Efter cup kommer alltid liga.
Blackpool - WBA 1-3
Efter cup kommer alltid liga.
Först o främst, cupsmällen sved. Åh så elakt... festlig helgdag blev plötslig vardag, vin blev vatten. Uppblåst blev tillplattad. Geist blev missmod. Segertårtan, med 1931 ljus, blev bortskänkt till granntantens bridgekväll. Svala rum blev grottekvarn, Och naturligtvis blev, så typiskt nedrigt, en bolltoffel, storlek 57, tidigare amputerad av BRyan robson, cupsemins hjältedödare!! Och detta var cupen, den så förhatligt charmerande cupen, där en förlust betyder slut, ute, stopp.
Sålunda, nu bara en väg att välja. Mot läskligatoppen. En onödigt svår väg skulle det visa sig under följande tisdagskväll, ja särskilt med ett stort lass cupslagg tyngande bak i brallan, ännu fåfängligt gnistrande cupbucklor kvar i blick. Symptom? Tja, klumpiga trätofflor, missriktade luftpastejer, bleka nunor krumma ryggar. Lägg därtill, några fasta situationer att försöka försvara, samt listigt lurande Blackpool-hoolahaaner i varje buske, ¨så inser man att den plötsliga vändpunkt som inträdde efter 9/10 matchtid måste inberäknas till säsongens absoluta mirakel. en skyttekung till omständigheterna, och allt vaknade åter. Andan, glöden, lynnet, straff, dubbla dödsstötar, och tabelltopp!!
Jag förundras ännu en gång, nyper mig i armen, och förmår mig till sist fastslå; "mirakel-listan, 12/4:
1. Vändningen i Blackpool, säsongsavgörande?!
2. Skyttekungen, tungan på vågen.
3. Poängen, till tabelltopp.
...för den läsovane, Lathunden: resultatbörsen, England, Läskligan, 8/4, Blackpool-West Bromwich Albion 1-3 (1-0).
Omgångens läskBubbel till: K. Philips, skyttekung. Hej tjosan skål, varje dag i veckan!!
Svart kaffe till: C. Brunt, svart till brunt på säng... eh, menar vänsterkanten, gäsp...
100-jubileum 1: M Albrechtsen match nr 100 i Albionskjortan. skål, den lille vi dricka dig till!
100-Jubileum 2: eller snarare 102, efter nu 102 mål gjorda innevarande säsong. 1-1 straff just nr 100.
Nominerad läskhjälte v.14: Odejayi, Barnsley, 2 nyttiga mål mot Watford.
Citatet: "That challenge is to make sure we dont fall off the pedestal, starting on saturday", Kaparn "bildspråket" Mojbraj, i Birmingham Mail - apropå den här synnerligt svårbemästrade ligatoppen.
Tabellen: ljuger aldrig!
Omgångens Pelé: alls ingen höjdaré.
Albion Watch: 10,85 %, 5 omg, 450 min, 15 p, kvar av läskligan 07/08, å hej från 0-1 till 3-1, från 5:e till 1:a plats på 6 min, bådar gått inför snara framtiden, tick tack...
Nästa gång: svajigt Watford, nu lördagkväll, på hemmagräs. Minsann, en präktig spik att fästa i kistan...
gammalfarfar minns: Javisst lilla pojkskit, va tror du!? Dä va ju alleles här om dan, ja den 8 december 1984, då ve dräpte ligaslynglarna Watford mä 2-1 hemma på Hawthornet. Thompson, å cross pytsa, men den som feck fröken elton "watford" John att sätta storbrillorna i halsen den dan va väl Albionlegendaren, lika sprudlande muntergöken som hårdtacklande å offensiva vänsterbacken, tröja nummer 3, derek statham. Åhåj pojkvåp, Gamle Statham, vicken hjälte må tro! Du ska veta att i en omröstning bland oss albionsupportrar hamnade han bara efter Astle, Wile å regis som alla tiders albionspelare! Jomen, kommen från regionen tjänstgjorde han hos oss de delvis minnesvärda åren 1976-87, 378 matcher me 10 mål, Å 3 landskamper hann han mä under den tin. Åhåj pojkvåp, derek Statham me full fart, me skallen före å bollen ve fötterna, på väg in i straffområdet, ja undra på at fröken Watford John likaså svalde hatten den dan, håhå jaja dä va då dä...
cupäventyret nu en svanarnas sång sång
vi sjunger vidare en läskligans BÅNG BÅNG!!
