Minnesota - Colorado
2 - 0

Middlesbrough - Newcastle 2-2

Middlesbrough och Newcastle fick, som så många gånger förr dela på poängen på Riverside Stadium. Boro stod upp bra mot serieledande Newcastle i en match som slutade 2-2.

Första halvlek

Tyne-Tees derbyt är derbyt som många Newcastle-anhängare menar inte ens är ett derby. Många menar de enda riktiga rivalerna är the great unwashed strax söder om Newcastle och att det bara är Middlesbrough-fansen som ser detta möte som något extra. Nåja, nåja hur det än är med den saken så hade 27, 347 personer tagit sig till Riverside för att bevittna lördagens match. Och hemmalaget verkade onekligen laddat. Man började piggast och placerade det mesta av spelet på Newcastles planhalva.

Chris Hughton hade sent inpå matchen tvingats ersätta Mike Williamson med Fitz Hall. Detta då Williamson uppges ha ramlat i hemmet och lyckats brutit handen. Jose Enrique var tillbaka, men befann sig på bänken och Tamas Kadar tog istället hand om vänsterbacksplatsen. En viss oro över hur detta nykomponerade försvar skulle klara sig mot ett offensivt startande Middlesbrough fanns definitivt. Frånsett en potentiell straffsituation, där Fabricio Coloccini tacklade hemmalagets Scott McDonald (rätt av domaren att fria), så skapade Boro inga riktigt heta chanser till en början.

En kvart in i matchen skulle första målet komma. Jonas Gutierrez bjöd strax utanför straffområdet på en perfekt liten instickare som Peter Lövenkrands löpte perfekt på. Dansken friställdes och placerade säkert in 1-0 för gästerna. Oförtjänt, men ack så underbart! McLovin gjorde därmed sitt trettonde mål för säsongen och sitt första på bortaplan.

Efter denna chock för Middlesbrough så jobbade de sig dock relativt snabbt in i matchen igen. Newcastle såg ut att hamna i sin ofta återkommande målkoma, där man belåtet klappar sig själv på magen, lutar sig tillbaka och ”relaxar” lite efter målet. Boro hade hittills utmärkt sig med ett par ganska så komplett värdelösa frisparkar upp i skyn, men efter en halvtimmes spel fick Steve Harper svettas, då han med en bra räddning tippade Barry Robsons farliga frispark utanför stolpen.

Barry Robson skulle dock komma att övervinna Harper. I matchminut trettiosex samspelade de gamla Celtic-paret Robson och McDonald med varandra och Robson avlossade snabbt och plötsligt ett hårt och välplacerat skott som borrade sig in intill Harpers högra stolpe. Målet var mer eller mindre otagbart och det fanns ärligt talat inte mycket som kunde göras för att förhindra detta mål. En sak var säker, det var ett HELT välförtjänt mål för hemmalaget.

Halvlekens sista tio minuter bjöd inte på alltför mycket action. Halvleken var över och som Newcastle-supporter kände man sig, visserligen irriterade på den tappade ledningen, men med tanke på hur matchbilden hade sett ut var det oavgjorda resultatet knappast en överraskning. Jag vet inte hur det är med er, men jag kände mig på något sätt ändå relativt segerviss i detta skede.

Andra halvlek

Efter lite totalt ointressanta ärevarv från inomhus-VM i friidrott i en stor hall någonstans i världen, så fick TV4Sport tillslut ÄNTLIGEN tummen ur röven och ändrade om sändningen till den betydligt viktigare fotbollsmatchen i norra England. Första halvleks halvdåliga stream var ett minne blott och andra halvlek kunde avnjutas framför tv:n (måste ta varje tillfälle jag kan för att vädra mina åsikter om TV4).

Middlesbrough började återigen bäst och för att bygga på högen av skadade Newcastle-spelare, så tvingades Coloccini tidigt in i halvleken att utgå. Ryan Taylor kom in och tog högerbacksplatsen, Danny Simpsons flyttade över till vänsterbacksplatsen och Kadar gick som mittback tillsammans med Hall.

Newcastle jämnade emellertid ut spelet, men Boro var inte ofarliga. Efter en timmes spel hade Julio Arca ett halvt om halvt friläge, där Harper med en benparad lyckades styra skottet utanför mål. Harper hade mer att göra än i många andra under säsongen och han gjorde det helt klart bra. Hemmalaget började återigen bygga på pressen och de skulle snart få utdelning.

Innan denna utdelning så hände något som fick mina ögon att göra ont. Hughton som i de flestas ögon lär ha vuxit och vuxit ju längre säsongen har gått, bestämde sig här vid läget 1-1 att ta ut Lövenkrands och istället sätta in NICKY BUTT. Jag ska inte behöva kommenterade eller förklara det urbota konstiga i detta beslut, utan sammanfattar det hela istället i en fråga; Hur tänkte han där?

I sjuttiofjärde minuten slog målskytten Robson in en frispark i straffområdet som längst bort vid bortre stolpen hittade en omarkerad McDonald. Denne vände smått akrobatiskt om kroppen och slog in 2-1 intill stolpen. På mållinjen stod en vilsen och Kevin Nolan och såg fånig ut. Här var det helt klart Nolan som missade i markeringen och till skillnad från hemmalagets första mål, så kändes detta som ett ganska onödigt mål. 2-1 var det hur som helst och Newcastle hade nu knappa kvarten på sig att ta tjuren vid hornen och kriga sig till åtminstone en poäng.

Tolv minuter från slutet gick en anonym Fabrice Pancrate ut och i kom istället Leon Best. Här hade man hoppats på Wayne Routledge eller kanske Nile Ranger, men vi fick alltås nöja oss med Best. Förhoppningarna om en kvittering var i nuläget inte överdrivet stora. Best målfacit i Newcastle är en stor nolla och Andy Carroll hade under matchen mest lallat runt och sett grinig, lat och vilsen ut. Det är ju så det är med Carroll. Det är inte lätt att tycka om honom, man vill ha ut honom och sedan gör han mål.

Det var åtta minuter kvar till full tid när Ryan Taylor, till höger om straffområdet slog ett inlägg som hittade en väldigt friställd Carroll. Den grinige, late och vilsne tog behärskat ner bollen och avslutade snyggt och fint med en låg och välriktat yttersida. Målvakten Danny Coyle var redan på väg åt fel håll och tvingades kapitulera. 2-2 var ett faktum och Newcastle såg ut att ha kämpat sig till en mycket viktig poäng.

Det blev inga fler riktigt farliga chanser i matchen och lämnade återigen Riverside Stadium med en varsin poäng.

Kommentar

Middlesbrough stod som sagt upp bra emot Newcastle och var sett över hela matchen troligen det laget som var närmast tre poäng. Det var hela tiden uppenbart att detta skulle bli en tuff match. Detta är trots Boros tabellplaceringen, en av de på pappret svåraste matcherna på säsongen.

Det såg som så ofta inte särskilt snyggt ut och vi fick vår dagliga dos av tillfällen att förarga oss över för många långbollar upp mot Carroll och så vidare. Det är dock inget jag bryr mig om längre, för vi är nu inne på uppfarten av säsongen och allt som räknas är att ta sig tillbaka till Premier League. Vi är nära, men det återstår fortfarande arbete. Nottingham förlorade igår och vi har med en match mindre spelad nu 9 poäng upp till dem. Det känns givetvis bra, men det stora orosmolnet nu är skadorna på våra försvarare. Gårdagens relativt nyformade backlinje gjorde helt okej ifrån sig och vi får med tanke på dessa förutsättningar ändå vara nöjda med en poäng mot Middlesbrough.