Min terapi för att slippa bli inlagd på psyket
Förnedrade igen och Peter Wennman på Sportbladet och övriga pressmedlemmar i England har återigen fått rubrikerna och meningarna serverande på ett silverfat. Newcastle United Football Club har återigen gjort det man är bäst på. Att få resten av världen att hånle.
Jag vet inte var jag ska börja. Det finns så många känslor att uttrycka men jag vet inte hur jag ska få ut dem. Inför dagens match hade man ett litet hopp om poäng. För mig var det realistiskt. Därför borde jag fått mer vatten på kvarnen när vi i halvtid ledde med 1-0 efter en hyfsad halvlek. Men det var precis tvärtom. Kanske berodde det dels på att jag undermedvetet visste hur det brukande se ut när vi ska knyta ihop säcken. Kanske visste jag att det var för mycket begärt. Men mest berodde det nog på att det inte sett så stabilt ut som jag hoppats på och som det borde för att tre komfortabla poäng skulle inkasserats. Även valet av spelare som valts att representera Newcastle United var inte heller i min smak och jag kunde aldrig tro att deras kvalité skulle räcka i 90 minuter. Tänk så rätt man kunde ha.
Det är egentligen konstigt och ganska skrattretande till och med för oss fans att man antingen kan leda en match eller åtminstone hålla jämna steg med ett lag i en halvlek men ändå, efter 90 minuters spel, stå med byxorna neddragna och struten på huvudet. Vi gjorde det idag och vi har gjort det tidigare i år och vi är nog de enda som kan lyckas med den bedriften. Jag är dock inte förvånad att det blev som det blev idag. Självklart så trodde jag inte på detta när andra halvleken börjande även om jag hade en dålig känsla. Men när Aston Villa efter mindre än fyra minuter hade kvitterat visste jag att det var kört. Inte att tre poäng var borta, utan att chansen till poäng överhuvudtaget var borta. Kanske är det konstig inställning. Men när vi släpper in ett mål så vet jag liksom alla spelare och fans att matchen är körd. Vi kommer inte tillbaka. Vi kan inte komma tillbaka.
Ända sedan 2008 tog sin början har laget sjunkit allt mer ner i skiten. Och med 12 matcher kvar att spela och endast sex poäng ned till the Championship undrar jag hur vi i hela friden ska kunna vända detta och hålla oss kvar. Vi har definitivt tröjnamnen, men inte mycket mer.
Sedan senaste matchen vi vann (mot Fulham borta den 15 december) har vi spelat nio Premier League matcher utan vinst och endast mäktat med två poäng! Vi har på de matcherna gjort fem mål och släppt in 21 mål. Inte ens efterseglande Derby har en sådan dålig form även om de endast har tagit tre poäng. Men de har åtminstone gjort sju mål och släppt in 16.
Kevin Keegan har sedan han kom tjatat om att allt som saknas är självförtroende, och att allt som behövs är en vinst så kommer det att lossna. Frågan är bara vad som ska lossna. Ska Owen börja springa som en antilop igen och göra hattrick och tunnla spelare som aldrig förr? Eller ska Butt börja slå krossar som får Gerrard att se ut som en pojklagsspelare? Ska Carr springa upp och ned på sin kant som kommer ge ordet högerbreddare en ny innebörd? För även om jag kan hålla med Keegan till en viss punkt så börjar jag på att självförtroendet verkligen är nyckeln till framgångarna och att det är endast det som saknas. För med tanke på hur totalt utspelade vi är match efter match och vi både försvarsmässigt och anfallsmässigt är totalt chanslösa så har jag svårt att se hur vi ska ta den där enda lilla vinsten ska komma. Och om inget annat görs och vi bara väntar på självförtroendet så vi snart få vänta ihjäl oss. I ärlighetens så tror jag inte bara jag vet att det är spelarna som är på tok för dåliga. Inte självförtroendet.
