QPR-Charlton Athl. 1-0
Seger inför tillresta Swedish Hoopsare mot oinspirerat Charlton.
Lördagens Londonderby mellan QPR och Charlton bevittnades ju av bl a ett antal Swedish Hoopsare på besök i W12, själva resan beskrivs i separat reseberättelse. Här återberättas endast själva matchen.
----
Förväntningarna var stora inför derbyt mellan två lag som parkerar i mitten av tabellen, den lilla skillnaden mellan gängen var väl dock att ”Addics” fortfarande hade en helt OK chans att nå play-off, en seger mot Rangers var isåfall dock nödvändig. De tvärrandiga spelar nu bara för äran men en seger mot en lokalkonkurrent är aldrig fel och QPR:s form är fin, ingen förlust på de 6 senaste innan Charltonmatchen.
Luigi De Canio gjorde bara marginella förändringar jämfört med det lag som kryssade mot Hull i förra veckan, Angelo Balanta och Dexter Blackstock utgjorde ett spännande och sällan prövat anfallspar, i övrigt så var laget det väntade med en backlinje bestående av Connolly, Hall, Stewart och Delaney samt ett mittfält där Mahon och Rowlands flankerades av Gareth Ainsworth och Hogan Ephraim. Längst bak som vanligt Lee Camp och glädjande var också Akos Buzsaky tillbaka i spelbart skick, ungraren fick inleda på bänken.
Lee Cooks återkomst till Loftus Road, om än i fel tröja hälsades med stora ovationer av hemmapubliken som gärna ser ”Cookie” tillbaka i QPR igen nästa säsong.
QPR var snabbast ur startblocken i den första halvleken och det var Ephraim som sköt från långt håll, Nickey Weaver i gästernas mål plockade bollen men den en gång så säkre Weaver såg inte helt stabil ut under matchen och skickade många gånger utsparkarna till fel adress vilket noterades av hemmafansen som skanderade ”Dodgy keeeper” när Charltonmålvakten skulle sätta bollen i spel.
Bougherra nickade över på ett halvläge framför Camp innan Mahon och Rowlands snyggt spelade fram Angelo Balanta som dock förivrade sig en aning i avslutet och sköt över. Balanta är pigg och snabb även om han saknar den hårdhet i kroppen som behövs för att kunna stånga sig fram till målchanserna, grabben är ju dock bara 18 år och har framtiden för sig helt klart.
Efter en kvarts spel så fick Swedish Hoops och övriga ca 17.000 på Loftus Road (minus Charltonfansen då) jubla över matchens första mål. Anfallet inleddes av Damien Stewart som på chans skickade upp en långboll som fångades upp av McCarthy i gästernas försvar, denne tycktes ha läget under kontroll men tappade bollen till Blackstock som behärskat höll tillbaka McCarthy innan han kunde rulla in bollen snyggt bakom Weaver. Ett riktigt vackert avslut och behärskat av Dexter att inte skjuta på kraft utan att snarare placera bollen vilket ställde Weaver, Blackstock hade därmed gjort sitt fjärde mål på fem matcher.
Lee Cook hade hittills inte åstadkommit särskilt mycket i matchen, hårt uppvaktad av Connolly kom han ingenstans och när han åkte på en tackling (juste sådan!) från Rowlands så var det kört, Cook fick lämna planen till stående ovationer från hemmafansen som skanderade ”Sign him up, sign him up..” På läktaren gissade vi att Cook simulerat skada för att slippa riskera att göra mål på sin älsklingsklubb..
Charlton var nära att göra självmål halvvägs in i halvleken då ett motlägg träffade McCarthy vilket höll på att ställa Weaver helt. Härnäst var det QPR:s tur att drabbas av en skada, Fitz Hall fick ersättas av Mancienne efter att ha fått problem med ljumsken, tveksamt om Hall spelar något mer denna säsong. Mancienne gick nu in som högerback samtidigt som Connolly flyttade in i mitten.
