Krönika: Barmby på Hillsborough
En lite märklig "krönika" om lösa trådar inför mötet med Sheffield Wednesday på Hillsborough
Inför helgens bortamatch mot bottenplacerade Sheffield Wednesday satt jag och funderade på tidigare möten lagen emellan.
En vän till mig förkunnade att detta var årets match. En match där fansen är på tårna från absolut första sekund för att föra fram sitt lag till tre oerhört viktiga poäng i en match som bäst beskrivs som ett derby.
Det går inte annat än att hålla med, detta är en av dem absoluta höjdpunkterna för oss Hullsupportrar, inte minst nu när Leeds befinner sig i en annan division.
Så jag sitter på min kammare och tänker tillbaka. Detta blir den fjärde raka säsongen vi tampas med Sheffield Wednesday i serien. Och när det gäller bortamatch på Hillsborough tänker jag nästintill bara på en enda person;
Nick Barmby!
Den blott 170 cm långe Barmby. Det ytterst meriterade geniet med förflutet i Everton, Liverpool, Leeds, Tottenham, Nottingham Forest och inte minst med 23 matcher i det engelska landslaget.
Grabben som vände hem till staden som formade honom som ung.
Varför kommer jag att tänka på just Barmby inför en bortafight mot Wednesday? Varför just Nicholas Jonathan "Nick" Barmby? Varför tänker jag istället inte på Jay-Jay Okocha, nyförvärvet som direkt visat att han fortfarande är en lysande stjärna på fotbollsplan?
Andledningen är enkel. 33-årige Barmby har nätat borta mot Wednesday förut nämligen. FEM gånger närmare bestämt! Detta på de TRE senaste mötena på Hillsborough!
Tror ni mig inte, så kan jag enkelt rabbla upp dem. Två stycken värmde ordentligt i vinterkylan i 4-2 vinsten 2004. De andra två målen prickades in av klassiska spelare Keane (straff givetvis) och Danny Allsopp, australiensaren som för en tid sedan packade väskorna och återvände hem. Halvåret senare kvitterade Nicky till slutresultatet 1-1 efter att Leon Best gett Owl’s en tidig ledning. Slutligen, under förra säsongen prickade han rätt vid två tillfällen. Denna match (2-1 seger) kommer jag ihåg extra väl, då den spelades den 1 Januari 2007 och fick en kraftigt bakfull Stockholmare att återfå sin lust att festa.
Denna ”krönika” anses nog av dem flesta (alla?) som ett onödigt upptagande av plats i sajberrymden och någon känner säkert till och med att dem vill kräva sin tid tillbaka.
Det blir garanterat inte bättre när jag nu skriver att Barmby inte kommer spela matchen på lördag. Han är knäskadad. En rätt allvarlig skada han ådrog sig i segermatchen mot Norwich den 25 augusti. Enligt en annan supporter som säger sig pratat med Barmby under den senaste matchen på KC Stadium dröjer det 3 månader innan Nicky åter sparkar läderkulan i luckor bara han kan se.
Detta gör att hela schabraket i texten ovan inte fyller någon funktion, det är bara ord från en Hullsupporter som kände att han var tvungen att få ut sina tankar i en text.
Kanske slutar det hela i att just Jay-Jay Okocha avgör och inleder en ny tradition där det är han som förknippas som hjälte under bortamatcherna på Hillsborough.
Fotnot: Ett av målen kan du enkelt se genom att följa länken under bilden.
