Albionbullentinen
En tidig Lit de Parade
Jag sällar mig till skaran med böjda nackar, med supporterhatten vilande mot bröstet, som där håller säsongens minneshögtid över det vackra och alltid så älskade liket. Vi minns och säger hur vi alla, ja särskilt konkurrenterna, formidabligen älskade den trippande vackra champagnefotbollen som du bemötte oss alla med. Din idé var vacker. Tredje gången gillt och vi ville alla tro så mycket, dock står vi nu här återigen vid tidigt hålstuckna luftslott och sammanfattar en säsongens gängse önskedröm. Steget var för högt. Nödvändigt skarpskytte saknades, försvar läckte, chefsskapet lika tjurskalligt som enfaldigt, naiviteten pinsamt röjande bistra verkligheten. Din idé var vacker. Vi ville alla tro, dock var steget alldeles för högt.
Trots allvaret i denna stund spricker våra bleka nunor upp i försiktigt skinntorra leenden när någon med hög trösterik stämma påminner församlingen om att utan just dessa egenskaper, som vi här nyss nämnt och sörjt, så vore ju detta icke vårt älskade du. Utan de underbart uppbyggda förväntningarna, i brist av de vanligt förekommande träbenen, förutan denna charmigt allmänna klantfaktor, slitet hår och blodiga pannor hade vi nog aldrig funnit varandra med den innerligt djupa kärlek som bara kan återfinnas så här över en kärestas tidiga säsongsdöd.
I denna eftertankens ändock så vackra blekhet stämmer vi upp i psalmen The Lord is My Shepherd för att samfällt lova evig trohet till det älskade liket. Efter minneshögtiden serveras läsk i församlingshemmet för återstoden av innevarande säsong...
Alltså jag har lyssnat till matematikers sensationella glädjekalkyler, till schamaner och svartmagiker som säger sig kunna väcka döda till liv, men inget kunde få mig att avvika från denna tidigt utbjudna säsongsmässa. Jag ropar till dögrävarn att börja skotta igen gropen ute i trädgårn, och stärkt av allt det levande hopp som ett divisionfrånfälle trots allt inrymmer, skriver jag; "tyvärr tidigt facit-listan”, 21/3:
1. Konklusionen, för dåliga för PL.
2. Passionen, endast hos några få.
3. Ambitionen, en trevlig lagom läskligamitt va..?
Matchrapportredaktionen summerar senaste kistspikarna:
Premiärligan /22.02/ Fulham-West Bromwich Albion 2-0 (0-0). AB-kommentaren: Kunde lika gärna varit 7-0. Inte ens en Superfuller upp från Fulhambänken hade gett oss ett tröstmål.
Premiärligan /28.02/ Everton-West Bromwich Albion 2-0 (1-0). AB-kommentaren: Vida klasskillnad. Avtändande.
Premiärligan /03.03/ West Bromwich Albion-Arsenal 1-3 (1-3). AB-kommentaren: Konfirmerade bara 1-18 i målskillnad hitills mot "de fyra stora".
Premiärligan /16.03/ West Ham United-West Bromwich Albion 0-0 (0-0). AB-kommentaren: Räcker inte. Ånyo försummad "måste-chans", dessutom mot ett för dagen tjyvtjockt motstånd.
Citatet: "Maybe the quality of the footballer at the club isn’t at the required standard --- Maybe I’ve got to take portions of the blame. Did we bring the right quality in?" Tony "Kaparn" Mowbraj, pudlar vidare fångad av verkligheten. Men hallå... Vadå "maybe"?!
Optimisten optimerar: hör här, vinner hemma, räknar med två upphöjt till två ½ borta simultant med att andra...
Kverulanten kverulerar: Tja skulle väl va nåt om melodifestivalen då, eller vädret kanske..?
Vår tröst, vårt hopp: Ett svenskt vildsvin i Albion.
Fotbollsteknikern frågar: Vem kan trolla me knäna?
Årets uttryck: "måstematch".
Varning, varning, huka er gubbar: Fast situation på väg mot försvarande straffområde!
Eventuella bruksanvisningen: Klyv matchbollen på mitten. Ge ena delen till Bullentinen-redaktören att äta upp, den andra för honom att använda som lustig sommarmössa, om kära Albion spelar PL-boll säsongen 09/10.
Albion Watch: 9 omg,810 minuter, 27 återstående p i potten att utföra mirakel med säsongen 2008/09. Här närmast väntar ånyo 3 st 6-poängare som nya sista hoppfulla "måsten". Med fortfarande 20:e plats i tabellen, 6 tunga poäng upp till strecket, 1 gistet försvarsarbete, 1 krampaktigt framåtanda, 1 förlorad röst i omklädningsrummet, kan tyvärr bara konstateras att 3vnadsfaktorn äro 0, tick tack...
Gammalfarfar minns: Jaså Bolltån. Ja dä ä den där på höger fossing, under svampen som blommar där i mossan... Jaså bollgänget Bolton Wanderers!? Pojkåsna, snyt dej i ärmen innan du öppnar mulen nästa gång! Förrexten ska ja minsann påminna dej om lustigare tider än dessa degenerörande klenmodets tillvaro, texempel om när vi klappa te just Bolton Wanderers mä 4-0 i inledningen te paradsäsongen 1978/79. Tjosan tjim ja minns att dä va den 26 augusti hemma på Hawthornet inför den tidens 23.095 lycksöliga åskådare. Alistair "Ally" Brown näta två gånger för oss, mer bekanta anfallskållegorna Regis å Cunningham tjocka gräddsåsen mä varsitt. Du må tro att målskottande skotten Ally Brown va en tusan pålitlig allrund forward, mä framförallt ett rekordeligt stort laghjärta. Från dä att han anlände te oss från Leicester 1972 te att vi lossa han utanför Walsall bollklubb 1983 greja han 85 mål på sina hela 331 kamper i stolta Albionskjortan. Hör på historielösa pojkvåp, å försök få in bakom kraniet att den dagens fyra rungande noll triumf bara va en västanflukt på vad som den säsongen komma skulle. Vadå? Jaså stortån menar du..? Nä, dä tror ja bara ä vanlig renlav mä inslag av vildpersilja, hå hå ja dä va då dä...
Å gången därpå: Bu! Spöket Stoke som "måste" besvärjas, Hemma, lördag 4 april. Vik hädan du onda osaliga vålnad!
En domedagsklockas ding dång? En ledsam svanesång svanesång?
Vad som. Hursom. Forever BÅNG BÅNG!!!