Mot slutet av halvleken hade Gareth Ainsworth ett bra läge att göra 2-0 men skottet från bra läge gick över trots att ”Ainsan” befann sig nära målet. Dock en rättvis ledning för QPR i halvtid mot ett Charlton som inte alls såg särskilt intresserade ut av att vilja kvalspela.
Inte heller i den andra halvlekens inledning trampade gästerna på gasen, nej det var hemmalaget som fortsatt höll i taktpinnen och skapade de första chanserna. Först nickade Balanta mot mål, dock en aning för löst för att orsaka problem för Weaver, därefter var Blackstock centimetrar från att näta men nicken gick utanför. Martin Rowlands fick sedan ett fint frisparksläge en bit utanför straffområdet och dundrade frisparken på mål men Weaver fick upp en hand och kunde rädda.
Charltonfansen var besvikna och började ropa efter byten och man blev bönhörda. Alan Pardew bytte in Iwelumo istället för den misslyckade Gray och direkt skapade han en möjlighet och ett skott som dock gick över.
När Charlton började trycka på mer så uppstod kontringar och på en sådan blev Akos Buzsaky i princip helt ren med Weaver, i ett perfekt läge fick han dock för sig att försöka spela bollen till Blackstock vilket var ett helt galet beslut av ungraren som hade kunnat vänta in läget och rulla in bollen bakom Charltonmålvakten.
Den som vanligt kortglade domaren Kettle kom nu på att han ju inte varnat så många denna eftermiddag så i tur och ordning fick McCarthy, Bougherra, Varney och Stewart se gult från ”Tekannan”. Mot slutet hade lagen varsin halvchans men så mycket mer blev det inte denna eftermiddag i ett välspelat men ganska tråkigt Londonderby.
Charlton var en enorm besvikelse, man verkade inte vilja kämpa och de för dagen svarta tröjorna lär knappast behöva tvättas, spelarna satsade ju knappt i närkamperna. Förvånadesvärt, då en seger ändå hade kunnat innebära kontakt för ”Addics”, nu vann Crystal Palace sin match vilket hade gjort det svårt ändå men ändå svagt av gästerna att inte vilja mer när så mycket ändå stod på spel.
I Rangers gjorde många stabila insatser, framför allt vill jag nämna Gavin Mahon, placeringssäker, stark i kroppen och stabil på mitten, Matt Connolly som fick spela vikarierande mittback när Hall gick ut samt Damien Stewart, som höll ihop mittförsvaret finfint under hela matchen. Blackstock gör det han skall, dvs mål, kul att Dexter börjat hitta tillbaka till förra säsongens form och Balanta kommer att bli riktigt bra så småningom. Över huvudtaget så känns spelet riktigt stabilt just nu, vi har inte förlorat på 7 matcher och med lite mer flyt så kunde vi haft en 6-8 poäng till och då varit rejält inblandade i fighten om playoff-platser. Frågan är ändå om vi hade velat gå upp i år, jag är skeptisk. Nej, låt Silly Season komma, fortsätt bygg ett stabilt lag som kan ta sig upp för att stanna och inte göra en ”Derby” och rasa ihop som ett korthus i den tuffa Premier League.
Nöjda över en meriterande seger lämnade Swedish Hoops Loftus Road, mer om det som hände under resan kan läsas senare i veckan!
----
Så spelade lagen:
QPR:
Camp
Delaney-Hall (Mancienne 34)-Stewart-Connolly
Ainsworth (Buzsaky 51)-Mahon-Ephraim (Leigertwood 79)
Balanta-Blackstock
Charlton Athletic:
Weaver
McCarthy-Bougherra-Halford-Thatcher
Zheng (Semedo 73)-Ambrose-Cook (Varney 23)
Lita-Grey (Iwelumo 60)
Mål:
QPR:
Blackstock (15)
Varningar:
QPR:
Delaney, Stewart, Buzsaky
Charlton:
McCarthy, Bougherra, Varney, Iwelumo
Domare: Kettle
Publik: 17.035 (bästa publiksiffran denna säsong på Loftus Road)