Jag behöver heller knappast nämna spelarnas namn för att nu ska förstå vilka jag tänker på. Men om vi lyckas hålla oss kvar till nästa säsong så finns det massor för Keegan att göra.
För mig och alla andra Newcastle fans så kan jag lova att allt som gäller nu är att hålla sig kvar. Lyckas vi med det så tror jag vi har en ljus framtid om alla sköter sina kort rätt. Som vanligt har man haft stora förhoppningar inför säsong. Men om de var stora var det inget mot var nästa säsong var. För med en nystart med Sam Allardyce skulle vi i år bygga och nästa år prestera. Nu gick det inte riktigt så och därför tror jag vi får skjuta upp kalaset som skulle göra ett bokslut för att lagbygget var klart. Men sköter vi alla kort rätt har jag inga problem med det.
Vad är det för kort jag snackar om då?
Klubben har som bekant tydligt klargjort att man kommer satsa ungt. Vi har sedan dess värvat in fem juniorer runt 17 år och även tillsatt Dennis Wise som med några andra enbart ska fokusera på juniorerna. Vi kommer nog få svårt att redan till nästa år använda oss av för många av dessa men förutom dem så har vi även några juniorer från de egna leden som knackar på dörren till a-laget. Min spontana reaktion till denna satsning är ÄNTLIGEN!
Jag är så trött på alla överbetalda, ointresserade sopor som i alldeles för lång tid härjat i klubben. Satsa ungt är både bra för ekonomin och för klubben. I stället för att värva gamla nedåtgående stjärnor som ser Newcastle som ett sista steg att fylla på sparkontot så kommer unga hungriga spelare som både känner för klubben och som ser ett spel i Newcastle som det största de varit med om. Det kommer därmed, eftersom nya kullar kommer komma varje säsong, komma en naturlig sjus då det ständigt kommer komma hungriga juniorer som vill utmana om platser vilket kommer öka konkurrensen. Alla kommer inte hålla, många kommer lämna klubben innan de ens spelat på St James Park. Men det viktiga är att de två tre som kan ta steget kommer vara guld värda. Kan vi sedan på detta värva tre till fyra kvalitetsspelare varje säsong som både ser Newcastle som ett steg uppåt i karriären och som stärker laget så kommer vi inte både närma oss toppen, vi kommer ständigt ha ett inspirerat lag som älskar att spela i svartvitt och som dessutom kommer göra Newcastle till ett konkurrens kraftigt lag.
Kan Keegan dessutom återigen införa ett frejdigt anfallsspel så kommer alla inom klubben stortrivas och även om vi inte vinner någon titel så kommer man vara stolt över sitt lag igen och älska att se dem spela. Kan vi sköta våra kort rätt så är jag även säker på att vi någon gång kommer få pricken över i ett och äntligen få den framgång vi så väl förtjänar, i alla fall den framgång fansen förtjänar. Alltså: Framtiden i klubben är mycket ljus inom klubben om alla kan sköta sina kort rätt.
Det är bara ett problem. Det dröjer åtminstone tre år innan vi är där!
För att återvända till verkligenheten och sluta drömma sig bort så kvarstår faktum att om vi fortsätter med denna kräftgång så har vi stor chans att ryka i år. Nog för att vi bör klara oss bra nästa säsong men tar vi inte oss i kragen så kan vi få problem även då. Någon större framskjuten placering ska vi dock inte förvänta oss.
Jag älskar Kevin Keegan, jag älskar att han är tillbaka och jag är säker på att han kan ta oss uppåt igen. Jag pratade om att vikten att få upp hungriga egna produkter i laget och jag tror Keegan är rätt man för att han vet klubben. Han känner klubben och är älskad av alla fans. Peter Wennam och alla andra kan skratta, men faktum är att vi behöver en älskvärd person som känner klubben och är älskad av fansen i fronten för klubben. Det hjälper inte alltid att ta in en defensiv coach som ska bygga laget defensivt som alla andra hävdar. Tar det emot på vägen kommer pressen öka och supportrarna kommer inte gå med på det. Det kommer sluta i fiasko igen. Keegan är därför rätt väg att gå, speciellt med tanke på alla misslyckade tränare på slutet vilket gör att förtroendet kommer bli kortare och kortare. Keegan är en av få som kommer få arbetsro.
