QPR i Sverige - del 3
Jag vände mig sedan till Rufus Brevett som plitade ner sitt namn. Innan matchen hade någon av medlemmarna i den svenska supporterklubben nämnt att Brevett var en mycket trevlig och sympatisk person. Påståendet stämde.
Närmare sju år efter att QPR hade besökt min hemkommun (se del 2 i serien) så var det äntligen dags för mig att få se QPR för första gången, och det skulle till och med bli två gånger på tre dagar. Men även den här gången var det nära att det inte blev av.
QPR hade inlett sommarturnén med att besegra GAIS med 3-1 inför 1617 åskådare på Gamla Ullevi och två dagar senare såg 830 personer Myresjö besegras med 7-2. Därefter gjordes en avstickare till Danmark och Köpenhamnsförorten Hvidovre. 1419 Personer bevittnade matchen som QPR vann mot just Hvidovre med 2-0.
Nästa match på turnén skulle spelas mot Leikin från Halmstad måndagen den 26 och två dagar senare var det IFK Göteborg som stod för motståndet i en match som skulle spelas på Valinge IP utanför Varberg. Det var dessa två matcher som jag lyckades övertala mina kompisar Rogge och Ola, förövrigt med sympatier för Liverpool och kusiner med varandra, att följa med på.
Nu ville det sig inte bättre än att Rogge, den ende av oss med körkort vid den tiden, fick en 46:a i ansiktet under en cup-turnering på lördagen. Viss oro spred sig, men idrottsläkaren som tillkallades försäkrade att näsan inte var bruten och att han kunde spela vidare på söndagen. Läkaren sade också att om Rogge ville så kunde det ordnas en tid för röntgen mitt i veckan.
Rogge spelade två matcher till på söndagen, och på måndag förmiddag fick han besked om att han kunde få en röntgentid på onsdagen. Detta gjorde att vår utflykt fick planeras om. Vi hade från början tänkt fortsätta till Göteborg på måndagkvällen och sedan tälta i två dagar och åka hem via Valinge på onsdagen. Nu blev det i stället hemresa på tisdagkvällen och undertecknad skulle på egen hand åka tåg till Varberg på onsdagen.
Under måndagen tillkom också en fjärde resande. Rogges granne Lille-Mange letade upp så pass mycket pengar att det räckte till mat, inträde till matchen och ett åkpass på Liseberg.
Vi åkte till Halmstad i god tid före matchen. Vi hittade ganska snabbt till Sannarps IP tack vare att Lille-Mange spelat Ishockey i Sannarpshallen vid ett par tillfällen. Matchen skulle börja 19.15 och klockan var runt 18 när vi steg ur bilen. På vägen till entrén såg vi ett par QPR-spelare värma upp på en intilliggande träningsplan och
jag konstaterade att laget skulle spela i det svart-röda bortastället. Jag hade för säkerhets skull tagit med både min svart-röda tröja med Brooks-reklamen och min blå-vita med Influence-reklam. Då vi betalt entré träffade jag på en del av medlemmarna från den då existerande svenska supporterklubben. Via sina kontakter med QPR's materialförvaltare hade klubbens ledning ordnat fram en del matchtröjor från tidigare säsongen och jag utökade min tröjsamling till fyra genom att inhandla en av tröjorna som använts på Old Trafford den 1 januari 1992. Dessutom ordnade jag resesällskap till onsdagsmatchen.
Under tiden hade mina resekamrater hittat platser på läktaren och i väntan på avspark hade tre av oss fullt sjå med att försöka övertala den fjärde att den äldre herren som stod en bit bort faktiskt var den gamle hockeyspelaren Rolle Stoltz. Huruvida vi lyckades har aldrig blivit fastställt.
Klockan blev till slut 19.15 och matchen började. Efter knappa fem minuters spel tog Rangers ledningen genom Gary Penrice, som slog in Dennis Baileys inlägg. Applåderna hade knappt lagt sig förrän det började regna. Rangers dominerade i regnet och efter en knapp halvtimme fick man en frispark i bra läge. Andy Sintons vänsterskott parerades av målvakten, men tyvärr för den senare så hamnade bollen hos Devon White som bara hade att sätta pannan på bollen, 2-0.
