Reserapport: Oscar Kicken rapporterar från W12!
"När vi äntligen kom in på hotellet så fick vi direkt lite dåliga vibbar, en gammal gubbe öppnade och visade oss in till receptionen. Det var det värsta jag har varit med om!"
Ok, dags för en liten reserapport från resan till London mellan den 3/11 till 4/11 som jag och min pappa (tomkick) åkte på. Höjdpunkten på resan var ju självklart tisdagsmatchen hemma på Loftus Road, W12, mot Crystal Palace.
Jag har gjort ett litet upplägg för att underlätta. Det ser ut på följande sett:
1. Färden till London (förhoppningsfull).
2. Fram till match (fortfarande förhoppningsfull).
3. Matchrapport (matchen sågs med ett antal öl i kroppen).
4. Hemfärden (med hjärtat i halsgropen).
Jag insåg i efterhand att detta blev en väldigt lång rapport så därför säger jag så här. Fotbollsintresserade, läs sista delen av del 2 samt del 3. Reseintresserade, läs del 1, början på del 2 samt del 4. Flygrädda, håll er definitivt ifrån sista delen av del 4! Sist men inte minst, alla QPR-tokiga, läs hela rapporten. Ok, då kör jag igång.
Resan till London:
Började som vanligt med en förväntansfull bilfärd till Säve. När vi kommer fram säger pappa, dags för en öl va? Jag tänkte för mig själv, det kanske är lite onödigt vid klockan 9 en tisdagsmorgon, men ok, vi kör på det. När han sen drar fram en Koff 7,5 så är det ju inte så att man jublar, visserligen är det en god öl, men som sagt, klockan var 9.
Vi fick i oss ölen och tog oss till flygplanet som lyfte i sedvanlig ordning, allt gick som planerat och vi landade på utsatt tid. Därefter tog vi tåget in till London, även det i sedvanlig ordning. Under denna, en dag korta visit i London skulle vi bo på ett hotell som hette ”Andrews hotell” och låg ungefär vid Lancaster gate. Våran upplevelse där följer i nästa avsnitt.
Fram till match:
När vi äntligen kom in på hotellet så fick vi direkt lite dåliga vibbar, en gammal gubbe öppnade och visade oss in till receptionen. Det var det värsta jag har varit med om! Det var prydnadssaker överallt och cirka 5-6 stycken 14” tv-apparater stod i ett hörn. Troligen var de ett gammalt polskt par eller något i den stilen som ägde detta hak (inget ont om polacker), men i vilket fall som helst så var det anskrämligt! Silvertejp och lagningar utan dess like i princip överallt och det var verkligen inte ett ställe värdigt någon att bo på. Ett tillägg skall göras, om den dusch som vi uppenbarligen inte hade på rummet när vi kom fram. Det kostade 5 pund extra vilket vi tyckte var helt ok, men när vi kom upp till rummet (som såg lika fint ut som resten av detta ”hotell”), så såg vi någon slags plastkupé med ett par dörrar som de hade valt att kalla dusch, mitt på golvet i rummet stod den också, minst sagt komiskt.
När vi hade hämtat oss från denna chock så bar det av till ”Black Lion”, en pub vid Queensway som ”packat och klart” gänget träffades på första kvällen under den resan. De har ok mat, ok priser på öl och det har blivit lite av ett favoritställe. Varför vet jag inte, men vi har besökt denna pub minst en gång varje resa som vi gjort under de sista åren och det blev även här som dagens första Guinness avnjöts. Den var sådär god som bara en kall Guinness i England kan bli! Efter maten tog vi tuben till Oxford Street för lite fönstertittande osv. När vi var klara med detta så åkte vi ut till klubbshoppen och handlade lite. Det blev endast en mugg och en keps för mig denna gång men far min slog på lite större och köpte flagga, lite andra saker samt lite barnkläder till min systers son som just fyllt ett år. En sak som vi gillade speciellt var en pyjamas med texten ”Mom taught me ABC, dad taught me QPR”. Efter besöket i shoppen så åkte vi tillbaka till hotellet för att byta om inför match, klockan var då något i stil med 5.
