Kort matchalster, Wba-Preston
#4
Kort matchalster, Wba-Preston
I skuggan av en brännande svennisfeber, i lä från karibiska orkaner, undan tidiga krisstämplar, grejade Albion segern mot ett fyrkantigt Preston North End.
Just liksom denna eder skrifställares lördagsventrikla tillstånd, efter fredagskvällens bråddjupa titt i kräftkastrullen, böljade omständigheterna länge fram och tillbaka, upp och ner, runt runt omkring, i kamp, svett och svälj, innan det till sist, inom loppet av sex effektiva minuter, äntligen lossnade. Och som det lossnade... Nykomlingen Millers avfyrade dynamitladdning fick varje sant Albionhjärta att drömma sig tillbaka till sent sjuttiotal och den tidens blytunga centertankers, ja i varje fall, likt skriftställaren, åter till den friska dagen före ett bottenlöst kräftagille...
Förlöst och färdig räknar jag därmed in; "nya framtidsutsikter-listan", 20/8:
1. 3 pinnar, att bygga stabil grund uppå.
2. 2 kvalitétkassar, att samla kommande strutar i.
3. 1 ÖVERRASKANDE STABILT FÖRSVARSLÅS, SVÅRDYRKAT, I ALLA FALL FÖR preston...
Stora brusande läskeblasken ännu en gång till: urp raap... J. Greening, föredömlig "farsa på plan".
en mugg kranvatten till: en lika avslagen som anonym´Pelé, oj så det namnet förpliktigar...
Förvåning 1: "Alby", helt plötsligt har inte en bättre dansk mittback skådats sedan, hm... Tommy Gardsoe, va?
Förvåning 2: P. Robinson, har han månne hittat vildsvinsbetarna igen..?
Citatet: "this club needs a hero." (kaparn Mojbraj om sin "Miller the killer".)
nämnde någon: Cyrille regis?
Albion Watch: 44 matcher, 88 halvlekar, 66 timmar eller 3960 minuter eller 237 600 sekunder kvar att spela, fortfarande 132 poäng att fördela, å kanske kanske har vi då lärt namnen på ALLA nyförvärv..?
Nästa gång: Sheffield United borta.
Gammalfarfar minns: när jag fortfarande gick in på ungdomsbiljett, närmare bestämt den erbarmliga nedflyttningssäsongen 1900/01, då vi på ett höstgult Bramall Lane, den 29 september, spelade 1-1 med Sheff. U. Om jag inte tar fel så gjordes vårt mål den gången av Den genuint West Bromwich födde, fruktat hårdskjutande centerforwarden, publikfavoriten, framförallt damernas gunstling, Chippy Simmons. Simmons var en hejare må ni tro, som välfrillad, klädd i piratbyxor och bollkängor lyckades trycka dit hela 75 baljor på 178 matcher för Albion. I radarpar med klassiska namn som Basset, Mc Lean, eller Shinton, minns vi åldringar med glädje hur gamle chippy allt som oftast brukade skrämma märgen ur tidens motståndarförsvar när han laddade för skott, hå hå jaja, dä va då dä...
Extra-citatet: "laget är på papperet ett av seriens starkaste. "Blades" har dock gått i fällan att värva affischnamnet B*rian Robson, men trots att den överskattade managern får ses som lagets svaga länk är man en av de starkaste uppflyttningskandidaterna.", (Tipstidningen Vi Tippa, om sheffield U:s förevarande säsong)
Å te nästa BÅNG BÅNG, en vederkvickande segersång-sång!!
