Drömmen om FA-cupen försvann
Somliga dagar är inte perfekta, inte ens godkända. Det med all rätt. Idag var en sådan dag och ingen kan förändra historien. Drömmen om FA-cupen försvann när Manchester United idag förlorade mot Portsmouth med 0-1 (0-0) på Old Trafford.
Det här är inte ens en matchrapport, det är bara ett sorgligt konstaterande som måste ut från hjärtat som blöder. Förklaringarna kan skrivas på en lång lista varför vi förlorade idag men svaret längst ner går inte att sudda ut. Portsmouth under ledning av Harry Redknapp vann idag på Old Trafford för första gången sedan 1957. Just nämnde Redknapp verkar ha en förkärlek till Old Trafford, han har tydligen genom Bournemouth, West Ham och nu Portsmouth besegrat Manchester United på självaste Theatre of Dreams. Bara det borde skicka in honom i fotbollens Hall of Fame... Att det är just FA-cupen svider också lite extra men vad ska man vänta sig av fotbollens allra heligaste turnering? Svaren ikväll spelar ingen roll, det blir en lång kväll - och en himla låååååång vecka. Själva resultatet 0-1 speglar ingenting men säger allt. Hur tröttsamt det än kan verka så var matchen idag en sån där match då man liksom fick lite retroaktivt mot sig. Så även klyschan "what comes around goes around" lever väl vidare den också. Men just nu är man inte mottaglig av speciellt mycket för en filt över huvudet är det enda man behöver. Frustrationen är inte över en viss domarinsats för är det något man inte ska diskutera är det just över domaren. Däremot att Manchester United inte var speciellt lyckosamma den sista millimetern. För vid hur många tillfällen stod man inte upp med armarna i skyn för att jubla till 1-0? Carlos Tevez pricksköt på en extramålvakt vid namn Glen Johnson, Patrice Evra försökte bända in ett skott som David James tippade i stolpen och hur Michael Carrick inte lyckades trycka in bollen från 5 centimeter är fortfarande en gåta. Portsmouth hade denna kväll ett gäng hjältar. Så enkelt är det tyvärr. Och med en skada på Edwin van der Sar, en polack vid namn Tomasz Kuszczak som lyckades bli utvisad och herrarna Anderson och Wayne Rooney som inte förstår försvarsspel samt ett försök av tredjemålvakten av Rio Ferdinand att försöka ta en straff så var eftermiddagen förstörd. Drömmen om en ny Treble Season har säkerligen lekt tanken hos en hel del men att försvinna från FA-cupen var för mig ett dråpslag. Vi har slagit ut Aston Villa, Tottenham och Arsenal men faller på Portsmouth. Hur intelligent låter det? Nej, det är inget hån mot Harry Redknapp och alla deras supportrar men det är mot fel lag man faller. Å andra sidan är ju också bollen rund. Jag hoppas nu verkligen att holländaren lider oändligt för det var som kamraten sa att hur jobbigt kan det vara att stå i mål med så lite att göra? Var det ett säkerhetsbyte? Jag hoppas inte. Att sedan sitta och läsa om Louis Saha´s nya skada är just nu bara patetiskt. Jag vet att ursäkterna kommer att hagla under kvällen och ett par dagar framöver. Sedan kommer det att lägga sig igen. Innan man orkar ta nya tag och koncentrera sig igen. Truppen reagerade positivt efter derbyförlusten och jag förväntar mig ingenting annat efter denna avskyvärda förlust som har dränkt drömmen om FA-cupen totalt. Varför? Underskattning? Knappast. Idag föll vi på ett resultat vi fått med oss vid ett flertal tillfällen denna säsong. Avslutningarna satt inte där de skulle, Portsmouth försvarade sig heroiskt och fick en chans. Som de tog. FA-cupen är slut för denna säsong. Farväl. Och grattis Portsmouth.
UNITED WE STAND