Innan match skall det ju i sedvanlig ordning vara ett par pints och vi började på ”The green”, en mycket trevlig pub som ligger på vägen till arenan, om man tar en liten omväg, i alla fall sett från tunnelbanestationen med namnet White city. Denna dag hade de ett utbud av lokala öl och vi började med en öl som hette Snecklifter, en blandning mellan Guinness och London Pride, mycket god öl med färg som var lite ljusare än Guinness, med skum likt London Pride och en smak som var ganska snarlik en blandning mellan de båda ölen. Efter det tog vi en ”Old thumper” som var en ganska ljus öl och inte var riktigt i min smak, kan tyvärr inte relatera till någon annan öl utan sätter stämpeln ”vanlig” på denna öl. Vad som också var mycket trevligt på ”The green” var att vi träffade en engelsman som var Crystal Palace supporter. Han gav oss en liten inblick i klubben och vi hade mycket trevligt under ungefär 30 minuter då vi diskuterade Sveriges nästa förbundskapten, våra respektive lag samt Sven-Goran och Briatore-affären med mera.
Sedan var det dags att dra sig närmare arenan och nästa stopp, som även var det sista, blev på den klassiska puben ”Springbok”, där vi avnjöt en John Smith och en ”Kronen”. Som kuriosa skall tilläggas att de visade en repris på hockeymatchen SSK vs. Luleå som gick någon dag före. Hur kan de visa svensk ishockey i England? Dessutom en repris! Någon måste ju ha kommit åt tv-kontrollen och av misstag bytt kanal tänkte jag. Nåväl, vi drog in på arenan vid halv 8 för att se lite uppvärmning och ta ett kort med klubbens maskot Spark. Denna gång satt vi på block V, row B så de var hyfsat nära och intensivt. Lite svårt att få en överblick över spelet men det var roligt att sitta så nära planen faktiskt. Sen började slaget om London…
Matchrapport (matchen sågs med ett antal öl i kroppen).
Vi började bra och Taarabt höll kvar bollen på offensiv planhalva ett par gånger så vi kunde bygga upp lite spel. Detta resulterade i att vi fick en straff efter dryga kvarten då samme Taarabt blev tacklad i straffområdet. Buzsaky satte straffen ganska enkelt och man började hoppas på ännu en ”fyrnolla”, som det blev i de två matcher som vi egentligen tänkte se, nämligen de två hemmamatcherna mot Preston och Reading som spelades någon vecka före. Hoppas ingen klandrar oss för att vi inte direkt gick och köpte skumpa och firade för att vi inte åkte på de matcherna istället. I vilket fall som helst, matchen fortsatte och Palace tog över allt mer av spelet utan att ha några direkta kanonchanser. Inte förrän i halvlekens sista minuter blev det riktigt spännande igen, Routledge började med att skruva ett skott några millimeter utanför Palace vänsterstolpe och i halvlekens näst sista minut så hade Palace en farlig kontring på högerkanten som resulterade i ett inlägg varpå ett skott avlossades som tog i kryssribban och ut till inspark. Vilka som var inblandade är jag lite osäker på tyvärr. Första halvlek slutade med ett ganska jämt bollinnehav enligt mig men över hela halvleken sett var nog Palace lite bättre.
