Chelseas värld Vecka 45 del 1
En snabb uppdatering av det aktuella läget
En tränare som tagit över ett lag i kris fick frågan efter hans fjärde match om vad han tyckte om tiden i klubben och om hans spelidé fått genomslag i truppen svarade såhär.
” Innan jag kan ge dig ett ordentligt svar på det måste vi ha; gnetat till oss en seger, fått en turlig seger, en klar seger, en seger vi inte förtjänat och en svidande förlust.”
Samma journalist, samma tränare träffades några veckor senare efter det att laget förlorat och samma fråga ställdes varpå tränaren svarade.
”Ja, nu har vi förlorat. Jag vet mitt lags styrkor och även dess svagheter, och det är nu mitt arbete börjar.”
Det hade kunnat vara Ancelotti som sagt det( Jag bjuder på en öl till den som vet svaret) Men det var det inte. Men faktum är att det verkar som laget lärt sig av förlusterna. Det var 11 lyxlirare som åkte hem från JJB efter att fått lektion i att vilja ofta slår klass och på en arena där energin av tusentals rugbyspelare finns inkarnerad i gräset går det inte att kliva på och tro att Chelsea vinner matchen bara för att de är Chelsea. Ett gott dagsverke är det som behövs och det är sällan jag blivit så glad av en förlust som jag blev den helgen.
Inte heller lyckades vi besegra boogiedemonerna på VillaPark. Redan innan kändes förlusten hängandes i luften med ett landslagsuppehåll och ett Villa som alltid höjer sig när de får storbesök. Hiddink hade glömt att lämna nycklarna till hur man slår villa till Ancelotti och då går det som det brukar gå. Chelsea förlorar och jag är glad att jag lyssnade på min inre röst och såg Leyton Orient-Colchester innan jag åkte hem till Sverige och inte utsatte mig för Villa borta en gång till.
Men där vände det. Det finns en skönhet i att förlora är det när man lär sig något av den. Liverpool stod på tur och Ancelotti lät inga detaljer gå obemärkta förbi. Segern var lika välförtjänt som att den signalerade att på Stamford är ordningen återställd. Och i dags dato, 3 e November 2009 är Chelsea precis så stabilt som det brukar vara.
Den är ingen fotboll som rinner likt en pärlande vårbäck och som får fotbollsälskare i världen att brista ut i poesi.
Chelsea dags dato är ett urberg. Fast förankrad i jorden, starkt och stabilt. Alla kan se dess toppar och krön utan att för den skull veta hur man bäst besegrar den. Men en sak är klar- Inga livfulla bäckar kan nöta ner den och ska du ha en chans komma igenom får du gräva en tunnel.
Jag slutar med jämförelser nu och tillägger att jag fortfarande är känsloneutral inför Ancelotti. Han ska ha beröm för att han inte försöker spela ett spel som inte passar Chelsea gått med i Den Katalansk-Wengerska Cirkus sekten som har fått tolkningsföreträde på hur fotboll skall spelas och visat att det går att spela The Chelsea way också.
Mer kommer i del 2
