Leicester City - WBA 1 - 2
Nobeltal.
Nobeltal.
Ärade kungliga majestäter, upphöjda kommittéledamöter, kollegor, nära och kära, mina damer och herrar...
Alla förstår att detta är en livets stora dag då man här, från detta ärovördiga podium, får tillåtelse att harkla sin strupe, upplåta sin stämma för ett anförande.
Vid liknande solentiust högstämda ögonblick står det naturligtvis lika logiskt som självklart att inledningsvis benämna de poängvärdiga gärningar som bringat oss till detta podium. det gäller då självfallet de artificiellt subsstituterande försvarsmekanismer som vid laboratoriesonderingar har visat utvinna de positiva rön, som vi, inte riktigt vågat hoppas på, men så hett önskat.
Dessa sensationnella upptäckter bringar, som nu vår högt ärade nobelkommitté alltså också har insett, förtröstan åt stora delar av mänskligheten. Som pågående experiment nu också åskådliggör kan Ett av åkommor nedsatt försvarssystem mycket väl kompenseras med syntetiska bänkceller som tidigare varit både okända och oprövade för vetenskapen. en sådan här dag kan man utan förbehåll även låta drista sig omnämna den raptus och verkningsgrad bland cellers angreppsfunktion som på samma sätt visade sig reagera i dessa laborationer, ja faktiskt så slagkraftigt att goda resultat är att vänta sig även uttan reguljära beroendevariabler.
Min spontant muntra hatt får mig att utbringa en...
Javisst ja ja. Jag vet, men ensam med katten här vid köksbordet, varken med frack till ekipering eller trancherat vaktelbröst puttrande på spisen, lär man väl ändå få låtsas lite... så jag vecklar ut nystrukna linneservetten för att skriva; "-de hade vi inte väntat osslistan",
10/12
1. Försvarsreserven, cirka 25 liter nytt blod var bara susen.
2. Anfallsreserven, alla skjuter skarpt!
3. Truppen, världsvid brunnsdjup.
Omgångens sprudlande läskeblask till: inget knussel här inte! Dricka laget runt blir det! fast vänta, tilltugget är förstås till självkostnadspris...
Omgångens vatten: bärs av P. robinson.
Spökblek mot Coventry: en Geradona i Leicester.D. Kylie, nu både stortå och Steele från comeback.
Skriftställarn bekänner: okej okej, ett sånt avgörande 2-1-mål skulle aldrig Ellington ha klarat av.
...men kverulanten måste ju ändå få muttra: dom är långa, korta, lösa, hårda, randiga och fyrkantiga, hoppingivande och så många många många, alltså de fruktlösa hörnsparkarna...
Svar direkt, hörntränarn: vi byter modem mot bredband och försöker med cirkulära på lördag.
Omgångens Pelé: Olé olé olé, bravo, da capo, snälla en gång té!
Så gick de sen del 2: D. Purse, gummistövlar i Cardiff S. sodge, sprider krutrök i charltons försvar.
Albion watch: Återstår 25 omgångar, 2250 minuter eller 37 ½ timme me 75 poäng i potten, å 524 21-15 17, är de för oss närmast 0sann0lika siffrorna i bortakolumnen, tick tack tick...
Nästa gång: Charlton Athletic, hemma på lördag, på tur att känna av det uträknade reservlaget.
Gammalfarfar minns: Jovisst, han den där Bobby, en liten tunnhårig gubbe, besökte ja en gång hemma i Manchester. Jodå, minns att syrran hans, Jackie tror ja hon hette, å spela visst boll i Leeds, osså va hemma där den dan... Va vadå? Charlton Athletic menar du? Men snyt för jäsiken ur korken från dumskallen så kanske ja hör va du säger, sabla pojkvåp! Joho, ja minns den oförglömliga galasäsongen 1930/31, då vi geck upp i första divisionen å nån vecka senare spela hem cupbucklan, och den 2 maj då vi, som bäret på jordgubbskakan hemma på The Hawthorns kruta dit charlton me 3-2. Teddy sandford feck klämma dit ett av dom där bären må du tro, pojkskalle. Han spela för oss i tio finfina år, mellan 1929 å 39, en tid då han hann me å sätta dit hela 75 såna där bär. en urstark forward som valde att int sticka ut så där mycke mellan kamrater glidden och richardson, men tro, som alltid höll sig framme i rätt ögonbleck å gjorde va han skulle, håhå jaja dä va då de...
Alltså en sån där seriefinal på gång gång
vi stöttar reserverna me ett BÅNG BÅNG!!
