Arvet efter Mowbray
Så sa han farväl. Varken vidare känsligt eller sentimentalt lämnade Tony Mowbray West Bromwich Albion i juni, efter drygt två och ett halvt år på managerposten.
Mowbray, som gav oss vår första ligatitel på cirka 254 år, och hopp om en ny storhetstid. Utan att för den skulle vika en tum på sitt sätt att spela. Alltid redo att anfalla med ett attraktivt passningsspel, detta trots sin bakgrund som brittisk mittback med allt vad det innebär. Många var vi som hade hoppats på att ”Mogga” skulle stanna för att fortsätta bygga på det projekt han inlett. Men lockelsen att träna ”sitt” gamla Celtic blev som väntat för stor. Vad lämnar han då efter sig, förutom sin spelfilosofi som förhoppningsvis kunde cementeras i klubben?
Ja, vad sägs om en hel trupp. Runt trotjänare som Greening, Robinson och Clement byggde han ett helt nytt lag. Sitt eget lag.
Ordförande Jeremy Peace har, med all rätt, en smålännings rykte. Och har kört med både hängslen och livrem i sina försök att etablera WBA i Premier League, utan att för den skull sätta klubbens existens på spel. Detta har uppskattats av många, men retat upp desto fler som hade önskat att han skulle chansat mer under transferperioderna, gamblat för att säkra en plats i världens bästa liga.
Men en genomgång av de transfers som genomförts under Mowbrays tid, ger en mer nyanserad bild av Peace. Tvärtom har han öppnat plånboken rejät för ”Mogga” som sedan han tillträdde som manager tillåtits köpa hela 23 spelare till ett svindlande värde av 34 150 000 brittiska pund. Eller lite drygt 420 miljoner svenska kronor, enligt aktuell valutakurs. Detta utan prestationsbaserade klausuler medräknade, eller den okända summan för Dean Kiely.
Antalet spelare och summan kan vara en minnesbeta för dem som anser Jeremy Peace vara en snåljåp. Även om vår lönebudget var den lägsta i Premier League den gångna säsongen.
Jag har inte heller räknat ut vad vi fick för alla utgående transfers såsom Davies, Koumas, Kamara, McShane etc. Men där ska å andra sidan Peace ha störst credit för sin Hasse Borg-förmåga att sälja.
Det jag vill diskutera är vad Mowbray har fått för pengarna? Om det har varit väl investerade slantar, eller vårdslöst satsande? Kort sagt, om han har fingertoppskänsla på transfermarknaden, eller ej.
Jag har satt betyg på värvningarna, utifrån prestation i kombination med pris. Av dessa 23 spelare förutspår jag att vi bara kan göra en ren transfervinst på sju. Men, juryn sammanträder ju fortfarande på flera spelare, som kan förbättra sina betyg och värden under kommande säsong/er.
Trots det kan jag redan nu konstatera att Mowbray har en del att lära, i konsten att hitta rätt på spelarmarknaden. Men det är numera Celtics huvudvärk.
Som sagt, diskutera gärna!
Följande spelare har Tony Mowbray köpt, i pund räknat, sedan sommaren 2007 (med prestationsbaserade klausuler inom parentes):
Betyg 5:
Kevin Phillips, f, 700 000
Robert Koren, mf, fri transfer
Betyg 4:
Chris Brunt, mf, 3 000 000
Jonas Olsson, b, 800 000 (plus 360 000)
Graham Dorrans, mf, 100 000 (plus 15 000)
Dean Kiely, mv, okänd summa
Ishmael Miller, f, 900 000 (plus 500 000)
James Morrisson, mf, 1 500 000 (plus 700 000)
Betyg 3:
Scott Carson, mv, 3 250 000 (plus 500 000)
Carl Hoefkens, b, 750 000
Gianni Zuiverloon, b, 3 200 000
Betyg 2:
Roman Bednar, f, 2 500 000
Shelton Martis, b, 50 000
Leon Barnett, b, 2 750 000 (plus 250 000)
Filipe Teixeira, mf, 600 000
Craig Beattie, f, 1 250 000 (plus 500 000)
Betyg 1:
Marek Cech, b, 1 400 000
Do-heon Kim, mf, 500 000
Sherjill MacDonald, f, 200 000
Luke Moore, f, 3 000 000 (plus 500 000)
Pedro Pelé, mf, 1 000 000
Abdoulaye Meite, b, 2 000 000 (plus 500 000)
Borja Valero, mf, 4 700 000
Snittbetyg: 2,6
Fotnot: Roman Bednar skulle ha fått ett högre betyg om enbart hans prestationer på planen räknats.
