Farewell but not Goodbye
Efter många år som både skribent och huvudredaktör på Newcastlesidan är min tid över på SF då jag framöver kommer att bli betydligt mindre involverad i sidan.
Det är med stor glädje jag blickar tillbaka på de sju år som gått från det att jag skrev min första gästkrönika på SvenskaFans. Jag har varit med och upplevt mycket som jag försökt förmedla vidare till er. Vissa gånger har det varit mer lyckat. Andra gånger mindre.
Gemensamt för alla dessa år – där det permanenta skrivandet förövrigt började något år senare än 2003 – är att i varje fall jag har utvecklats och lärt mig oerhört mycket. Främst om Newcastle United Football Club där minnena är många. Tyvärr har det mesta handlat om kaos, turbulens, svarta rubriker, degradering, kontroversiella ägare, de usla värvningarna, Shearers pension och det tomrum han lämnade, udda filurer i fula Adidasoveraller vars utlåtande i Sky Sports kanske inte alltid gynnat omvärldens syn på Geordies, Michael Owen, Alan Smith och mycket där till.
Det tyngsta och värsta av allt har varit den store Sir Bobby Robson bortgång som hedras bäst med att jag snott rubriken från hans fenomenala självbiografi. Läs den om ni inte gjort det. Det är en order! Till skillnad från typ Shrek – som tydligen behöver fem stycken på tolv år – så hade han en hel del att återberätta efter femtio år inom fotbollen.
Det har även funnits många ljuva minnen med Jose Enriques mål under fjolårssäsongen som nog det starkaste tillsammans med det jag upplevt under mina tre matcher från läktarplats. Annat jag kan tänka på är uppryckningen under Roeder, Shearers målrekord, Sholas klack till Shearers målrekord, glädjeruset från Intertoto Cupens pokalvinnande – om foolsen bara visste vad de gått miste om! -, Glasgowderbyt (kallas så för deras riktnummer är 0141 – precis som resultatet från första respektive andra halvlek i mötet med lillebror på stadium of shite år 2006), Carrolls framfart på senare dagar, Oba Martins kanoner och volter, de spännande nyförvärven som visade sig vara urusla i efterhand men likväl så mytomspunna när de kom, världsbäste Jose Enrique och givetvis inte att förglömma Antoine ”Siberdinho” Sibierski. Det börjar gå så långt nu att man faktiskt glömt alla hans fantastiskt mediokra insatser och kommer endast ihåg nickarna från det kala huvudet som till stor del bärgade Intertoto Cupen åt oss. Stort!
Minnet tar slut där för denna stund men inte för alltid. Jag kommer leva kvar som skata men tyvärr, som ni kanske förstått, inte som redaktör på Newcastles sida här på Svenska Fans. Beslutet togs efter flera veckors funderande då jag insett att orken, tiden och således även engagemanget inte räcker till längre. Jag har helt enkelt för mycket saker att ägna mig åt i mitt privata liv för att orka vara delaktig i redaktionen. Därför kommer jag ta ett stort kliv bakåt och låta Noa Bachner ta över allt ansvar. Jag kommer finnas kvar på sidan både som vilande redaktionsmedlem och forumskribent så ni blir inte av med mig helt och hållet men jag kommer att vara betydligt mindre aktiv.
Det känns lite vemodigt att sluta men allt har sin tid. Jag vill istället ta tillfället i akt och tacka alla som läst det jag skrivit under åren. Jag har i varje fall fått ut mycket av det då jag känt mig tvungen att fördjupa mig i NUFC för att kunna skriva på den nivå jag försökt uppnå så jag hoppas att även ni lärt er en del. Det var allt från mig för denna gång. Vi ses på forumet.
Howay!
