En uppvaknandets Spontana exposé.
WBA-Blackpool 2-1
En uppvaknandets Spontana exposé, wba-blackpool 2-1
Sådärja, upp med dej! Du är hemma nu, på spåret igen! Vadå, är man me igen?
Ja tusans jäklar, visst verkar det vara så..? försiktigt reser jag mig upp från en tung modstulen dvala, borstar av mig försvarstabbar och snesparkar, och känner mig trevande fram i den nytt pålysta verkligheten. som alltid känns nya tider till en början ovana och osäkra.
Och visst är det nervöst och ängsligt när jag där slår en krampaktig felpassning, smäller på en överhettad glidtackling, och tar ett olyckligt snekliv i kattlådan. Dock, hela tiden stödd mot en lika yppig som kramgo Fru fortuna, samt med en outtömlig mittfältspopulation att plocka fram ur rockärmen, begriper jag efter nittio svettiga minuter att det är bara att huka och ta rygg i gamla goda vinnarspåret igen.
-Tjosan, som avslutning på denna uppvaknandets spontana exposé, spelar jag, i slow-motion, upp en rykande fullträff i motståndarkrysset. Pang å rassel. Jomen, där satt den!
Jag plockar fram en gammal undanlagd försvarstavla och plottrar ner; "vinnarspår-listan",
24/10:
1. Hemmaplan, säkert poängkort.
2. Mittfältspopulationen, bred och obeständig, men dock alltid någon som har sugen...
3. Blodbyte i mittförsvaret, Albyl eller Barnet ut var nog desamma - blodbyte förfriskar!
Stora läskeblasken även denna omgång till:
J. Morrison, bra match. Seså ta en bägare till va, sponsorn bjuder!
...bara vanligt vatten till: C. Brunt, svensk baksmälla?
Tisdagens mittfältsdiamant: mångsidig,mångsidig, och se där ännu en konstellation...
...och Hoefkins froegar sig: mittfaelt, ja spelar vael ocksoe mest poe mittfaeltet? ...
Veckans tankespråk: även yrvakna gäng, ta tre poäng.
Olust uppstår: vid höjdbollar mot eget straffområde.
Och på allmän begäran, här resultatbörsen: 23/10 WBA-Blackpöl 2-1.
Kverulanten muttrar: Kom ihåg, det var Blackpool, alltså Blackpool, och inte Blackburn som vi mötte...
Mittfältare N. Nordgren: jaha javisst, å min lök den blommar!
Omgångens P-lé: fick inte va mé.
Efterlysningen: Nr 13 el. 31, iförda rövslitna träningsoveraller, försynta och anspråkslösa, men ändå jäkligt bra att ha.
...fast förstås: vem kan säga nej till en eller flera mittfältare?
Favorit i repris: Lustiga namn i läskeligan;
1. Hoolahan, Blackpool, Yiipii yiihaa, tjo hoo la-la-haan!
2. Olofinjana, wolves, angenämnt, å mitt namn var Sven Svensson!
3. Ostlund, S-hampton, tja liksom bara liksom lite lustigt på nåt sätt va..? ps. fler lustiga namnförslag mottages med tacksamhet av redaktionen.
Albion Watch: för tillfället på reparation hos urmakarn, efter senast ha tickat iväg alldeles för fort. tillbaka nysmord och dan till nästa gång.
...och just nästa gång: hemma mot ett J. Hartson förstärkt Norwich.
Månne gillra me köttpaj längs sidlinjen?
Gammalfarfar minns: Va grunnar du nu på då lilla pojkskit? Norwich? dä ä väl dom me illgula tröjor å giftgröna brallor, va? Uschiamej, jäklarns stilvidrigt om jag får säga min mening. Jodå jodå, lugn bara... Dra du bara ner de där dumflinet å lyssna, ska jag berätta för dej om när vi dynga dit dom där gulingarna me 4-2. En grå vårdag, närmare bestämt den 29 april 1939 me smak av blod och järn i europeiska luften, å värst av allt så spela vi även då i tidens läskeliga. Javisst dumsnut, hur kunde du gissa dä. De va faktiskt en av Albions stora legendarer som borrade in två sylar den dagen. W.G richardson som spela för oss tiden mellan världskrigen 1929-45. rekordnätade 40 liga och cupmål för Albion säsongen 1935/36, gjorde båda segermålen i cupfinalen 1931, ootroliga 202 ligamål och 26 cupmål för Albion, ooobegripligt nog bara 1 landskamp 1935, W för William "Billy", G för Ginger, men all dä här hade du väl redan gissat dej till va, snusförnuftiga pojklymmel... Men dä ska jag blåsa in i skallen på dej att en pålitligare målgörare än vesslesnabbe målsnokarn W.G är svårt att finna, förstått!, hå hå jaja de va då dä...
åter en uppstämd segersång sång
kompar me ett BÅNG BÅNG!!
