Historien om QPR
Del 3 - stagnation mellan krigen.
1920-21 blev man äntligen medlem i Football League:s division 3 och klubbens första manager i ligan var Ned Liddell. Ligaspelet började illa, man förlorade två hemmamatcher i rad, sedan gick det bättre. Första segern kom borta mot Watford, 2-0, Birch gjorde båda målen. Säsongen slutade med en mycket hedersam tredjeplats, tätt bakom ligasegraren Crystal Palace. Säsongens höjdpunkt var dock när man slog ut Arsenal ur FA-cupen., 2-0 hemma för Q.P.R, innan man åkte ut mot blivande Div. 1-segrarna Burnley. Resultaten blev dock sämre och såväl 1924 som 1926 kom man så dåligt till i ligan att man fick ansöka om att få vara kvar vilket beviljades. Numera finns denna modell inte kvar utan de sämst placerade lagen i Div. 3 kan åka ur ligasystemet.
1927 valde man att byta klubbfärger, från grönt och vitt till dagens blå-vitt bredrandiga tröjor och 1931 flyttade man till White City, med en publikkapacitet på över 60.000, en arena som tedde sig en aning öde då ca 10.000 åskådare i snitt såg Rangers matcher. Redan 1933 återvände man dock åter till Loftus Road och byggde dessutom en ny läktare med kapacitet för 6.000 personer på den ”nygamla” arenan. Under åren fram till 2:a världskriget nådde klubben som bäst fram till en tredjeplats (1937-38) i ligaspelet. Man höll sig oftast på den övre halvan i Div. 3 utan att få till pricken över i:et. Inte heller i cuperna nådde man långt även om segern över Arsenal 1920 var en fjäder i hatten för Q.P.R. Under åren innan kriget startades även en supporterklubb.