Nedräkningen (4) - Hull erövrar London
Då var vi framme på placering nummer fyra över de största händelserna som hänt Hull under 2000-talet. Idag är det om när Hull erövrade London.
Nykomlingen som av alla var tippade att hamna sist låg efter 17 omgångar på 6:e plats. Orsaken till detta var ett offensivt spel utan någon större respekt för vilka vi mötte. Det spelade inte en roll om det var Man United eller Accrington, spelarna anföll. Här har vi en liten artikel om hur det gick till.
Hull - Fulham 2-1
Seol Ki-Hyeon (8), Geovanni (22), Folan (81)
Jag minns med glädje tillbaka på debutmatchen hemma på KC Stadium. Vi mötte Fulham och ingen visste riktigt vart laget stod, känslan förbättrades inte när Seol Ki-Hyeon gjorde 1-0 för Fulham efter åtta minuter. Det var darrigt i försvaret och det kunde mycket väl blivit 2-0 kort därpå, Ashbee offrade sig dock hedervärt. Det tog 22 minuter för Hull innan de fick sitt riktigt farliga läge, Geovanni gjorde inga misstag och smekte in 1-1 bakom Mark Schwarzer i mål. Detta blev vändningen för Hull som jobbade sig in matchen mer och mer. I andra halvlek så svängde spelet fram och tillbaka, Bullard hotade gång på gång (för Fulham). Med 10 minuter kvar så Paul Konchesky bollen i eget straffområde, Craig Fagan såg sin chans och frispelade Caleb Folan som smekte in 2-1 i öppet mål. Ett gläjderus spred sig runt KC.
Hulls premiärmatch i Premier League var avklarad och den hade slutat på bästa möjliga sätt.
Den 27:e September 2008 reste Phil Brown och Co ner till London, där väntade Arsenal hemma på sitt Emirates. En arena som Arsenal visat sig vara oerhört svårbesegrade på. Detta var den första av tre raka matcher mot lag från London.
Arsenal - Hull 1-2
McShane (självmål 51), Geovanni (61), Cousin (65te)
Matchen började i ett ganska trevande tempo, Hull skapade dock mer än vad kunnat tro. Det stod förvånande nog 0-0 efter första halvleken. När Arsenal gjorde 1-0 tidigt i den andra halvleken så trodde nog de flesta att det skulle rinna iväg, det var ett snöpligt mål där McShane styrde in den bakom Myhill i eget mål mål. Hull fortsatte dock framåt som alltid och jag minns hur tyst jag blev i den 61a minuten. Det var svårt att sätta ord på vad som just hade hänt. "Här" har ni anledningen varför, Geovanni trampade runt en Arsenal-spelare utanför straffområdet, måttade upp ett skott och tryckte in den i Alumnias bortre hörn. Det går inte riktigt att beskriva målet med ord så ta en titt på klippet.
Det tog runt fyra minuter innan mirakel nummer två skedde. Vi fick med oss en offensiv hörna, Cousin smög fram i straffområdet och pang så stod det 2-1 Hull City. Ett läckert mål där Cousin nickade in den i det bortre krysset. Jag var vid det här tillfället i någon sorts extas, minns att jag ringde en polare bara för att berätta vad som hade hänt.
Hull red ut anfallsstormen som kom sista 10 minuterna, Gallas kom närmast med en träff i ribban i den 83:e.
En monsterskräll var ett faktum.
Tottenham - Hull 0-1
Geovanni (9)
Den tredje matchen mot ett London-lag var Tottenham. De befann sig i en kris och Juande Ramos hängde löst. Det var dock tänkt att deras vändning skulle komma här.
Tottenham borde troligtvis ha fått med sig en poäng från den här matchen. Deras problem på den tiden var dock självförtroendet, sex-sju raka segrar hjälper tro det eller ej inte. Det hjälper inte heller när man möter en Geovanni i storform, han slog till med en drömfrispark efter runt 10 minuter. Tottenham hade flera lägen och ett antal ramträffar, bollen ville dock helt enkelt inte in.
Hull höll ut och deras andra raka stora seger var ett faktum.
Den tredje och sista London-matchen var mot West Ham.
West Ham - Hull 0-1
Turner (51)
Jag såg tyvärr inte den här matchen. Det ska dock va varit en jämn kamp där Hull hade marginalerna på sin sida. Det var Michael Turner som avgjorde genom ett nickmål.
I och med den 3:e raka segern så klättrade Hull upp på en 3:e-plats vid det här tillfället.
Slutresultat: Hull-London 4-0-seger på teknisk knock out
Det allra största med de här matcherna ligger till den största delen på det historiska planet. Hull har alltid varit en underdog och tippades åka ut direkt. De visade dock hjärta och satsade offensivt. Vi fick ett utmärkt exempel igår när Wolverhampton mötte United borta på Old Trafford och lämnade mer eller mindre in en ansökan om att bli våldtagna innan matchstart. De ställde upp med en 4-5-1 uppställning och vilade 10 spelare. Detta är inte värdigt en så pass anrik klubb som Wolves. När Hull mötte United förra året så gav det allt, det blev en ytterst hedersam 4-3 förlust.
Hull är en liten relativt liten förening som har jobbigt sig genom hela seriesystemet på en kort tid. Det är då oerhört stort att besegra lag som Arsenal, Tottenham och West Ham i tre raka matcher. Detta är anledningen till att vi placerar "London-krossen" som plats nummer fyra på den här nedräkningen.
Plats nr 5: Värvningarna av Bullard och Geovanni
Plats nr 4: Hull erövrar London
