Albionbullentinen: Hos bollkirurgen
Hmm, ett mycket komplicerat fall... Enligt upprättad matchjournal verkade patienten kärnfrisk bara för ett par omgångar sedan, och nu plötsligt så här illa medtagen? Hmm, få se... Symptom som plötslig kraftlöshet, nedsatt försvar, otillräcklig framåtanda, sviktande interaktion, trubbiga armbågar, torrsprickor och fotsvamp, med bristande målaptit som naturlig konsekvens, tyder på ett post-hybrisrelaterad disfunktionstillstånd. Å se här... Röntgenplåtarna visar hela sju stycken femmans fotbollar kroppsligt penetrerade, tre stycken oralt dittryckta *), och fyra stycken analt veckogamla ditsatta. Hmm, här krävs absolut intensivvård, och det redan innan nästa omgång hinner börja. Syster, var snäll och kicka igång respiratorn, ge patienten lustgas, och räck mig en sugklocka ska jag inledningsvis försöka göra nåt åt de här sorgligt insläppta fotbollarna...
Som nära anhörig följer jag ingreppet å hoppas på; "botemedel-listan, 28/10:
1. Amputation, av vissa högerfötter.
2. Stödstrumpor, för plötsligt krassliga lagdelar.
3. Transplantation, av viss ny högerfot!
Matchrapport: England/Premier League/25/10; West Bromwich Albion-Hull City 0-3 (0-0).
En pseudiansk sifferexercis: 4-4-2, 4-5-1, 3-5-2 eller fan 5-5-0, månne nödvändigast att ringa 112..?
Upp från bänken mot Hull: Moore, MacDonald, Brunt, alla i 80 min, vid 0-3, så dax, så impotent...
Nostalginamnet: Pelé. Hm, kanske kan han göra mål?
Citatet 1: "I knew already what my team need for the next one...", Kaparn Mowbraj till Express and Star, angående nästa transferfönsters öppnande. (Skriftställarns anm. Jodå, vi vet alla vad som behövs.)
Citatet 2: "It’s a must win situation on Tuesday night..." lika adekvat som allmängiltigt uttalande, och just detta av Newcastles boss Joe Kinnear.
Optimisten stärker sig: hur än namnet på motståndaren förpliktigar är ju Newcastle, till skillnad från Man U och Hull, på svår dekis. Sålunda, bra slagläge tisdag kväll.
Albion Watch: 29 omg, 2610 min, 87 p, kvar av PL 08/09. Till ½-tid i Newcastle är 25% el. ¼ av PL 08/09 överspelat. Trots svidande 0-7 under sista 3 timmarna, är ändå 13 i tabellplacering på 10 p, ett mycket bättre resultat än vad uret från säsongstart någonsin var ställt för, tick tack...
Gammalfarfar minns: - Tro dä eller ej, fördömda pojkkräk, men dä va faxtixt självaste nyårsdan 1953 som ja samla ihop nåra efterblivna champanjskvättar å for för å beskåda Albion partaja skatboet uppe i Newcastle. Å minsann vicket nyårsfyrverkery dä va! 5-3 te vårt Albion, mä Lee, Ryan, Barlow, Nicholls å Griffin som alla träffa rätt varsin gång. Ray Barlow, vänsterhalv mä skjorta nummer 6, gjorde tredje målet den dan. Lång å gänglig, lika majonässtätisk som elegant, stark å teknisk, respekterad lagkapare, är bara nåra adjucktiv som passar in på honom. Å hej, du skulle ha sett fördömda pojkfä, hans stenhårda å välryktade passningar som skar över hela planen, opplevt hans snabba idiotlöpningar rakt in i motståndarens box som oftast sluta mä en krutskalle å rassel i nät. Bara en landskamp för England feck han sej te livs, men mä iställä hela 482 kamper å 48 mål gjorda i Albiontröjan mellan åren 1944-60 så kanske te å me du, korkade pojkåsna, begriper att dä ä en rektiger Albionlegend ja talar om! Å sen? Ja dä va så roligt att ja omelebums efter slutsignalen ställde kosan hemåt, te gammalfarmor å nästa partajvilliga skatbo, håhå jaja dä va då dä...
Å gången därpå: vi drar på oss hallonwinmasken å skrämmer Blackburn, hemma, lördag 1/11.
Ack mot Hull, ingen strong gång gång
Mot Newcastle med nytt buller å BÅNG BÅNG!!
