Petter rapporterar från Barnsleyresan - del 2
Vad är det egentligen man skall äta innan match?
Här kommer fortsättningen på Petters Londonrapport!
Lördagen........Jag hade bestämt frukost med Rio-kalle boendes i Brixton uppe i Shepherd Bush, planen var att ta in på en sylta för att sedan sätta sig på BushRanger till matchstart, vi skippade syltan och hoppade direkt in på BR, klockan var 1130, båda var trötta efter en sen fredag, Nightlife London. Rio-kalle var dock inte sen i vändningarna och vi snart sällskap av en annan QPR-polare, Robin från Queens Park, Robin hade tidigare varit i Stockholm på en snabbvisit och jag, Lungan + Robin var då ute och drack lite öl. Robin var biljettansvarig och plåtarna var i Lower Loft, dvs närmare planen kan man knappt komma. Efter en engelsk frukost på BR för 4,75 Pund var nedräkningen för Kick Off igång, det var ju extra kul då man varit ute på träningen, snackat med Holloway och ett par spelare, extra krydda helt klart! Guinessen var god och vi glömde nästan bort tiden, klockan var 1440 när vi gick in på Pieshopen tvärsövergatan, ja det är sant, det blev ingen Brontousaurus denna gången utan istället som Robin sa var en London specialité, vilket var helkul, som sagt, en köttpaj, mos (har fortfarande kvar brännmärket på tungan) samt den omtalade persiljesåsen. Det kändes nyttigt, det var ovanligt och det var förmodligen det som gjorde att vi vann matchen.
Efter att ha småsprungit upp till Loftus Road, Rio-kalle hyperventilerade skrämmande högt så var vi äntligen på plats. 1a halvlek och QPR anföll mot School End, efter lite halvchanser så blev det efter lite pingpong spel en tillbaknick till Richard Pacquette som förvaltade chansen med klass, 1-0 och 11 000 vrålade ut sin glädje. Laguppställningen var som ni läst många gånger var Culkin-Forbes,Carlisle, Rose,Padula - Cook,Palmer,Langley,Oli - Pacquette, Gallen. Det var en mycket bra laginsats, där ingen "gjorde bort sig", tydliga roller och de följde planen. Padula var rätt igenom väldigt duktig, och blev hyllad därefter, det luktade lite kulthjälte på läktaren, och det är lätt att hänga på då man hört han på QPRworld och på match referat där han säger : "- I mean I love QPR, its a big club and I love to play football" , han är helt enkelt väldigt bekymmersfri vilket är kul. Culkin fick återigen hålla nollan vilket är bra för självförtroendet för honom och resten av försvaret, Pacquette såg pigg ut många fina löpningar, Gallen bra på att hålla boll. På mitten såg det ut som väntat, Cook är en bra ytter som alla vill se, Langley hade väl inte så smörpassningar slagna denna match men med Palmers hjälp vann de mittfältet. Oli kämpade på bra på sin ytter och hade kramp på slutet. Fick lite skador under matchen, Rose, Langley och omdisponeringar gjordes, mycket starkt att klara av att hålla ledningen då Barnsley flyttade upp positionerna. En ny 3-poängare satt väldigt fint!
Vi gick ned till BR innan vi skiljdes för denna gång, nu vet vi ialla fall vad man skall äta innan match, köttpaj, potatismos och persiljesås så du skållar tungan. Huvudintrycket var att QPR idag är en "liten" klubb som får räkna debet och kredit hela tiden för att få punden att räcka till, Holloways sätt att leda träningen gav ett starkt intryck, han är en bra "instruktör" som jag personligen tycker är en viktig egenskap på denna nivån, hade vi haft Arsenals trupp hade det varit andra krav på tränaren men här är det perfekt, han hade oxå starka ideér och lösning på relativt kniviga frågor som jag ställde, alltså det är inget snack om att vi har en bra, energisk tränare i klubben, låt det vara så en lång tid framöver, please.
Jag har tagit en hel del kort som jag delar med mig då de är framkallade om ni vill se dem.
Come on you R's