En Leikinspelare fick några minuter senare sitt andra gula kort och värdarna fick avsluta halvleken med 10 man. För att göra det ännu värre för det vitklädda hemmalaget så noterades Dennis Bailey för sin andra assist då han spelade bollen snett inåt bakåt till Rufus Brevett som enkelt bredsidade bollen i mål.
När lagen kom ut till andra halvlek hade domaren efter önskemål av Rangers manager Gerry Francis tillåtit att Leikin skulle få spela med 11 man i andra halvlek. Detta hjälpte dock inte mycket då Andy Sinton redan i den första minuten spelade vägg med både Brevett och Gary Penrice innan han bredsidade bollen i mål. Regnet upphörde och Lille-Mange och Ola, som gått till ishallen för att titta, kom tillbaka lagom i tid för att se QPR's första byte. Andy Sinton fick en smäll och linkade av banan. In kom i stället Michael Meaker, en dutktig ytter som hade oturen att spela i QPR samtidigt som Andy Impey och först Sinton och senare Trevor Sinclair. Efter en dryg kvart av halvleken kom två QPR-mål inom loppet av en minut. Devon White bredsidade enkelt bollen utom räckhåll för Leikins målvakt och i anfallet efter hittade ett inlägg samme White som med huvudet fastställde sitt hat-trick. Leikin fick ett tröstmål ett par minuter senare. Med en kvart kvar av matchen gjorde Francis ytterligare tre byten. Barker, Holloway och White lämnade banan och ersattes av Karl Ready, Ray Wilkins och Les Ferdinand.
De utbytta spelarna och de avbytare som inte blivit inbytta började bege sig mot omklädningsrummen och den svenska supporterklubbens medlemmar begav sig i samma riktning i jakt på autografer. Jag lyckades få Andy Sinton och Tony Roberts att skriva innan det var Darren Peacocks tur. Då slutade min penna slutade fungera! Peacock var dock så pass hygglig att han inväntade fler autografjägare och skrev i mitt block när han fått tag i en fungerande penna.
Matchen slutade 6-1 och efter slutsignalen var det dags för ytterligare ett par autografer, nu med en ny penna. Ray Wilkins var ett av målen. Dock var han omgiven av lite för många och han uppmanade dem att i stället vänta vid omklädningsrummen, som låg på andra sidan idrottsplatsen, i stället. Det var då jag och ytterligare några passade på.
Jag vände mig sedan till Rufus Brevett som plitade ner sitt namn. Innan matchen hade någon av medlemmarna i den svenska supporterklubben nämnt att Brevett var en mycket trevlig och sympatisk person. Påståendet stämde. Hela vägen ut från idrottsplatsen berättade han om lägret, den nya säsongen och om onsdagens match mot IFK Göteborg. Jag sade att jag skulle se även den matchen och önskade honom lycka till i fortsättningen. Han tackade så mycket och begav sig sedan mot omklädningsrummen och jag gick till bilen där mina kompisar väntade.
Resan forsatte till Göteborg och Liseberg innan jag kom hem på tisdagkvällen för att sova och kolla buss- och tågtiderna för onsdagens resa. Den berättelsen kommer senare i veckan, men redan nu kan avslöjas att Rogge spelade de där två matcherna på söndagen med brutet näsben.
Matchfakta
Leikin - QPR 1-6 (0-3)
Publik: 1411 (Detta inkluderade fribiljetter som delats ut. Många stannade hemma på grund av vädret.)
QPR: Stejskal, Doyle, Brevett, Barker (Ready 75), Witter, McCarthy, Bailey, Holloway (Wilkins 75), White (Ferdinand 75), Penrice, Sinton (Meaker 56)
Målskyttar QPR: Penrice (4), White (27, 62, 63), Brevett (42), Sinton (46)
