2000-talets Newcastle: Vänsterback
Vi är övertygade om hans storhet, nu ska han visa världen vad han kan. Efter att ha sprungit sönder The Championship på ett enastående sätt har José Enrique enligt många förtjänat ”bäst i laget”-titeln. Han är även vårt val av vänsterback när vi redogör 2000-talets Newcastle.
3. José Enrique
José föddes den 23 januari 1986 i Valencia. Redan som barn var han väldigt mån om att idrotta, och började som 7-åring på friidrott där hans bländande snabbhet gjorde honom till en stjärna. Som en del av Benimaclet Running Club i Valencia rankades Enrique som en stor talang och representerade klubben i löptävlingar runt om i landet. När en 16-årig José fick ett erbjudande från Levante hade tankar på att representera Spanien som friidrottare i OS och dylikt smugit sig in i hans huvud, och valet mellan löpningen och fotbollen blev väldigt svårt. Slutligen segrade Levante i kampen om den unge talangen, och han skrev på ett ungdomskontrakt.
Efter 19 matcher och ett mål i Levantes B-lag säsongen 2004/05, plockades Enrique till Valencia. Väl där lånades han omedelbart ut till Celta Vigo, där han säsongen 2005/06 och imponerade under 15 matcher. Enriques prestationer hade fångat Villarreals uppmärksamhet, och Ubåtarna blev säsongen därpå den unge vänsterbackens fjärde klubbadress på lika många säsonger.
På Madrigal spelade Enrique in sig i a-laget och fick snabbt smeknamnet ”The Bull” av lagets supportrar. Under sina 23 matcher stängde han igen fullständigt och visade sig väldigt kapabel. Efter säsongen fick han sitt internationella erkännande när han debuterade och dessutom gjorde mål för Spaniens U21-landslag i en kvalmatch mot Georgien. Villarreals supportrar hade sett laget gå till semifinal i Champions League – där Enrique fick stå tillbaka för Rodolfo Arruabarrena, samt sluta 7:a i ligan. Dock handlade klubbens styrelse märkligt sommaren 2007, och supportarnas missnöjde vädrades flitigt. När sedan Enrique skrev på för Newcastle ledde detta till enorma protester, då han ansågs som en av ligans största backtalanger. Villarreals Svenskafansredaktion rubricerade övergången som ”Århundrates Idioti när Enrique säljs till Newcastle”. Vi skator var förväntansfulla när en - för oss okänd - spelare rörde upp känslor den graden.
Sommaren 2007 hade Mike Ashley tagit över klubben från Freddy Shepherd, men denne hade redan hunnit utse Sam Allardyce till ny tränare när detta skedde. Allardyce hade spenderat friskt hela sommaren, och när vi trodde att det var nog damp vad som har kommit att bli en Ashleyspecialité – en värvning från ingenstans – ned på Villarreals hemsida. José Enrique skrev ett femårskontrakt den 6:e augusti och kostade klubben £6,3m.
Spanjoren lyste med sin frånvaro under säsongens inledande månader, och Allardyce förklarade situationen med att Enrique skulle slussas in väldigt försiktigt i Premier League. Debuten skedde förvisso redan mot Barnsley den 29:e augusti, men ett inhopp mot West Ham den 23:e september var ett av få framträdanden i ligasammanhang. Trots att andra vänsterbackar saknades i truppen vägrade Allardyce ge Enrique chansen, utan spelade med Charles N’Zogbia under i princip hela den nederlagspräglade period som ledde till den eventuella sparken. Enrique skulle dock forcera sin väg in i startelvan allt mer under säsongen, och när 2007/08 summerades hade 21-åringen ändå deltagit i 28 matcher, varav Newcastle höll nollan i sju.
Skador höll Enrique tillbaka under stora delar av nedflyttningssäsongen 2008/09, men Enrique såg ut att ha mognat då han spelade, och imponerade på många när han väl var på planen. Stor, stark och snabb med en sjuhelsikes vänsterfot började han kännas som en spelare värd pengarna. När klubben började skeppa iväg sina dyraste spelare under sommaren 2009 var intresset för Enrique för första gången stort bland andra engelska lag. Inga bud kom under sommaren, men ryktena fortsatte under hösten när vår – vid det här laget storstilade vänsterback – fortsatte imponera. Av någon anledning länkades José samman med Sunderland, men en av anledningarna till att han är så omtyckt bland supportarna är att han inte sällan ger intervjuer som dessa…
"I don't care about Sunderland. Even if the newspapers said Chelsea I wouldn't care. I worry for my team - I love the city, I love the club and I don't care about signing for another team."
Enrique fortsatte med att säga hur han hade svårt att se sig själv skriva på för någon annan klubb alls, och att Barcelona var det enda laget i världen han kunde lockas av.
Med idel suveräna prestationer på en vänsterkant som han tillsammans med Jonas Gutierrez dominerat i match efter match, var det slutligen dags för Enrique att göra sitt första mål för klubben när Nottingham Forest gästade St James’s Park den 29:e mars.
Efter 90 minuters spel klackade Shola Ameobi fram bollen till den framstormande tjuren från Valencia, som en skottfint och ett avslut senare inte kunde dölja sin glädje (3:20). Det var inte många andra inne på St James’s som kunde heller. Få spelare förtjänade att göra det målet mer än Enrique, och det hela förstärktes av att målet i praktiken säkrade platsen i Premier League.
Efter säsongen 2009/10 utsågs han officiellt till Årets Spelare i klubben, och röstades dessutom in i PFA Championship Team of the Year tillsammans med Fabricio Coloccini, Kevin Nolan och Andy Carroll.
Den kommande säsongen kan och bör bli säsongen när Enrique får bredare erkännande för sitt kunnande, och det kan då också attrahera intresse från väldigt mycket kraftfullare klubbar än Sunderland.
Ett antal säsonger till i Newcastle som förknippas med roligare minnen än nedflyttning, och Enrique kan mycket väl få permanent kultstatus bland fansen. Oavsett vad framtiden har att utvisa har han vårt förtroende som vänsterback i 2000-talets Newcastleelva.
