WBA-Norwich 2-0
Det ska gärna erkännas att jag inte var i någon särskild god form när jag så småningom steg upp på lördagsmiddagen. Men ni må tro, sen jäklar tog det fart. Efter att med lindrande isblåsa på skallen fått lyssna till radioreferatet av albions match mot ett förfallet Norwich, fått tagit del av denna behagliga promenadseger, utskåpning, jo visserligen bara 2-0, siffror som kunde varit tvådubbla, men just så där som en utnämnd seriefavorit mot en demoraliserad seriejumbo, kände jag mig genast stark och inspirerad nog för att äntligen ta mig för att köra ut ångvälten och asfaltera över grannfruns förskräckliga trädgårdsplanteringar.
I takt med att jag backar över och plattar till en trädgårdstomte i en utvissnad blomsäng, nynnar jag på; "överlägsen-listan", 30/10:
1. Även Huvudspelet, 2 skallar - 2 dödande spikar i Norwichkistan.
2. Hemmaplan, överlägset bortaplan.
3. "Framåt!", överlägsen taktik när man inte behöver tänka så mycke på "bakåt!".
Stora läskeblasken även denna omgång till: J. Morrison, fyndig kreatör, strax vuxen den ärvda Koumass-kostymen.
...men idag Ingen påfyllning till: P. robinson, en smula tung i baken under kantutflykterna.
0 i bakåtbehåll: hoppsan se där första gången i oktober, ja faktiskt första gången sedan 15 september och 4-0 mot Ipswich!
skriftställarns mardröm: att Norwich ställde upp med en gigantisk jätte-Hartson som målvakt.
...uppvaknandet: kunde pusta ut efter nyheten om klubbarnas "gentlemens agreement" .
Omgångens P-lé: fick inte va mé.
Ytterligare en illusion eller: men säg kändes inte de där ruggiga höjdbollarna mot eget straffområde lite lägre med en kejsare i backlinjen?
Kverulanten muttrar: Norwich, det var Norwich, 24 i läskligan...
Läskligabarometer, november: uppåt: southampton, för så ska det väl vara..? Nedåt: Bristol c., bara en fråga om när. Se upp för: Ipswich, smyger bakom.
Albion Watch: 28 % spelat av läskligan, 23 poäng på 13 matcher, 2,07 snittmål "framåt" 1, 15 snittmål "bakåt", upp till 3:e plats i tabellen, endast 1 plats och 3 poäng från en hägrande direktplats, och hrrrm, den här gången var det 17 om det inte blev rätt, tick tack tick...
Nästa gång: bortamatch mot läskettan Watford. nu ska det upp till bevis!
Gammalfarfar minns: Aj oj, vafalls vill du ta dö på mej lilla pojkskit? Watford borta, aj oj... Ro genast hit med pillren tusans pojkspoling! Begriper du inte att jag får lika ont i bröstet varje gång ja blir påmind om den där bortamatchen i Watford... Asch, dä va i begynnelsen på den erbarmliga högsta division-säsongen 1985/86. Jo jag va där me pensionärsklubben så ja vet, Det var den 24 augusti, å aj aj aj, vi förlora me 1-5. Imre Varadi, en forward som bara ville spela 39 matcher för oss gjorde målet, ett av de ynka tretton han behaga göra åt oss. oj oj oj, vilket förskräckligt minne, ja tro mej pojkskit, två gubbar ur pensionärsklubben dog knall å fall när Watford satt femman, hå hå jaja dä va då dä...
seriefinal på gång gång
mot Watford me ett BÅNG BÅNG!!