KK är dock inget taktiskt geni. Jag är inte naiv och tror det. Dessa kommentarer från dagens match stryker väl även under det påståendet.
”We played very well early on for a team that has not been having results go for us and we built the platform for a victory by taking the lead.
"Sadly half the second half came and I'm baffled by what happened because it was the same players but we never really got going after the break”.
Inte heller gjorde han några större insatser att byta in några spelare från bänken som dessutom enligt i stort sett alla fans borde startat matchen. Keegan är en mycket härlig pådrivare och när man lyssnat på den mannen växer man 10 meter som person, det kan jag lova. Men ska man lyckas så räcker inte det. Man behöver inte heja på Manchester City och älska när Newcastle misslyckas för att inse det.
Därför är ett taktisktgeni som assisterande tränare ett måste. Idag har Nigel Pearson, som varit assisterande tränare de senaste åren, lämnat klubben. Vem som kommer ersätta honom är fortfarande en gåta. Men vem det än blir måste han vara mannen som kan och klarar av att sköta taktikbrädet medan Keegan bara ”är”. Detta är för mig nyckeln för klubbens framtid. Därför vore en anställning av Alan Shearer som assisterande tränare som att göra självmål. Han är en ikon som liksom Keegan är underbar att ha i klubben och betyder mycket för fansen men som tyvärr kanske inte är mannen som gör Wenger gråhårig. Därför är Keegans val av assisterande tränare kanske det viktigaste valet han kommer göra i klubben.
Egentligen vet jag inte vad jag vill få ut av min krönika. Jag tror det mest handlar om egen terapi, att efter alla förnedringar (med denna match som droppen) och ett allt mer hotande spöke försöka hitta något positivt som väntar och försöka få en att klara av vardagen i framtiden för att inte riskera hamna på ett psyke. Som vanligt tror jag det, att vi har en ljus framtid. Men då MÅSTE vi göra som jag sagt. Inte för att just jag vet vinnarreceptet, utan för att jag tror det här är rätt väg att gå. Men lika stor chans att framtiden blir positivt finns det lika många oroande frågetecken. Hur ska vi klara av denna säsong? Kommer Keegan lyckas få in bra spelare i sommar och få ihop ett lag? Kommer bra coacher komma eller kommer Keegan själv klara detta? Kommer Keegan lyfta in juniorer från de egna leden och kommer de utvecklas hos oss och bli de spelare vi hoppats på?
Frågorna är många och hur det kommer gå vet naturligtvis ingen. Förhoppningarna och chanserna att det slutar i succé finns. Lika mycket som ett nytt fiasko som kanske till och med kan få oss nedflyttande finns.
Jag kanske inte har skrivit något vettigt. Jag kanske inte har sagt något som ingen redan visste eller inte redan tänkt. Men jag måste säga att det här verkligen har hjälpt som terapi och att inget annat hade fungerat lika effektivt. Jag har redan smält och glömt dagens sorti och även om jag inte är positivt och inför framtiden och även om jag hatar minst halva laget och är orolig för denna säsong så är jag för stunden lättat. För jag ser ljuset i tunneln, jag ser hur framtiden kan bli om det äntligen går min väg och Newcastles väg. Frågan är bara om man kommer nå dit eller om man som vanligt kommer bli nedtagen på jorden igen. Vilket av detta som kommer ske återstår att se. Men som terapi är det här det bästa jag gjort och min ansökan om att sättas in på psyket har hamnat i papperskorgen.
HOWAY THE LADS!
