Reserapport från Barnsleymatchen - Lungan rapporterar..
"När Thorpe efter 3 minuter får ett mål bortdömt för offside börjar publiken sjunga "the Magic hat song" och den här dagen dör sången inte efter ett par verser som den brukar..."
"Oh, Kevin Gallen:s magic,
He wears a magic hat,
He plays for Queens Park Rangers
He:s such a lovely chap
He scores with his left foot,
he scores with his right.
And when we play the Chelshite,
He scores all f*ckin night"
Det är en vecka sedan jag kom hem från säsongens andra resa men "the Magic hat song" ringer i skallen fortfarande. Man kan ha kul på Loftus Road eller man kan ha förbannat kul. 12 matcher in på säsongen, 2 besök på Loftus Road och 9-0 i målskillnad. Här kommer en reserapport från QPR vs Barnsley, en borttappad matchbiljett, hur publiken tände ett segt QPR och om hur Gallen, Rowlands och Answorth försatte publiken på Loftus Road i kollektiv extas.
Tidigt på tisdagsmorgonen hämtade Micke Schelin upp mig för resan ned till Skavsta och Ryanairs morgonplan till Stansted. På Skavsta mötte även Ejvind Bundesen upp oss. Efter att ha landat i tid begav vi oss direkt ut till västra London för att checka in på hotellet och ta en snabb engelsk frukost. Därefter fortsatte vi ut till Loftus Road för att dels inhandla lite prylar i klubbshopen samt hämta ut våra biljetter på Ellerslie Road, S block, till kvällens match.
Efter att ha strosat runt några timmar på stan och besökt diverse pubar återvände vi till hotellet för ett par timmars välbehövlig sömn inför kvällen. Vi hade stämt träff med Lloydy, Coley och Kevin vid 17.30 på Bushranger, men när vi ska lämna hotellet utbryter kvällens första stora kaos när Ejvind inte hittar sin biljett och vi vänder ut och in på alla hotellrummen utan att hitta biljetten. Det hela slutar med att jag får resa ut till Bushranger själv medan Micke och Ejvind åker ut till Loftus Road för att försöka övertyga Boxoffice om att vi behöver en duplikatbiljett. De måste ha sett väldigt övetygande ut för efter en timme dyker de upp med en ny biljett. Efter ett par timmars diskussioner över mat och öl om dagens match delar vi på oss. Lloydy, Coley och Kevin drar vidare till Goldhawk medan vi svenskar drar vidare till LSA:s nya medlemspub på General Smutts. Det besöket är inte så mycket att orda om mer än att General Smutts är en ännu "sunkigare" pub än Springbook....
Vi anlände till Loftus Road en kvart innan matchstart och Micke begav sig direkt ned till planen för att hänga upp Swedish Hoops flaggan men det blir tvärstopp från Goldranges vakter. Då försöker han hänga upp flaggan på räcket vid ingången till läktaren, men det blir även där tvärstopp. Efter idogt tjatande lyckas han övertala en av Goldranges vakter att kalla på en supervisor för att övertyga denne om att han ska få hänga upp flaggan. Supervisorn visar sig vara en blond kvinna och Micke kopplar på hela sina manliga charm (det är i alla fall Mickes version) och lyckas övertyga henne om att han ska få hänga upp flaggan på den plats han ursprungligen ville. Väl uppe vid våra sittplatser kan vi konstatera att Ejvinds stol givetvis är upptagen. Där sitter en kille som säger att han fått sin biljett av sin chef. Efter lite diskussioner slutar det med att Ejvind får sin stol och killen får vandra iväg någon annanstans.
Första halvlek av matchen är inte mycket att skriva hem om. Barnsley vill inte spela fotboll och ställer upp med en 5-4-1 uppställning och försöker inte ens gå till anfall. Barnsleys spel går ut på att tjonga bollen så långt upp på planen det bara går och gärna upp på läktaren. Ärligt talat är vi inte mycket bättre eftersom vi faller in i deras tempo och lyfter väldigt mycket långa bollar mot Gallen och Thorpe. I halvtid är det många besvikna supportrar som ivrigt diskuterar hur laget bör spela i andra halvlek för att bryta ner Barnsleys destruktiva spel.
Direkt i början av andra halvlek händer det som jag tror vänder hela matchen och tänder spelarna. Q. P och R Block stöttar laget med mäktiga ramsor och sånger. När Thorpe efter 3 minuter får ett mål bortdömt för offside börjar de sjunga "the Magic hat song" och den här dagen dör sången inte efter ett par verser som den brukar. Efter ett par minuter sjunger hela Loft End och efter ytterligare ett par minuter reser sig hela Ellerslie Road upp och stämmer in i sången och även SAR börjar sjunga. Laget svarar på stödet genom att spela ett tekniskt kortpassnings spel och attackera hårt mot Barnsleys mål. 12 minuter in i ramsan och 15 minuter in i halvleken driver Thorpe upp ett anfall, han spelar fram Gallen som tar emot bollen vänder sin back och lägger in bollen i fel hörn för målvakten. Loftus Road exploderar...
Vi hinner knappt hämta oss från glädjechocken och sången hinner knappt börja igen när Birch driver upp ett nytt anfall och skjuter ett skott från 30 meter som Barnsleys målvakt inte kan hålla och Rowlands är först på returen och stöter den i mål med ett nytt glädjeutbrott som följd. Direkt efter avspark anfaller vi igen och Thorpe tvingar fram en hörna som sedan Ainsworth nickar i mål. 3 mål på drygt 3 minuter, Loftus Road befinner sig i extas och resten av halvleken genomlevs i ett glädjerus. Thorpes 4-0 kommer som ett brev på posten med en kvart kvar och ärligt talat kunde vi ha gjort ett par mål till.
Efter matchen på vag till tunnelbanor, bilar och pubar fortsätter allsången. Vad publiken sjunger? Well "Oh, Kevin Gallen's magic...