Även under den andra halvleken hade Palace lite mer att säga till om och vi slog bort ganska många passningar och fick ingen riktig press mot dem. Spelet fortsatte och då helt plötsligt, någon gång i mitten på halvleken, händer något som jag inte kunde förstå, Palace fick straff! Hur F kunde det ske, tänkte jag, för det kändes för det första som att det var solklar offside men också som att han (Freddie Sears) lade sig otroligt lätt i straffområdet. Nåväl, straffen satte Palace lika lätt som vi satte våran i första halvlek. Cerny gick tidigt och hade aldrig någon chans att ta den, 1-1. Resterande 20 minuter tog QPR över spelet igen och Magilton bytte in Agyemang, Vine samt Hogan. Det riktiga trycket uteblev dock och även om vi hade chanser på slutet, som till exempel en bra frispark av Buzsaky som räddades, så hade Palace det förhållandevis lugnt. Matchen slutade alltså 1-1, men det kunde ha slutat värre. Jag glömde nämligen nämna att Palace haft en nick som jag och många med mig trodde var inne, men Cerny lyckades rädda den på linjen och höll oss ifrån en katastrof. Detta hände, liksom straffen, någon gång i mitten på andra halvlek. Ändå var det självklart bittert när vi gick därifrån och vi kände oss snuvade på två poäng och en klart bättre plats än sjätte där vi nu ligger.
Spelarbetyg i QPR:
Cerny: 6
Han gjorde det han skulle, dock ett väldigt dåligt ingripande på straffen som sänker betyget lite.
Borrowdale: 7
Tyckte Gary var riktigt bra defensivt, släppte in någon kross och förlorade någon nickduell osv. men det händer ju varje ytterback under en match. Kanske kunde ha deltagit lite mer offensivt om man skall klaga på något.
Gorkss: 7
Bra i mittlåset, förlorade inte många dueller, såg stark ut och visade lite prov på känsla, någon som jag saknat hos våra innerbackar.
Hall: 6
Oväntat svag, ganska osynlig för mig under matchen, average helt enkelt.
Leigertwood: 6
Ok defensivt men han kom inte fram offensivt som jag hade velat, slog en superskön yttersida och nåt halvfarligt skott sådär men inget speciellt.
Buzsaky: 6
Förväntade mig mer av Akos, han satte straffen lätt och hade en farlig frispark men det är väl det minsta man kan förvänta sig av honom, så inte heller här var det över average. Blev även till slut utbytt.
Faurlin: 6
Blev ganska positivt överraskad av honom, vann en del boll och verkar vara lite mer av en tvåvägsspelare än bara offensiv som jag tidigare trott. Dock så uteblev hans offensiva förmåga förutom några ok passningar vilket gör att han inte kommer upp över 6-sträcket.
Watson: 6
Doktorn var enligt mig oväntat svag i denna match, han dominerade inte på mittfältet och vann inte så mycket boll som jag hoppades på.
Routledge: 6
En tämligen tam insats av denne sprinter som man hoppades otroligt mycket på. Kom runt på kanterna ett antal gånger men skapade väl inget direkt superfarligt. Kändes lite tunn i detta sällskap.
Taarabt: 6
En bra start av teknikern men blev efterhand lättläst, han höll bollen bra ett par gånger och var orsaken till straffen men Magilton gjorde rätt i att byta ut honom för han blev allt kallare och släppte inte bollen i uppenbara lägen. LÄR DIG SPELA BOLLEN POJK!
Simpson: 5
Medioker insats, hade tyvärr det ganska svårt ensam på topp och fick inte så mycket bollar att jobba med men han vann inte så många dueller och hade inga riktigt bra chanser så det blir tyvärr under average, blev även han utbytt.
Vine (sub): 6
Bäst av inhopparna, hade ett bra skott och vann en del dueller men inget utöver det vanliga.
Agyemang (sub): 5
Kom in och gjorde det... inget bra alls, timade luftduell efter luftduell fel och kändes i allmänhet kall enligt mig.
Ephraim (sub): 5
Kul att se honom tillbaka men han gjorde inte mycket väsen av sig så även här blir det under average.
Som ni ser var det inte många av spelarna som hade en riktigt bra dag, tyvärr för våran del.
Efter matchen stack vi och käkade på Bella italia på Queensway, Carbonara och en ganska sunkig Moretti avnjöts här. Ölen gjordes visst av Heineken men de kändes verkligen inte då den var ganska medioker. Efter detta bar det av till hotellet igen för att sova. Mer om detta i nästa del.
