Skottskadad
Alster #20
Skottskadad.
-Hm, märkligt..?, funderar poliskommissarien där han sitter invid mig på läkarstationen och skriver ner vad jag har att berätta om vad som inträffat.
-Vadå märkligt? Inte så jäkla märkligt, svarar jag den dumbommen stingsligt.
Helt enkelt, jag hade spårat upp den tusans byrackan, och när jag väl hade hängt av mig bössa och kruthorn, samt gjort i ordning laddningen så…. Aaaj!
-Min bästa herre! Ni måste försöka sitta stilla så jag kan göra rent och lägga om det här fula såret!, säger sjuksystern och plockar ut ännu ett grovhagel från min fot.
- Alltså en gång till…, funderar poliskommissarien. Ni säger alltså att ni hade spårat en byracka, gjort i ordning krutladdningen, spänt flintlåset och tänt luntan, men hann aldrig lägga an förrän skottet gick av och träffade er i foten?
Vet ni att det KRÄVS TILLSTÅND FÖR JAKT på byrackor?
Förresten, har ni LICENS PÅ DET DÄR GAMLA MUSKEDUNDRET?
- – Ja naturligtvis, Hör nu här min herr bästa poliskommissarie… Detta var endast en olyckshändelse. Ett förlupet skott, ett misstag, kanske en oförsiktighet, ja vem som helst kan väl skjuta sig själv i foten, va..? Men tillstånd, licens? Att komma här och tala licens med en gammal van storviltjä… Aaaaj!
- -Nå, ni får vara försiktig ett tag med den här fula foten. Så kom ihåg att vara noga med rengörning, och om den fortsätter att svullna och blir mer ilsket röd så..., mässar sjuksköterskan entonigt medan jag torkar elakt värkandes svett ur pannan.
- Poliskommissarien påminner mig om hur jag borde veta att jakt inom tätbebyggt område är förbjudet året om, att hela den här incidenten kan rendera mig böter, och till sist något bitskt om att vuxenskolan visst anordnar kvällskurser i luftgevärsskytte.
- Idiot, tänker jag medan jag åter kränger på mig jaktjacka, jägarhatt och en läderstövel. Vem som helst kan väl för tusan råka skjuta sig själv i foten,va? Indignerad över en korkad poliskommissarie, med en helvetes värk i ena foten, och allra mest irriterad över en ännu lösspringande och oskadad byracka, kvitterar jag ut landstingskryckorna och hoppar hemåt för att skriva; ”Fan, det går på kryckor-listan”, 11/3:
- 1. Hela WBA.FC-från supporters till spelare, cupstukade?
- 2. D. KamEra, vrickat att srtändigt prova en filmning!
- 3. K Philips, symptom surfot?
- 4. J Kuomass, spricka i självfötroendet?
- 5. J. Greening, nu långvarig pseudofotboll! Rullstol?
-
Albion Watch: 9 matcher, 18 halvlekar, 13 timmar och 30 minuter, 27 poäng-och tro mig, vi behöver ALLT, varenda decimal!
Saknades: En sloven som slet häcken av sig på mittfältet!
Fanns: i tomma luften knegande mittfältare!
Dögrävarn känner klåda innanför stärkkragen: Våren? Hm, r tjälen på väg ur jorden?
Dögrvarn undrar: Var tusan ställde han nu spaden?
Ur lång resas loggbok: ”Vår skuta äro sliten sedan vår separata tur runt den illa krävande cuplatituden. Vi passagerarre vankar otåligt fram och tillbaka medan vi åser matroserna byta däckbrädor och masttimmer, se skeppsgossarna sy rivna segel, kabysspersonalen skrapa möglet från keppsskorporna. Doc, vår kapten, som sådär lite oroväckande ha sjunkit tillbaka med underbettet, klia sig under ögonlappen och hävda bestämt att han ännu lita på mannarna, att vi alla tillsammans skola nå den gyllene kusten före Poseidons mörka krafter dra tillbaka oss ner i deoutgrundliga djupen…” Post Scriptum: Den gamla skeppshunden som vi alla trodde ha fallit för ålderstrecket, och som vi var i färd med att för gott slänga överbord, leva och tycks ha hälsan. Han gläfser nu friskare än någonsin, dock menar skeppsläkarn att detta mycket väl kan vara det omtalade sista rycket…
Å i väntan på nästa gång gång, ett skadeskjutet BÅENG BÅÖNG!!
