Krönika: En forumrävs reflektioner på säsongsupptakten
"Det som inte syns direkt i tabellen är det som imponerar allra mest på mig, nämligen den mentala styrkan – att aldrig ge upp – att klara av att komma tillbaks när vi hamnat i underläge samt att vi verkar fysiskt starka över 90 minuter"
"Jag erkänner direkt, jag har inte sett en enda match i år live. Tror inte jag sett någon på TV heller, förutom säsongsVHS, på QPR-kräftskivan uppe i Roslagen förra helgen, men då var det mest finlir från Ray Wilkins eran"
Jag är så glad, så glad, vi går ju som tåget och vi ”are scoring for fun”. QPR har idag en styrelse där vi har många individer på ”rikast i stan-listan”, detta har ju sina fördelar som alla förstår men det skriver också upp kraven från fans en hel del. Det har vi sett inte minst på vårt egna QPRforum (Swehoops) där förväntningarna på lagbyggarna (Jim Magilton och Gianni Palladini?), och vår styrelse är mycket varierande där en del tycker att vi ska göra ”en Chelsea”, dvs köpa oss snabbt till framgång, andra anser – låt det ta tid - inga dumheter – försök att slipp "ridicoulous transfers".
När populäre manager Sousa avgick/fick kicken i våras, efter bl a rykten där Flavio Briatore lagt för mycket näsan i blöt i laguttagningar, så kändes det hopplöst igen, som supporter till detta klassiska lag (igen). Vi hade ju ”då” fått ordning på ekonomin, fått in fantastiska namn i styrelsen (och har fortfarande), samt gjort ett par snygga värvningar och kryddat med ung, spännande portugis, på tränarplats. Sommaren 2009 gav inga transfers i klass med Barcelonas köp av Zlatan. Är det verkligen någon som tror att vi ska värva så dyrt?, knappast va ? Tvärtom så har man under den senaste tiden köpt bra och smart, fyllt på med nya spelare på plan, när vi haft skador. Vi har knappast tappat någon styrka alls när vi fått skador på förra veckans (seger)lag, - vilket är mycket imponerande ! Andra hungriga spelare har tagit chansen på plan och det är det jag ser som en enorm styrka i årets lag/trupp.
Jim Magilton, värvad från Portmansvägen, Ipswich Town, var ju ett oskrivet kort, men på det sättet han har täppt till truten på belackarna är ju minst sagt imponerande. Säsongen är nu 1/3 genomförd och våra tvär-randiga hjältar har genom champagnefotboll, ”just like watching Brazil”, ni har väl noterat våran målproduktion i oktober ?
Tabellen visar följande fakta:
- Vi har gjort näst flest mål i serien, (Cardiff toppar med 30 gjorda som har en match tillgodo)
- Vi har släppt in 4e minst mål. (Härligt, vi har m a o ett stabilt försvar!)
Men det som inte syns direkt i tabellen är det som imponerar allra mest på mig, nämligen – mentala styrkan – att aldrig ge upp – klara av att komma tillbaks när vi hamnat i underläge samt att vi verkar fysiskt starka över 90 minuter. Alla dessa positiva egenskaper är inte alltid så lätt att köpa, det måste komma inifrån laget och dess tränare, värderingar som skall efterlevas i praktiken och vi utför dessa handlingar som skolbok-exempel!
Swedish Hoops favoriter: Rutan, Legget, Gurkan, Busken och Jay-Jay spelar alla sin ALLRA BÄSTA FOTBOLL i karriären?, (egentligen bara Pelikanens goal-frenzy som vi väntar på…) men att så många levererar tyder på att lagledningen, Magilton & Gorman, lyckas med sitt uppdrag.
Det har redan börjats surra på match-hatten och forum om en skön vår-resa till W12 med Swedish Hoops, och visst vore det sanslöst kul att ha detta att se framemot, i synnerhet när grabbarna på plan gör sin uppgift så bra!
Avslutningsvis vill jag skicka med ett redan klassiskt citat från Jim Magilton, som vi alla hoppas kunna få läsa i matchrapporterna många gånger framöver:
“We're playing with great confidence and that showed in the second half when we were absolutely magnificent. We were top class for long periods in the half and we ran out worthy, worthy winners."
COME ON YOU R’S !
