med matta förstående blickar på varandra, med sjösjukan farandes ur alla ändar, konstatera passagerarna denna bokstavligt ödesmättade omständighet med vatten över vår kaptens huvud... Måhända äro även sinnet på väg att tryta utav denna oroliga färd. Intet på annat sätt kunna man förklara dessa våra sakta men säkert bortthynande drömmar om ett väntande grönskans land."
å te nästa sjögång gång, ett BÅNG BÅNG!!
