Bristol C - WBA 1-1
Jag? Skulle jag vara missbelåten va?
Jag? Skulle jag vara missbelåten va? Tja, kanske inte direkt missbelåten, snarare mera misslynt, trumpen, vresig...
Vad skulle du själv kanske vara, va? fattar du, jag var på väg att få tre stycken med mig hem. Tre stycken.
Fattar du, alltså bara så där perfekt mot kvällens slut, lite smidigt och elegant, hämta hem tre stycken på ett bräde! för fasen, det har jag inte grejat på hela hösten. Fan, man blir ju rädd för att man håller på att chansera, va!
Å så förstår du, nästan hemma över tröskeln med alla tre, så börjar två av dem tveka och krumbukta sig så där typiskt, och fasen beslutar sig för att vända åter!
Dessutom, en av de små fräcka godbitarna lär visst ha försvunnit hem med en annan liten ynklig fuling! Å där stod jag min stackare, harmsen kvarpå trappen tillsammans med en enda inställsamt smilande fångst. så skulle kanske inte du också känna dej jävligt brädad, va?
Två stycken som bara smiter så där framför näsan på en, va! Jaha, precis som alla andra, du menar att jag väl borde vara nöjd. Mer än vad många andra får, säger du, men Fan bara en enda gör väl ingen efterfest, eller hur va?!
Ihopträngd med katten i tvåmanssoffan grymtar jag; "kinkiga listan", 19/9:
1. frustrerad, över denna ständiga bortaförbannelse.
2. Småirriterad, på en ånyo sönderplockad vinnarelva.
3. Otacksam, över "i alla fall" 1 poäng!
Stora törstsläckande läskeblasken till: "Miller the killer", respektlös inhoppare som vässade sista tredjedelen betydligt.
En mugg avslagen läsk till: Craig Beatty, säg bara inte att det är symptom Ellington..?
Hörntränarn sliter sitt hår: försvara hörnor, vi måste för jäsiken lära oss att försvara hörnor också!
Kors i taket: herr reservmålvakt Steele på bänken!
Noterat av skriftställaren: vi har släppt in minst mål i läskedrycksligan.
Men ändå: kan jag inte bli av med den där fördömda känslan att försvaret känns både en smula stramt och stelbent..?
Omgångens mittfältsdiamant: slipad stadigt i basen, möjligtvis lite trubbigare i spetsen, men nog så glänsande...
Frisparkstränarn ryter: koncentration för sjutton! Försök nu komma över den där försvarsmuren. Neeej, för helv... inte så högt!
Albion Watch: 40 återstående omgångar, 60 timmars spel, 10 ihopskrapade poäng, 5:e plats och 2 poäng upp till direkthissen, samt ett oräkneligt antal startelvor, tick tack...
På forumet undrar man nu: om inte lady baggie minsann råkade slå på dumburken två minuter för tidigt!?
Nästa gång: Scunthorpe United borta, å kära läsare; erkänn nu att innerst inne har vi alla redan plockat hem tre stycken...
Gammalfarfar minns: Baah bortakamp i Scunthorpe?!
Ja då får du Hålla i penningpungen tusans pojkspoling, å stänga igen den där frågvisa käften, för dä stället är bara känt för att va kriminellt, samt va landets värst förorenade stad! Jodå, jag vågade mig dit en gång, få se nu de måste ha varit i januari 1971.
Det va ett onödigt omspel i FA-cupen. Javisst, såklart tusans pojkspoling, vi vann, nånstans där innei industridimmorna, me 3-1. Bomber Brown två, Astle ett. Utöver att nån gemen liten Skunktorpare bestal mig på både rullstol och löständer, så vill man ju från den där dagens laguppställning gärna minnas vår lille skotte, Asa Hartford. Vadå? Nej inte Åsa för fanken, utan Asa Asa Hartford. Begrip vetja, historielösa pojkspoling! Asa Hartford, åtta säsonger med Albion 1967-74, å för tusan 50 landskamper för Skottland. ett energiknippe, alltid spelbar, tunnlade och sprang sönder tidens pubstinna motståndare, hå hå jaja de va ddå dä...
Å te nästa gång gång, knyts säcken ihop med ett BÅNG BÅNG!!
