Hull City - QPR 2-1
Stuart Elliott blev dagens hjälte då han som inhoppare gjorde 2 mål, och med det vände underläget till seger.
Hull startade bra och skulle tagit ledningen efter ungefär halva första halvleken. Damien Delaney spelade fram bollen till Turner som borde gjort mål men hans avslut ensam framför mål hamnade utanför målställningen.
Bara ett fåtal ögonblick senare hade McPhee ett ypperligt läge, när Damien Stewart i QPR misslyckades med en tillbakanick mot målvakten. Stephen McPhee hann ikapp bollen och försökte lobba in den över Royce. Dessvärre landade den också strax utanför stolpen.
Istället för hemmaleding var det Queens Park som gick till vila med övertaget. På tilläggstid misslyckades Myhill plocka ner bollen och efter att Ray Jones spelat fram kunde Blackstock ge bortalaget ledningen från nära håll.
I mitten av andra halvlek skickade Michael Turner bollen i ribben med en kraftfull nick efter hörna av Marney. Hull hade ännu inte marginalerna med sig men fortsatte trumma på, vilket skulle vända på det hela.
I den 80:e minuten fick Livermore lämna planen till förmån för Stuart Elliott, ett byte som kan kallas för fingetoppskänsla från Mr.Brown.
5 minuter senare reducerade nämligen Stuart Elliott från nära håll med ett distinkt avslut efter en förstklassig framspelning från Marney. Minuter senare fick QPR's Lee Cook sitt andra gula kort och fick alltså lämna planen med bara minuter kvar. Detta gav Hull en känsla av att en poäng var mer eller mindre säkrad, nu satsade laget på alla tre.
Och så skulle det bli. Dean Marney skickade in en hörna i den andra tilläggsminuten och en glödhet Elliott skíckade upp nicken i krysset bakom Royce. Majoriteten av dem 19,791 åskådarna på KC jublade så det stod härliga till. Elliott var tillbaka som hjälte, och vi ser det gärna fler gånger!
Hull's lagupptsällning
Myhill
Ricketts
Dawson
Turner
Delaney
Livermore (Elliott 80)
Marney
Barmby (Forster 46)
Ashbee
McPhee (Duffy 67)
Parkin
Avbytare
Duke
Coles
Elliott (Livermore 80)
Forster (Barmby 46)
Duffy (McPhee 67)