Hemfärden (med hjärtat i halsgropen).
Blev först och främst ett mentalt men också till viss del fysiskt test. Vi lade oss strax efter 12 och vi hade bokat det tidiga flyget hem som skulle gå redan 06:55. Vi gick därför upp 4 och tyckte vi skulle ha gott om tid, men ack va fel vi hade. Efter väldigt dålig planering så insåg vi att tunnelbanan inte skulle öppna förrän halv sex, därför var vi till slut tvungna att ta en taxi till Liverpool Street station, där rök 20 pund, nåväl, vi var där vi ville och vi var där i god tid. Stansted express avgick 05:25 och det tog i sedvanlig ordning ungefär 45-50 min. När vi kom fram så behövde vi ett besök på toaletten, vi gjorde vårt och klockan var 06:25 när vi stod framför monitorn på Stansted. VI tittade upp och såg, ”Gothenburg, CLOSED”. Va i H, tänkte vi, för att sedan ta upp våra flygpapper och se att flyget faktiskt hade sista incheckning just 06:25 och skulle avgå 06:55. Efter detta så sprang vi till passkontrollen (eftersom vi valt onlineincheckning) och ställde oss i kö till säkerhetskontrollen. Det här kommer vi aldrig hinna, tänkte jag för mig själv och beslöt mig för att prata med kontrollanten. Han visade våran biljett för en annan kille som ledde oss till en säkerhetskontroll vid sidan om. Kontrollen gick smidigt (förutom att pappa blev av med sitt Callawayparaply).
När vi sedan kollade efter gate som vi skulle till så stod det, Gothenburg, FINAL CALL, gate 39. Vi började springa mot gaten, näst intill förskräckta och insåg ganska snabbt at gaten var ganska långt bort och att vi var tvungna att åka ett flygtåg för att komma dit. Vi väntade på tåget, hoppade på och åkte iväg. När tåget kom fram så fortsatte vi springa och kom med nöd och näppe fram i tid, för att snabbt inse att vi var två av de absolut sista att gå på planet.
Klockan vid ungefär 06:50 och flyget skulle alltså avgå 06:55. 07:05 var vi iväg och take-off gick ganska bra, även om det skakade lite mer än de klassiska luftgroparna som planet brukar flyga igenom vid take-off. Kaptenen meddelade att det var ungefär samma väder i Göteborg. En lång flygresa väntade utan sömn men med en trötthet som hette duga. Väl på väg ner i Göteborg så var allt fortfarande på samma nivå, men när vi kom igenom molnen och planet gjorde sig redo för landning så började det skaka lite, lite extra. Det visade sig att det blåste väldigt bra i Göteborg, dessutom sidvind sett utifrån det höll från där vi skulle komma in till flygplatsen ifrån. Jag kan definitivt säga att det var den värsta flygupplevelse jag varit med om. Planet rörde sig både i sidled och uppåt/neråt och för en stund så trodde jag nästan att vi färdades bak och fram. Skämt åsido, det fortsatte skaka och röra sig och när vi landade så var det nästan som om planet landade på ena hjulet för det kändes som om vi skulle välta ett tag. Jag hoppas och tror att piloten hade ganska bra kontroll men det var verkligen en mental pers och rädd hann jag definitivt bli. Jag frågade efteråt tjejen som satt bredvid mig om hon var ok, hon svarade, ”yeah, it was like a rollercoaster”, jag höll med, sen sa hon, ”no, it was much worse then a rollercoaster”, denna gång nickade jag bara, log och tänkte för mig själv, ja, det håller jag verkligen med om.
Nåväl, vi var nere på marken och efter passkontroll så satte vi oss i bilen och påbörjade färden hemåt, som uppenbarligen gick bra, eftersom jag nu sitter här och avslutar denna reserapport som innehöll många bakslag och får ses som den minst bra resa som vi gjort till vårt älskade W12.
