Albionbullentinen, augusti 2010
Ligapremiär, eller som första dagen i nya klassen?
Ni vet, det är kvalmig sensommar med både spänning och olust i luften. Ni vet, sommarlovet är slut. Solbrännan är bortskrubbad med grönsåpa, nya matchtröjan kliar, och det nytvättade håret flyger ostyrigt och töntigt åt alla håll.
Och så står man där i korridoren, som ny i klassen, och trycker mot en vägg medan man väntar på att fröken nån gång ska komma och låsa upp klassrummet för att blåsa igång höstpremiären. Ni vet, från alla håll, från topp till tå, granskas man av nyfikna blickar. Ett gäng halvvolleygrabbar står i nåt slags ingenmansland och viskar med varandra. Då och då tittar de upp och bort mot nykomlingen och du känner hur deras lömska blickar träffar dig lika elakt uddamålsknockande som minst 40 poäng starkt.
Naturligtvis dröjer det heller inte länge förrän klassens tuffa gäng dyker upp för att pissa in sina revir. I täten på fyra-fem hårdingar sprätter en riktig stekare i helblått matchställ. Strax där bakom honom häver sig en glopkäftad putte i babyblått på tårna för att få synas, men stoppas surt av sin storebror, en bortskämd buse klädd i djävulsröd matchskjorta, som bestämt hävdar att han står närmast i tur bakom stekarn för att få visa musklerna. Ni vet. Situationen känns allt annat än fast. En annan av tuffingarna ropar på att omedelbart få ta med nykomlingen bakom hörnflaggan och ge honom en premiäromgång stryk. En snackar om tugga tåfjutt eller fan en indirekt frispark upp i skrevet.
Dock är stekarn ‘the leader of the pack’. Han smilar rubelvitt och håller näsan arrogant pekande strax under ribban. Han kallar sig mästare, och alla lyssnar. Under ett kort ögonblick vågar man dock hoppas på att stekarn först ska ta sig an en annan av klassens nykomlingar, en supporterfri stackars hackkyckling, uppklädd i hemsk brandgul matchtröja och knähöga strumprullare, som visst gömmer sig nånstans borta bland tjejerna. Men så icke. Stekarn angriper dig först. Han sätter pekfingret hårt i ditt bröst och frågar med högfärdig huvudstadsdialekt hur mycket pengar din farsa tjänar.
När man så skrajset erkänner att farsan bara är en vanlig krämare i förortsbollbranschen och dessutom råkar vara småsnål, vänder sig stekarn om mot de andra tuffingarna och förklarar att den här lilla kvartersfjanten känns honom alldeles lagomt poänggivande, så den tänker han ta sig an i premiären. Tuffingarna bakom småskrattar alla gott men falskt.
Ja ni vet. typiskt första dagen i nya klassen. Ni vet. Det enda man hinner tänka innan man åkt på nätrassel med några bollar upp i röven, stolpe in och ut på annat håll, samt tvingats tugga gräs längs kortlinjen, är att läsåret är långt, att man fan får försöka hämnas på nån i sin egen storlek. Hmm...? Kanske nån av dom i polkagristrikåer, eller han den lilla långnosade i diarrébrunt som flinade så skadeglatt när stekarn förrättade dop i muggen...
Jo, det är i historiens backspegel som redaktören också ser nuet, och skriver i imman på glaset; liga-premiär-listan, 13/8:
1. Fyra inledande bortamatcher, jo tro det eller ej, Chelsea, Liverpool, Arsenal och Man U...
2. Fyra inledande hemmamatcher, Sunderland, Tottenham, Birmingham, Bolton, och som alla förstår, redan nu är poängmåsten!
3. Å herregud! När fan möter vi Coventry, Barnsley, Doncaster och alla dom andra då?
Månadens vuvuzela: smyger vi upp bakom chelseas rygg med... Och blåser!!
Transferfönstret: 24 timmarsöppet hela sommarn, och förvisso en jävla massa stickmyggor och långbenta harkrankar som kommit in, men fan, fortfarande inte en vass målskytt så långt ögat når!
Italienska managerparlören: Okai amicos! Prima che allenamento, guardiamo Portogallo-Corea del Nord su video! (Okej gubbar! Innan träningen kollar vi Portugal-Nordkorea på video!)
Hyllningspoemet: Det får en
att fälla lilla tå-ren
tack för en fin tid, Robert Koren.
Och välkommen in: ...ett på alla punkter i alla fall förstärkt försvar. Myhill från Hull, Iba från Spanien, Shorey från granngårn, och han den svenske Olsson får nog köra en extra intervall i sensommarkvällen...
Inför Premiär special - räddningsplankorna:
Stoke, under några säsonger ligasystemets mest uppumpade boll och ja, förr eller senare känns faktiskt som nu...
Wolves, vidimerat målsnålt, klassiskt andra uppföljarsäsongen, och ett ljudligare vargmotstånd i stugorna än nånsin, allt talar emot...
Blackpool, romantiskt javisst, men ack ack så sist...
Inför Premiär special - citatet: "...hoppas jag att rutinerade Pascal Zuberbuller får chansen." Reservmålvaktsuttalande från Svenska Fans Fulham-redaktion. (Bullentinens anm: Hmm? Vad är nu detta? Har ni aldrig hört talas om Zuperfuller alias Hyperdruller? Men javisst, så hoppas hela bullenredaktionen också!)
Gammalfarfar minns: "Vadå pojkåsna?! Om ja minns den premiären? Jojomensan, dä kan du ta å skriva opp att ja gör! Dä va den 20 augusti 1949. Vi for i en fullpackad buss ner te London, å tjohopp hej vicket partaj! Du förstår redan innan vi hunni ut ur östra Bromwich hade mrs Greengrass kräkts opp frukostpuddingen i knät, å Mr Toefart somnat me snusen kvar inne... Vadå?! Fotboll?! Nypremiär i högsta ligan? Albion? Jaså, ja trodde du mena den där tjohej oförglumliga kräftpremiären mä pensionärsklubben i London samma dag... Äh hör på här pojkvåp. Dom som fortfarande kunne stå opp mot en vägg, å som inte fått bärsen konskyferad av busschafförn, passa faxtiskt på att innan festen gå å si Albion, som efter ett världskrig å 11 sisonger i tidens läskliga, gjorde nypremiär i högsta ligan genom å kväsa Charlton borta mä 1-0. Ja råka va ut å besöka plåtrännan för tillfället, men hörde att dom ropa ut att dä va vår innerforward Cyril Williams som strutade vårt segermål den dan. Cyril Williams va en effiktiv å tekniskt rimarkabel spjutspets som spila för oss nådens år 1948-51, å som naturligtvis hade vari en viktig pjäs i dä lag som samma år hade vunni oppflyttningen. Tyvärr blev dä snart himlängtan te Bristol för Williams, men 20 fullträffar på 77 matcher är inte bara vanlig kattskit som man plockar upp ur lådan!
Joru, pojkfuling. Nu har du fått höra om en rektigt utpryglad målskytt å om en premiärfullpoängare i London. Mmm... Dä ä nog en fuktig italjensk managerdröm oxå dä! Hur sa? Nä gammalfarmor rörde aldri kräftorna den kvällen. Hon höll sej tä snuskhummern vid bordet breve, skalad in på bara skinnet å sirverad på knäckebrö mä en skiva lagrad stilton. Hå hå jaja dä va då dä..."
Jaha, väl lika bra att få skiten gjord me en gång gång,
kom igen mästarn, hört talas om bång bång!!!
