Chelseas värld – vecka 12
“3-1 – and you fucked it up, 3-1 – and you fucked it up…”. Vecka 12 tillägnas med stor ödmjukhet nästan helt Chelseas favoritgranne i norra London.
Det visslade till i nätet bakom Paul Robinson två gånger. Drömmålen från Andreij Sjevtjenko och Shaun Wright-Phillips gav 2-1 borta mot Tottenham och skickade Chelsea till semifinal i FA-cupen och fansen till sjunde himlen. Där har vi nog alla vandrat på moln resten av veckan.
The Guardian fångade ganska väl känslan av Sjevtjenkos drömmål i sin direktrapportering på nätet:
55 min: “GOAL!!!!!!!! Spurs 0 - 1 Chelsea. What a goal from Sheva, on the right hand side of the box he curls one past Robinson and 35,000 odd people stare in admiration, and I swear with the beauty of it all. What a goal.
57 min: That goal was indecently beautiful, something you just want to take to bed and stare at and giggle with.
Didier Drogbas bror Joel provspelade under veckan för League One-klubben Leyton Orient med en dröm om storebrors framgångar.
"I've always loved English football - especially Chelsea. I'm absolutely overwhelmed by Didier's success because I have the same goals.”
Joel fick dock inget kontraktserbjudande. Men 22-årige Joel borde inte ge upp. Vid samma ålder nötte Didier bänk i franska division 2-klubben Le Mans.
Det finns många Chelseaprylar på eBay, men mest uppmärksammad är utan tvekan bortgångne Chelseaprofilen Ian Hutchinsons klocka. Det är en Real Madrid-klocka som samtliga Chelseaspelare fick i samband med Cupvinnarcupfinalen mot Real 1971. Det är fortfarande några dagar kvar att lägga ett bud på den. Men smakar det så kostar det. Över 700 pund redan.
Några tabloider försökte lura på godtrogne läsare att Juventus agent var i England för att värva Frank Lampard. Men agenten viftade bort det hela och förklarade sitt besök med följande diplomatiska ord:
"Our mission in England was with the aim to open contacts with medium-small clubs like Middlesbrough, Bolton and Portsmouth"
”Medium-small clubs”. Säkert en populär beskrivning i respektive städer och klubbar.
Mest uppmärksamhet efter matchen mot Tottenham fick en 18-årig överklasslyngel från Slough. Tottenhamsupportern rusade in på planen och försökte slå till Frank Lampard när Chelseaspelarna firade segern med sina fans. Med en synnerligen passande symbolik var spursaren NÄRA men misslyckades. Fängelse nästa, stupid boy.
Det var inte bara en Tottenhamsupporter som rusade in på planen. En 31-årig Chelseafan sågs också springa in, möjligen efter sin Londonrival. Men The Fiver, i The Guardian, ser ljuspunkter för både Tottenham- och Chelseasupportern.
“It's not all bad news for the hapless miscreants, however: the former has been spared the pain of having to sit through Spurs home matches. He's been blackballed for life from White Hart Lane, while the latter will save millions on the cost of his annual season ticket when Chelsea follow suit.”
Tilläggas kan att när alla andra klubbar fryser eller sänker biljettpriser så har Tottenham aviserat en prishöjning till nästa säsong. Så, ännu mer insparade pengar, Timothy.
Arsenals Tomas Rosicky fick en fråga om Michael Ballack i en intervju med en tjeckisk tidning och blev visst lite putt.
"I don't know [about Ballack's form], I have not been watching Chelsea. They are boring. Do you enjoy their football?"
Och visst har Rosicky en poäng. Få saker har varit så roliga och njutbara de senaste veckorna som att titta på Arsenal.
Det är inte ofta det finns anledning att höja fram The Independent, tidningen med en av de värsta krönikörerna i form av den hatiske James Lawton. Men Sam Wallace förmedlade med sådan elegans känslan av Chelsea på White Hart Lane att det vore synd att inte uppmärksamma han inledande rader i matchrapporten.
“They left the pitch like a gang of bare-knuckle fighters, stripped down to the waist and ready for a scrap ¬ and when the final whistle went Chelsea got one. But the Tottenham fan who tried to attack Frank Lampard encountered the same fate as so many who take on Jose Mourinho's team: overwhelming odds and swift retribution.”
Även de efterföljande delarna av artikeln är läsvärda och innehåller små genialiska och, på gott och ont, träffande meningar som:
“….and it was Rui Faria, the bolshy and bespectacled fitness coach, who threw the fan to the ground. At Chelsea, even the class nerd wants a piece of the action.”
Minns ni Anthony Grant? Sedd som en stor egen talang i Chelsea för ett par år sedan men sedan dess placerad i skuggan och utlånad till League Two-klubben Wycombe Wanderers. Nu säger sig den 21-åringe innermittfältaren överraskande ha blivit erbjuden ett nytt kontrakt med Chelsea,
"I have been told there is a contract there and hopefully we can talk after Wycombe have been promoted.”
Man får väl anta att Chelsea i så fall tänker ta sitt betongmittfält till nya höjder kommande säsong med tanke på att man redan har Frank Lampard, Michael Ballack, Michael Essien, Claude Makelele, John Obi Mikel och Lassana Diarra.
Frank Lampard har en osviklig förmåga att hitta rätt. Det visar han också i en reklamfilm.
