QPR-Doncaster - Mer om Loftus Road
QPR-redaktionen fanns på plats då QPR i lördags mötte Doncaster i ligan och berättar här lite om det nya Loftus Road.
Resan inleddes på fredag morgon strax efter klockan åtta med den sedvaniga buss-båt-tågtrippen från bostaden till Kastrup, varifrån Sterlings flight NB431 tog mig vidare till Gatwick.
Efter att ha checkat in på det lilla, men välskötta Oliver Plaza Hotel vid Earl's Court strax innan fyra på eftermiddagen hann jag precis att via tunnelbana och hyfsat raska fötter att ta mig till Loftus Road och Clubshop, som numera är omdöpt till Superstore, i lagom tid för att hinna införskaffa säsongens matchtröja. Tilläggas måste också att gamla "QPR-hotellet" An-Nur, som på senare år tappat markant i standard och i frukostutbud, enligt managern på Oliver Plaza, stängs i höst och byggs om till lägenheter.
Superstore var inte bara ett namnbyte utan lokalen hade fått sig en ansiktslyftning och även om utrymmet var detsamma så kändes lokalen större, trots att man numera har utrustningen för att trycka namn och nummer på tröjorna ute i butiken. Personalen verkade också trivas bättre i arbetsmiljön då man var kundvänligare än på många år.
Utbudet var tyvärr aningen begränsat fortfarande. Hemmatröjan fanns dock i lager och den största storleken var XL, vilket lagom passade undertecknad som mäter hela 172 cm i strumlästen och har ett BMI som ligger inom det normala. En ensamt exemplar av bortatröjan hängde på en skyltdocka, men det fanns ingen information om när den som önskar inhandla denna tröjan kan förvänta sig att göra så. Tredjetröjan kan beställas, men något visningsexemplar syntes inte till.
Utbudet i övrigt är långt i från vad man kan förvänta sig och bestod bland annat av ett par produkter från Lotto i form av pikétröjor. Träningskläder hade fortfarande inte levererats och inte shorts och strumpor till matchtröjorna. Dessa förväntas komma i mitten av september. De utbud som verkade klara och levererade var diverse T-shirts och kepsar. Jag noterade att alla nya kepsar, med undantag av en från Lotto, är tillverkade av New Era. New Era är ett i Amerika välkänt företag som tillverkar kepsar åt lagen i Major League Baseball.
Efter att ha kikat runt en stund bestämde jag mig för att matchtröjan skulle bli det enda inköpet. Då man numera kan få ligaemblemen tryckta på tröjornas ärmar så slog jag till. Ni som funderar på att få något tryckt på era tröjor i framtiden bör notera att man först går till kassan och betalar och beställer tryck innan man tar med sig tröjan till tryckeridisken.
På väg tillbaka till tunnelbanan kunde det konstateras att Loftus Road genomgår en uppfräschning. Fasad och grindar har målats om och det sitter nya skyltar över ingångar och biljettluckor.
På lördagen tänkte jag sticka ut till arenan hyfsat tidigt, men stötte på patrull på Hammersmiths station för Hammersmith & City Line. Ett signalfel gjorde att man inte kunde släppa i väg några tåg och det blev till att snabbt ta sig till White City via Notting Hill Gate.
Jag kom till Loftus Road cirka en halvtimme innan matchstart och hann med den obligatoriska trepundshamburgaren. Utanför Springbok vimlade det av folk i tvärrandiga tröjor och vissa bortafans bidrog till det blåvita vimlet genom att bära sitt lags tredjetröja. Doncasters hemmatröja har rödvita hoops, ja ränderna finns även på ryggen, medan tredjetröjan har klara likheter med Fuskhoopsen från Reading. Den affärslokal bredvid Springbok som under sommaren fungerade som tillfällig Clubshop används på matchdagar som souvenirshop för att avlasta Superstore och en och annan supporter köpte sina prylar här.
Biljetten denna gången var beställd till South Africa Road Stands G-block och jag hamnade i jämnhöjd med mållinjen med en pelarfri sikt över hela arenan. Den stora TV-skärmen som det pratats om hela sommaren är monterad uppe på taket på School End så bortafansen har ingen möjlighet att se några repriser. Doncasters fans fick alltså aldrig några bildbevis på att Ledesma tog med sig bollen med handen när han slog in 2-0 målet. Det har sagts under sommaren att den gamla resultattavlan skulle bort, men den fanns kvar och fungerade som vanligt. Även invändigt så hade målarpenslarna varit framme och betongen i gångarna och pelarna hade fått sig ett par lager färg.
Under matchen, se separat artikel, användes TV-skärmen till att visa livebilder och även repriser vevades och i speluppehållen gjordes det reklam för klubbens huvudsponsorer.
Stämningen under föreställningen var bra och glädjande nog så hördes inga burop mot några av våra egna spelare och inte heller kunde jag uppfatta att man kritiserade laguttagningen genom att sjunga om våra avbytare.
Efter tre säkra poäng bar det tillbaka till hotellet för att lämna av matchprogram och annat innan segern firades med Fish and Chips och ett par Guinness.
Söndagen var mest en väntan på hemresan och spenderades med att läsa den mycket trevliga tidningen 'The Non League Paper', som denna gången hade ett par inslag om före detta QPR-anfallaren Leroy Griffiths, och dessutom fick det bli en London Pride då då jag hittade en pub som sålde detta till de som plågade sig igenom Wigan-Chelsea.
Resan hem på kvälen gick bra, även om förseningarna på Gatwick gjorde att jag kom hem en timme senare än beräknat, klockan 02.00. Tur att man har semester.