Albionbullentinen: Säsongsstart
Aha, äntligen dax för egentlig säsongstart!
Jaså, på det viset… Måste ha fattat fel… Men mer än gärna, om den verkliga säsongen alltså börjar nu på lördag, nu när felmarkeringar, sneträffar, skrubbsår, volleykanoner, nätrassel, tvåfotstacklingar, bra spel, onödiga poängtapp, kallt regn, våta planer som drömmar, pungkross, både 442 och 451, alltså just så här mot slutet av november när vintermörker och allt annat liksom börjat sätta sig, så ska det bli verkligt spännande att upptäcka hur vårt Albion egentligen står sig i konkurrensen, hur långt vårt "fair", ögonfagra, spel håller och sträcker sig i högsta divisionen. Alltså, om nu säsongstarten är i Stoke på lördag så tar jag omedelbart och utplånar den här, tydligen inbillade, fult generande plumpen i protokollet från senaste lördagen... *)
Såja, efter att även ha utplånat hela den senaste månadens plumpar vänder jag blad i resultatprotokollet och skriver, en smula förnöjt; nystart-listan", 21/11:
1. Försvaret, tätt.
2. Mittfältet, i djupled.
3. Anfallet, i mål!
*Matchrapport: England, Premiärligan, 15/11; West Bromwich Albion-Chelsea 0-3 (0-3).
Citatet 1: "Ohh, Albion are cut and sliced into pieces. That’s number three!", tidigt mör kommentator på Beacon Radio ser slaktmästare Anelka skära filé på The Hawthorns & en lika resignerad skriftställare bytte kanal till melodiradiotimmen.
Citatet 2: "...a victory for the beauty over the beast.", E&S spekulerar och jämför denna lördags uppenbart skilda spelidéer.
Delap: en skyttegravplutons 1:e granatkastare. Huka inte Olsson, Donk! Bort med bolltrasan bara!
Apropå den här Pelé: återigen bänkad i lördags, prisutdelare på fotbollsgalan i måndags kväll!?
Albion Watch: 25 omg, 2250 minuter, 75 p, kvar i potten av pl-säsongen 08/09. Tabelljumbo med alltför futtiga 0,76 snittpoäng, med 0,8-1,8 i ledsamt snittlig målskillnad, 32 dar kvar till julafton, 26 år sedan vi slog Stoke, å mums va 3 p skulle smaka överraskande gott, tick tack...
Gammalfarfar minns: - Bara förbenad vidskepälse pojkusling! Dä finns inga spöken. Den 9 september 1967 va ja själv på Vectorija Ground i Stoke å såg ingetalls, fick int ens en körv me brö i halvti, såg int ens en jäsikens sneträff som geck i mål. 0-0, törrt som sandkornä i öknen, å varken gastar eller fyllträffar den dan, så sant som jag skådar gristrynä ditt framför mej här pojkfuling. Förrexten va självaxte legendaren Alan Ashman då nytilltrödd maneger för Albion, å kanske även du historieslappa pojkåsna, vet att dä va just han, som bara 8 månader senare mä så gott som samma Albionelva, kunde hämta ut cupbucklan på Wemblyt. Men 0-0 vatt dä just den här dan, inga mål, inga onda andar, föståss mer än den där himska trollpackan som mötte mäj hemma i köksdörrn följande söndamorron, hå hå jaja dä va då dä...
Å omgången därpå: Vi-kan slå Wi-gan, borta, lördag, 29/11.
Vik hädan onda gengång gengång,
vik hädan för vårt BÅNG BÅNG!!