Värre är det då i landslaget. Poor Frankie. Där har han tagit över David Beckhams roll som pöbelns syndabock. Nog för att hans insatser emellanåt varit mediokra, men dimensionerna är skrattretande. Klarar Steve McClarens lag inte av att vinna? Frankies fel. Är mediernas gullgosse Gerrard dålig för femhundraelfte matchen i rad? Frankies fel. Har pressuppbådet fått blaskigt kaffe? Frankies fel. Fast han är van. Innocent until proven Chelsea, som det heter. 0-0 borta mot Israel imponerade inte. Men att England egentligen inte var så dåligt och motståndet hyfsat spelade visst inte heller någon roll.
Roligare var det för Lassana Diarra som var en av matchen bättre spelare när han debuterade för franska a-landslaget i segermatchen mot Litauen (1-0). Kul var det också för en annan ung spelare, Salomon Kalou. Han gjorde mot Mauritius (3-0) sitt första mål för Elfenbenskusten i sin andra match med landslaget.
Frank Leboeuf kan få annat att tillbringa fritiden med än att kicka boll för Hollywood United FC. Den gamle Chelseabacken riskerar fängelse i upp till fem år. Orsaken är att Leboeuf och en gammal lagkamrat från Marseilletiden anklagas för att ha medverkat vid en övergång där där Tuzzio köptes till Marseille 2001 under sitt värde och med extrapengar till Leboeuf och andra mellanhänder.
Så hur har det gått på transfermarknaden denna vecka då?
Tja, Robben har sålts till Barcelona, Real Madrid och Inter, Terry till Barcelona och Inter, Lampard till Juventus, Gérémi till Liverpool, Carvalho till Milan, medan Chelsea har lagt beslag på Tal Ben Haim från Bolton och Alessandro Rossina från Torino. Slutligen har Real Madrid värvat José Mourinho och Chelsea ersatt honom med Marcello Lippi, Frank Rijkaard och Gianluca Vialli.
Tack alla tidningar som håller oss informerade.
Det är omöjligt att få tyst på fotbollsspelaren och före detta människan William Gallas. Den här gången visar han dock upp chockerande drag av plötslig insikt.
"To play pretty football is good for fans to watch. However, I'm sorry, I prefer to hear 'Well done, you won' than when someone says 'You were unlucky, you played well'’. Winning is everything. You have to win."
Gallas väntas nu omedelbart bli såld från Arsenal för att ha brutit med den uttalade filosofin att spela cirkusboll utan att vinna, samt för att i ett uttalande inte per automatik ha uppmärksammat klubbens alla titlar i lägsta-medelålder som lagets fans firar dagarna i ända.
Den skandalsugna pressen slog mynt av att några bittra Tottenhamsupportrar plötsligt blivit de svagas förespråkare. För visst hade väl Didier Drogba och Ashley Cole misshandlat den stackars Tottenhamsupportern som letade efter en utgång och som Lampard dessutom ohövligt nog avvisade när han kom frågandes?
Det engelska fotbollsförbundet vägrade befatta sig med dyngan. Men nymoralsiterna lär inte ge upp. Avstängning resten av karriären lär krävas för John Terry. Han sågs ge tummen upp åt supporter nummer två på planen, när denne visade sig vara Chelsea och inte där för att attackera spelare. Skandal.
Chelseas supportrar uppmärksammade förstås hur trevligt det var att möta Tottenham igen. Klackens ”Normal service is resumed” fyllde luften på White Hart Lane, men fansen var generösa nog att också uppmärksamma hur trevligt det var på arenan.
“It's so easy, it's so easy, it's so easy, at the Lane”
“It's so quiet, it's so quiet, it's so quiet, at the Lane”
”It's like Highbury, it's like Highbury, it's like Highbury at the Lane”
“There's no bacon, there's no bacon, there's no bacon at the Lane”
Liverpools Jamie Carragher har sagt många dumma saker. Det här är dock inte en av dem.
"I'd love to play at centre-half for England, but John Terry and Rio Ferdinand were probably two of our best players in the World Cup last summer. For me, John Terry is the best centre-back in the world. Over the last three or four years, I wouldn't have anyone ahead of him."
Ett möte med Blues Brother Glasgow Rangers. Det ser ut att stå på programmet för Chelsea i slutet av juli. Räkna i så fall med många Chelseafans som förlägger semsterdagar i Skottland. Sannolikt även fans från Sverige.
Patientföreningen i England rasar. Chelsea and Westminster Hospital låter Chelseasupportar parkera för 10 pund för fyra timmar i samband med matcher. Däremot kostar det sjukhusets patienter, även de till akuten, 12,50 pund att parkera för en lika lång tidsperiod.
"The hospital is taking advantage of people when they are at their most vulnerable. If people can afford to go to a Chelsea football game, they can probably afford to pay. Those going to hospital should pay less to park than those going to football matches."
Vad var det nu Bob Paisley sade om fotboll och frågan om liv och död…
Scott Sinclairs senaste pärla till mål uppmärksammades i förra veckan av ”Chelseas värld” (se länk). Den här veckan är det förra fotbollsproffset och talangscouten Steve Clardige som uppmärksammar Sinclair. Det är bara at hoppas att 17-åringen håller sig på jorden.
Spelares lovord om lagkamrater är ofta ganska fåniga, men ibland förmedlar de något som berör. Som när John Terry beskriver Joe Cole entusiasm efter en mardrömsäsong nu bara är veckor från en comeback.
"Joe is a little boy. Having asked the doc every day for the last three months 'am I nearly there', with his recovery, he has now started running and what does he immediately do? When he walks around the corridors inside at the training ground, he walks with a ball at his feet, doing little tricks all the time. Everywhere he goes he's dribbling at the same time. He's looking happy again and he deserves to be."
Welcome back, Joey!
Gianfranco Zola. Det kan aldrig vara fel att avsluta en vecka med den genialiske lille italienaren, här i ett nytt (?) tiominutersklipp.
KTBFFH
